friluftsliv vs. motionssport

Vikingarännet ställer långfärdsskridskosporten inför några svåra vägval: Jag kommenterade en intressant debatt här på Utsidan, som följde på stavanvändningen inom långfärdsskridsko/Vikingarännet. Överhuvudtaget har skidkulturen gjort sig bred inom långfärdsskridsko, och jag blir förvånad och stundtals indignerad när jag ser skridskoåkande "skidmänniskor" på isarna, iklädda fantomen-dräkter, midje-bälte med lite energi-godis samt skidstavar. Självklart frågar man sig vad de har på isen att göra, när de så tydligt signalerar, att de inte har utrustning för att färdas säkert. Givetvis borde arrangörerna av Rännet uppmärksamma detta, och inte bli propagandister för en osäker långfärdsskridsko. Det är läge att diskutera lämplig utrustningsnivå för alla deltagare, för tävlingsformen Rännet gör sig också mer och mer synlig även inom "bruksskridskon". Arrangörsstaben borde fundera något över sitt ansvar, och den massmediala bevakningens genomslagskraft på sportens utveckling. Eller?
 
lowe; sa:
Vikingarännet ställer långfärdsskridskosporten inför några svåra vägval: Jag kommenterade en intressant debatt här på Utsidan, som följde på stavanvändningen inom långfärdsskridsko/Vikingarännet. Överhuvudtaget har skidkulturen gjort sig bred inom långfärdsskridsko, och jag blir förvånad och stundtals indignerad när jag ser skridskoåkande "skidmänniskor" på isarna, iklädda fantomen-dräkter, midje-bälte med lite energi-godis samt skidstavar. Självklart frågar man sig vad de har på isen att göra, när de så tydligt signalerar, att de inte har utrustning för att färdas säkert. Givetvis borde arrangörerna av Rännet uppmärksamma detta, och inte bli propagandister för en osäker långfärdsskridsko. Det är läge att diskutera lämplig utrustningsnivå för alla deltagare, för tävlingsformen Rännet gör sig också mer och mer synlig även inom "bruksskridskon". Arrangörsstaben borde fundera något över sitt ansvar, och den massmediala bevakningens genomslagskraft på sportens utveckling. Eller?

Vad är problemet?

En kommentar på trådnamnet, om jag inte vill skida med människor i kroppsstrumpor(motion) i elljusspår så åker jag naturligtvis ut på fjället eller till skogen med mina härliga träskidor, min vadmalsjacka och kaffetermosen(frilufsande).. Förövrigt så är det väl alltid så när tradionalisten möter nytänkaren att det blir en konflikt, det smartaste brukar vara att acceptera det nya "stavjävlar" och istället föra ut information om handhavande.. Sedan så finns det alltid idioter som kommer att göra ens liv surt och försöka mörda en med stavarna, se bara på traffiken alla vet att avstånd dödar ändå så har man nått inavlat ljushuve i arslet på motorvägen varje dag..
 
"Vad är problemet?"

Det mest uppenbara är väl att människor rör sig osäkert på isarna... Därpå är det väl så att kärnan i långfärdsåkning, den kulturella förankringen som friluftssport (och anledningen till Rännets uppkomst!),inte erhåller samma massmediala belysning, som det ngt.mer iögonfallande tävlandet gör. Dessutom är det så, att traditionalist är inte detsamma som reaktionär: Materialutvecklingen inom outdoor-segmentet kommer även långfärdsskridsko-åkare till gagn, men då är det med betoning på utveckling, och inte avveckling...
 
lowe; sa:
"Vad är problemet?"

Det mest uppenbara är väl att människor rör sig osäkert på isarna... Därpå är det väl så att kärnan i långfärdsåkning, den kulturella förankringen som friluftssport (och anledningen till Rännets uppkomst!),inte erhåller samma massmediala belysning, som det ngt.mer iögonfallande tävlandet gör. Dessutom är det så, att traditionalist är inte detsamma som reaktionär: Materialutvecklingen inom outdoor-segmentet kommer även långfärdsskridsko-åkare till gagn, men då är det med betoning på utveckling, och inte avveckling...


Om jag förstår rätt så är det kläderna du irriterar dig mest på, eller??
 
Irritation kläder?

