Ang. styrändsreglage
Skall man träna och tävla i landsvägscykling och hänga med i klungkörning med fartsträckor och utbrytningar väger givetvis fördelen med STI-liknande reglage över. Kör själv med både STI och Ergopower på lvg-hojar och rapifire på MTB:n. Skulle nog byta till SRAM:s nya lvg-reglage om de inte var så löjligt dyra.
Kan dock inte förstå varför annars så sansade och intelligenta cyklister i absurdum hävdar att de är bäst för långfärd! Hur bekväm får man bli?
Visst måste man förbereda växlingen aningen tidigare men det är inget jag noterat som något problem. Precis som trampandet går växlandet av sig självt. I motlut är alla felväxlingar väldigt märkbara. Brukar ibland stödja på styrändan med hela handen när jag sjuter upp spaken med fingrarna. Blir vägen plötsligt väldigt brant eller ojämn är det bara att vänta någon sekund innan man flyttar upp handen igen. Om vajerhöljets båge ut från styrlindan stör är det bara att linda in det.
Men något av det värsta som finns på en tur är när växlarna strular och inga justeringar kan få slut på det. Ofta är det bakväxelfästet som fått sig en kyss. Att då kunna ställa om till friktionläge och ta sig vidare till en bra campingplats eller verkstad och få lösa det i lugn och ro är guld värt.
Skulle reglaget strula är det lätt att plocka isär och felsöka. Mina snart tio år gamla reglage är det dock bara lite fett som behövts.
Vet dom som provat detta med sina STI-reglage. Kan väl säga det att han två år senare forfarande hittar plastdelar på källargolvet... Ergopower går lättare att serva men strular även desto oftare, åtminstånde mina.
Har även upptäckt att mina händer domnar långt mer sällan när jag tvingas flytta handen ner till reglaget i ändan av bockstyret. Sittställningen blir mao inte lika statisk som med STI.
Sluta komfortknarka, spar degen och köp innan tillverkarna upptäcker vilken billig och långlivad produkt de tillverkar! Skulle du sedan trots allt inte gilla dem, hör av dig för jag köper dem gärna!
[Ändrat av PeterT, 2007-05-17 kl 00:18]