Nu har jag inte varit på Everest, så jag kan naturligtvis inte uttala mig om förhållandena där, men jag undrar ändå hur man kan förväntas åka skidor om det inte finns någon snö. Att döma av redogörelsen åkte Olof & Martin där sådan fanns, och gick däremellan. Hade det räknats om de gått med skidorna där det var barmark? Jag föreställer mig att slovenen (som f ö måste vara en överj-g skidåkare...) knappast hoppade ned för Hillary step, utan kanske firade. Gjorde han i så fall det med skidorna på? Och hur långt ska man skida? På Vinson kan man med fördel skida tillbaka till Patriot Hills, tar ett par veckor. Eller kanske till kusten, tar ytterligare några veckor. Finns det olika standarder för sommar- och vinterbestigningar?
Kontentan är att jag, ur mitt trångsynta perspektiv, tycker hela debatten är rätt märklig (inte bara på Utsidan då, utan den generella debatten om vem som gjort något som detta först). Antag att någon vill göra om slovenens tilltag, men upptäcker att det är så vindpinat någonstans mellan South Col och toppen att snön försvunnit så skidorna måste av några meter. Är han/hon rökt då?
Striden om vilket det sjunde berget är lär väl fortgå så länge bergen finns kvar. Såvitt jag kommer ihåg var dock Olof & Martin i Indonesien, men lyckades inte komma igenom den byråkratiska djungeln, utan fick vända hem (med skidor) utan att ha fått tillstånd att klättra på Carstenz. Carstenz ligger f ö på västra Java, vilket enligt vissa (många?) inte tillhör Oceanien, utan Asien. Det högsta berget på östra Java är något lägre än Carstenz, och väsentligt mer lättklättrat, har jag förstått.