Nja, inte fantomendräkter som sådana, snarare avsaknad av synbara (ryggsäckar) ombyten. Överlag avsaknad av tillrådlig säkerhetsutrustning.På fullaste allvar menar en del att staven kan ersätta piken!? Jag anser inte att det är särskilt förnuftigt: En s k dubbelpik är ju med först och främst för sina pik-egenskaper, i andra hand som stavhjälp.
 
Utrustningskravet kan eller skall väl inte vara lika för alla utövare? Man kan iofs önska att ett minimikrav på säk-utr efterföljs men det kan man inte kräva. Åter igen gör jag kopplingen till skidorna, man har ju inte ombyte, snöskyffel och stormsäck i ryggsäck när man smalskidar i elljusspåret.. Å andra sidan så hittar du ingen på kalfjället endast iklädd favoodräckten, fantomenstrumpan..
 
lowe; sa:
Vikingarännet ställer långfärdsskridskosporten inför några svåra vägval: Jag kommenterade en intressant debatt här på Utsidan, som följde på stavanvändningen inom långfärdsskridsko/Vikingarännet. Överhuvudtaget har skidkulturen gjort sig bred inom långfärdsskridsko, och jag blir förvånad och stundtals indignerad när jag ser skridskoåkande "skidmänniskor" på isarna, iklädda fantomen-dräkter, midje-bälte med lite energi-godis samt skidstavar. Självklart frågar man sig vad de har på isen att göra, när de så tydligt signalerar, att de inte har utrustning för att färdas säkert.

Slimmade kläder ger effektivare skridskoåkning och jag tycker att långfärdsskridskoåkare i gemen borde snegla mycket mer på cykelkläder och liknande när de väljer kläder. Att man inte behöver ryggsäck och pikar när man kör Vikingarännet på rekad och säker is tycker jag är självklart och det är IMHO oerhört roligt att någon gång få sträcka ut på isarna utan livlina, ryggsäck ombyteskläder, ispik etc.
På samma sätt kan det en soldag på fjället under x antal timmar vara underbart att glida fram med moderna löparskidor och slimmad dräkt.

Vikingarännet kommer att innebära utveckling av åkförmågan och utrustningen för väldigt många långfärdsåkare något de bör kunna ha glädje av även på vanliga långfärdsskridskoturer.

Dåligt utrustade eller ännu värre åkare med dåligt omdöme ser man tyvärr en hel del av på isarna det håller jag med om.
Jag tror inte att Vikingarännet och att långfärdsskridskosporten uppmärksammats mer de senaste åren är någon nackdel därvidlag.

Thure
 
friluft vs. motion

Nä, jag kräver ingen utrustning av någon, jag kan ju bara hoppas att människor själva förstår vad som är tillrådligt eller ej. Men eftersom jag anser att skridsko på naturisar är bra mycket mer riskabelt än skidåkning i spår, så blir jämförelsen lite absurd. Men, som du själv påpekade, vid fjällturåkning, där utrustningsgrad kan skilja på liv och död är det långt mellan fantomenstrumporna...
 
Fram för mer Rock'n'roll på skridskor!

Skridskor kan vara en farlig sport (syntes inte minst i helgen...) men det kan även vara en totalt ofarlig sport.

Nämn en anledning till att man skall släpa på ryggsäck, hansalina, ispikar, mm. mm. om man alltid åker på bombsäkra isar?? En plogad bana eller ett vikingränn är att jämnställa med att ta sig ett varv på eljusspåret på skidor. För inte har Per Elofsson och Ola skinnarmo samma kläder på sig under sitt utövande ????

Nej fram för mer Rock'n'roll!! Själv är jag uppväxt några 100 m från en skogsjö där jag som barn jämnt åkte skridskor. Plumsade gjorde man ibland. Kompisarna hjälpte en upp med hockeyklubban och så sprang man hem och bytte om(givetvis genom garaget så att inte morsan skulle se ...). Men inte F-n hade man på sig ryggsäck, hansalina och ispikar! Nej man hade kompisar och sunt förnuft!

Idag ser man folk som är skitskraja att överhuvudtaget ge sig ut på plogad bana utan att ha med en fullständig utrustning. Utrustningen som fullständigt öser över oss i sportaffärer gör att många drar sig från att komma ut (eller om man har pengar...går med i en klubb)

Skridskor är ingen farlig sport såvida man inte tänjer gränserna, och då skall man givetis ha både utrustning och kunskap. Jämnför skidor Vasaloppet är inte farligt men att åka lika långt på kalfjället ställer andra krav, eller hur??
 
