I Norge har de ofta en mer avslappnad inställning till vad skydd innebär, som jag tycker är sympatisk. Liksom i Sverige skydd gentemot faktiska ingrepp som bygg & anläggning, industrialisering och skogsbruk etc. men mer avslappnade gentemot beståndsdelar i friluftsliv som sportfiske. Vandrar man exempelvis i Rago nationalpark är det inga problem att fiska, men så fort gränsen till Sverige korsas och man är i Padjelanta är det slutfiskat, tills man når Padjelantaleden. Om Sverige kunde bli mindre rigida gentemot beståndsdelar i friluftsliv så som sportfiske som inte saboterar naturen tycker jag vi gott kunde utöka här med. Önskar att Sverige också kunde ha en mer avslappnad inställning. Hindra ingrepp som har stor betydelse, men inte vara så rigida.
Mycket av tanken med nationalparker i Norge är utöver att bevara natur och djurliv att människor ska kunna ägna sig åt friluftsliv i fin natur, medan det i Sverige i högre utsträckning är mer för att bevara natur och djurliv och i övrigt bara kunna titta på naturen.
När det gäller Fulufjällen går fiske också bra på norska sidan, medan Sverige tillåter en tredjedel, zon 3.
http://www.naturvardsverket.se/Documents/foreskrifter/nfs2002/NFS2002-21.pdf
Mindre inskränkningar för friluftsliv som inte saboterar i svenska nationalparker så blir nog acceptansen för fler nationalparker högre här också.
Att geografin till lands skiljer, där Norges andel av fjäll är mycket högre och Sveriges andel av skog är mycket högre förklarar mycket av skillnaden då Sverige har stort skogsbruk. För egen del ser jag gärna att andelen skyddad skog utökas och andelen trädplanteingar minskas, eller i alla fall att nuvarande hyggespolitik ändras till mer varsamt bruk och inte avverkning i så unga trädår som nu. Skog är mer än träd.
Raskesven
