För några år sedan samtalade jag i Saltoluokta med ej tjej från Baltikum som själv vandrade Kungsleden. Hon hade en Spot och hade lovat sina anhöriga att skicka ett OK varje kväll för att bekräfta att allt var bra.
I Akse gjorde hon det men meddelandet kom inte fram pga terrängen med följd att hennes angöring direkt började ringa polisen mfl som kontaktade stugvärdar mm på sträckan för att förhöra sig om henne.
Så slutsatsen är att inte förlita sig fullt ut på denna typ av prylar och att låta de anhöriga förstå att det är helt enligt plan att man inte kan höra av sig varje dag.
Skogsbaronen kom in på en annan viktig aspekt i sitt senaste inlägg, dvs att Spot och Garmin är kommersiella aktörer och läser man deras villkor skulle i varje fall jag inte lita på deras tjänst i ett riktigt nödläge, ex Spot friskriver sig att göra en egen bedömning om användaren är i nöd eller ej (hur skall de i en central i Houston veta hur mina förhållanden i Svenska fjällen är?) vid ett larm, ett beslut jag i varje fall inte överlämnar till en privat aktör. Min rekommendation är att lusläsa det finstilta i villkoren innan man köper en tjänst😉
Sedan kan jag hålla med om att tvåvägskommunikation kan ha en fördel för många. För mig är tryggheten i PLBn det jag söker, och mina anhöriga vet att jag inte är nåbar när jag är på tur men PLBn är min försäkring.
Medhåll på ditt första stycke.
Ditt andra stycke:
Det jag ställer mig frågande till är hur stor betydelse det finstilta har i praktiken. Så fort det är privata aktörer så finns det såklart friskrivningar.
Det skulle inte vara bra reklam att neka ett solklart nödanrop. Åtminstone Inreach nyttjas av väldigt många äventyrare. Förtroendet vill de nog inte mista.
Dessutom registrerar man ju kontaktpersoner. De kan ju ganska lätt kontakta dem och få reda på att jag faktiskt är där ute.
Jag finner det ganska osannolikt att man skulle bli nekad hjälp i situationer som är ganska glasklara. Situationer som är mindre glasklara är en annan historia, men där kan även vår egen räddningstjänst säga nej.
Skulle de av någon anledning tveka när det inte är en riktigt akut situation har man fortfarande möjlighet att kommunicera utåt.
Jag vet inte exakt hur det fungerar i verkligheten men jag antar att de kontaktar vår räddningstjänst. Sen gör väl vår räddningstjänst en bedömning, precis som vanligt.
Men visst.
Vill man ha bästa möjliga skydd för en allvarlig olycka, då är en PLB oslagbar. Den signalen går inte via tredjepart på samma sätt. Om det sista man klarar av innan man blir medvetslös är att trycka på en knapp, då trycker jag hellre på en PLB. Där håller jag med dig =)
Detta är ju mer en fråga om vart man drar gränsen. Jag känner mig personligen väldigt trygg med Inreach, plus att jag får fördelen att kunna prata med familjen.
Jag hade tidigare med mig en PLB på mina äventyr, men jag tycker personligen att Inreach är bättre för mig.