Rocka på

Klar det ska rocka fet på grillorna! Det finns mycket häftigt i långfärdsskoåkning, och häftig åkning behöver inte innebära stora risker.

Dock håller jag inte med om följande:
cjonsson; sa:
... Nämn en anledning till att man skall släpa på ryggsäck, hansalina, ispikar, mm. mm. om man alltid åker på bombsäkra isar??
Skridskoåkning på naturis är en risksport – det kommer man inte i från. Riskerna är visserligen små, något mindre än vistelse i trafiken (mät på antal dödsfall per år och aktiv). Med gott omdöme, erfarenhet, åksällskap och utrustning, betydligt lägre, men fortfarande ej negligerbar. Bombsäkra isar finns knappast.

Jag håller med om att man kan differentiera sitt säkerhetstänkande. Har jag väl rekat av en is, kan jag ibland ta ett andra varv utan ryggsäck och pik. På vissa turer låter jag deltagare följa med utan full utrustning. Ibland kan jag åka ensam eller i mörker. Oftast försöker jag backa upp dessa risker med ytterligare säkerhet på andra parametrar (säkrare isar, lägre hastighet, större avstånd i gruppen m.m.). Ibland kan jag ta en övervägd ökad risk om jag anser det vara motiverat. Oftast tycker jag dock det är lite värt att tumma på marginalerna.

Utöver de sakliga riskerna finns dock alltid den ”mänskliga faktorn”. Vi är aldrig ofelbara: vi gör misstag, vår erfarenhet är begränsad till det vi hittills råkat utför och vi ändrar våra planer (och den lilla ”ofarliga” turer utökas till något mer vanskligt).
Kort sagt: man gör dumma saker ibland.
Att basera sin säkerhet på att man alltid handlar förnuftigt är dumdristigt. Rannsakar vi oss själva kan vi nog hitta en del gjorda misstag. Troligen är inte sista misstaget gjort än.

Därför är det vettigt låta standardribban ligga högt; köra med både hängslen, livrem och klister. Alltid åka med full säkerhetsutrustning om det inte finns synnerliga starka själ för att göra avkall. Min reservskridsko har åkt många mil oanvänd (liksom en hel del annat i min rygga). Många gånger har de dock gjort nytta och alltför många gånger har de legat saknade hemma.

Skridskor är ingen farlig sport såvida man inte tänjer gränserna
Håller inte riktigt med. De flesta som råkat illa har inte innan upplevt att de tänjt på gränserna. Det vanligaste tillbudet kommer oväntat, även bland erfarna.

Var medveten om riskerna och kör med marginal!
 
Vad är minimum?

Visst stämmer det att det inte finns några bombsäkra isar, men ibland är det bra nära...
Inssjön som plogades i morse, och som uppenbarligen håller för tusen andra åkare är (om än tråkig) i princip riskfri vad plurrning beträffar.

Skulle man propagera villkorslöst för pik, lina, ombyte, grenrem och reservskridsko även under dessa förhållanden, så skulle man antingen framstå som lite löjlig, eller så skulle man skrämma bort nybörjare från att någonsin pröva på.

Men åter till rubrikens fråga: Vad är ett minimum av säkerhetsutrusting?
Sätt ribban för högt och du skrämmer bort folk. Sätt den för lågt och du riskerar olyckor.

För mig är minimum dubbar och sällskap. Gärna mer, men aldrig mindre.
 
En del av dem med skidkläder på isen vill nog egentligen inte vara där, men med lite snö (här i Östergötland) och en startplats till Vasaloppet så ser de skridskoåkning som ett alternativ.
Givetvis bör de åka säkert och ha den utrustning som krävs. Det tycker jag är full utrustning på orekad is och utan stavar/pikar (såvida det inte är folktomt) på isbana/rekad is. För att få folk att åka säkert är det bara att informera och informera och informera...
Än så länge är kroppsstrumporna ganska ovanliga och till dess vi i vadmal och ylle har vant oss får de nog räkna med att bjuda oss på ett skratt till fikapausen :)
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg