Gå stavar (kebnekaise)?

Ska gå från Nikkaluokta till kebnekaise's topp, västra leden och funderar om man har nytta av gå stavar?

En del tycker det är skönt, att det ger bra gångrytm, bra stöd vid stenskravel, avlastning vid brant upp- och nedstigning, stöd vid vad osv. En del kommer att säga emot och tycker de är i vägen, de drar ner tempot mm.

Det tycks vara mycket personligt. Själv använder jag lång trästav typ "Gandalf" och ser fördelar med det. Men jag har gett både min sambo och mamma gåstavar i julklapp och de är glada för det.

Och så tycker jag särskrivningen gå stavar är störtskön :) (kan inte låta bli).

Lycka till
Peter
 
Kan nog säga att man klarar sig utan gåstavar om man ska upp på Kebnekaise. Det finns dock en del fördelar med stavar som man inte kan bortse ifrån.
Själv har jag vandrat med den klassiska staven, gjord av en björkslana, och tycker att den varit ett bra stöd vid vadning med mera. På senare tid har jag börjat gilla att vandra med sk. gåstavar främst för balansens skull, tex. när man ska vandra över stenskravel. Stavarna har räddat mig från att ramla många gånger. Avlastning vid branta nedstigningar är en annan fördel.

God tur!
Lars Östlin
 
Har inte varit upp på keb med väl gått med stavar en del på andra marker, bl.a. fjäll. Tycker det ger bra balans vid dålig terräng och det ger en skön rytm i vandringen. Avlastar knän en del också.
 
Precis som Pal2 skriver så är det delade meningar...

Jag har prövat att gå med stavar men tyckte dom var mest i vägen, går ganska lätt och snabbt...så jag skrotade den idén..vidare så förbrukar man lite mera energi också :)!

Men har man tungpackning, kanske problem med något knä eller så kan det vara ett bra komplement.

//A
 
Utifrån mina erfarenheter så kan jag inte annat än rekommendera stavar vid vandring och då i synnerhet för toppturen på Keb.

Har gått västra leden två gånger, en gång utan stavar och en gång med.

Jag skulle inte vilja göra det igen utan stavar men som många har skrivit så är det väl personligt om man gillar det elller inte.
 
Jag hittar ingenting om att stavgång skulle öka energiförbrukningen vid bergsvandring, snarare tvärt om då det tycks minska muskelutmattningen. Alla studier jag hittar där det ökar HR och energiförbrukningen har undersökt övervikta och/eller icke fysiskt aktiva.

Trekking poles reduce exercise-induced muscle injury during mountain walking.

Temporary muscle damage precipitated by downhill walking affects muscle function and potentially exposes muscle to further musculoskeletal injury.

PURPOSE: We hypothesized that the use of trekking poles would help maintain muscle function and reduce indices of muscle damage after a day's mountain trekking.

METHODS: Thirty-seven physically active males (n = 26) and females (n = 11) volunteered to participate and were divided into either a trekking pole (TP) or no pole (NP) group. Participants carried a day sack (5.6 ± 1.5 kg) and made the ascent and descent of the highest peak in England and Wales (Mount Snowdon). HR and RPE were recorded during the ascent and descent. Indices of muscle damage, namely, maximal voluntary contraction, muscle soreness, creatine kinase (CK), and vertical jump performance, were measured before, immediately after (except CK), and 24, 48, and 72 h after trek.

RESULTS: HR was not different between groups, although RPE was significantly lower in TP during the ascent. The TP group showed attenuation of reductions in maximal voluntary contraction immediately after and 24 and 48 h after the trek; muscle soreness was significantly lower at 24 and 48 h after the trek, and CK was also lower at 24 h after the trek in the TP group. No differences in vertical jump were found.

CONCLUSIONS: Trekking poles reduce RPE on mountain ascents, reduce indices of muscle damage, assist in maintaining muscle function in the days after a mountain trek, and reduce the potential for subsequent injury.

School of Life Sciences, University of Northumbria, Newcastle, England, United Kingdom


Men jag menar inte att det på något sätt är nödvändigt med stavar för att gå upp på Kebnekaise, även om jag gillar att gå med stavar.
 
Jag tycker inte att energiförbrukningen ökar när man vandrar med stavar. Snarare tycker jag att det går åt mindre då jag inte behöver lägga energi på att hålla balansen i samma utsträckning.

Det märks väl främst då jag går med tyngre packning.
 
Iom att man bär två stavar av viss vikt i händerna så bör energiförbrukningen öka, än om man har armarna efter kroppen!
Har jag missat något eller är inte det en poänd med stavgång i samb med träning(utan rygga eller så)! Iom att du trycker ifrån, jobbar aktivt med även armarna så bränner du mera?

//A
 
Av den forskning jag läst så ökar inte förbränningen om hjärtfrekvensen hålls konstant, men i tester där (oftast) överviktiga tränat med stavar så ökar de omedvetet hjärtfrekvensen, dvs tränar hårdare och förbränner mer. Men som i mitt tidigare inlägg så gjorde stavarna att slitningarna (enkelt förklarat) var mindre i musklerna för att man spred ut belastningen över fler muskelgrupper. Och där hade man ingen ökning i hjärtfrekvensen hos stavgruppen, och den gällde specifikt bergsvandring.

Det är nog helt enkelt en fråga om huruvida man kan balansera för att man tar i med fler muskler och håller hjärtfrekvensen på samma nivå som utan stavar eller om man ökar. Och vikten för stavarna blir troligtvis irrelevant med tanke på att de hur som bör vara lägre än vad ett par skor väger. Man ersätter förflyttningen av skor till viss del med förflyttning stavarna. Inte exakt så klart, med det bör jämna ut sig.
 
Jag har vandrat både utan något, med en stor käpp, och med stavar, och nu längre kan jag inte tänka mig att vandra utan stavar. De hjälper både om man går upp eller ner, och hjälper att hålla balansen. Men skall pssa sig för att luta med hela tyngden mot dem i stenskravel, det kan sluta olyckligt om staven skulle råka slinta.
 
Jag har testat stavar på en Sarek-vandring 2008 men lämnade dem i soptunnan i Kvikkjokk. Det var inget för mig. I vägen när man ska använda händerna och jag tenderade att kolla mer var jag satte stavarna än att beundra vyerna. Jag avslutade årets vandring i Saltoloukta och stavar måste gå åt som smör i solsken. Varje färjelass med nya vandrare kom klickandes (när staven träffar marken) upp till fjällstationen. Jag kör "manuell" gång som jag gjorde innan och har en hopfällbar vadarstav på 240 cm, Hillebergs tarpstång, vid vad.
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg