Friluftsliv som intresse..

[Tundraman]

Friluftsliv som intresse o hur väcktes de hela till liv?

För min del har varken mor el far haft några intressen alls mer än att äta,skita o jobba. om man ska ut i naturen så skulle de letas mat o inge annat..
De klart att dom fiska sik me nät o plocka hjortron massa liter varje år men de kan man inte se som friluftsliv utan mat på bordet o man blev väl tvungen o hjälpa till ibland...

Men några långa fina fjällvandringar va de aldrig tal om utan den biten kom man på själv i unga år med kusinerna när man smet upp till fjället med en bit presenning o dålig sovsäck över en natt o fiska..

Sen har de bara fortsatt o de blir värre o värre,på gränsen till urspårning....känns nästan som jag äter,skiter,sover friluftsliv,dom senaste 10åren iaf...de går åt en hel del pengar till de....tyvärr.
Finns iofs värre saker som kan hända i livet än friluftsliv

 

[Still Alive]

Det har hos mig funnits en längtan till naturen så länge jag kan minnas. Det är där jag hör hemma. Mina föräldrar har dock inte inspirerat mig så mycket, utan mitt naturintresse har kommit innifrån.

 

[seobserver]

Född i en släkt med plockare, fiskare och jägare. Naturen skulle bidra. Det krävdes orienteringskunnskaper när hinkarna skulle fyllas med bär till syntning och uppsamlingen var på andra änden av tallmoen.

Scoul givetvis och många hajker, fjällfärder sommar och vinter. Till dess man började åka på egna.

Bor på landet och uteaktiviteter är dagliga, ibland till nytta ibland till lust. Finns inget dåligt väder bara felvalda kläder.
go tur

 

[joanna]

Vad är "friluftsliv"?

...för att inte tala om "naturen".
Här och där finns en på Utsidan finns en del problematiserande funderingar i frågan. De senare för övrigt i en tvillingtråd till denna. Här är mina egna ingångar.

 

[arjemma]

Jag är född i en friluftsfamilj så för mig har det liksom inte funnits något annat. Paddling, fjällvandring och skogen har alltid varit min vardag. När jag var liten så älskade jag det, men som tonåring undrade jag vad jag höll på med. Dock så försvann den perioden illa kvickt och nu är jag mer såld än någonsin

 

[Mård]

För mig blev det något av en räddning på "senare" dagar. När jag var liten hade jag en klasskompis som var scout, så även jag anslöt mig eftersom jag tyckte det verkade roligt. Jag är uppvuxen i Stockholm och så mycket skog och natur hade det inte blivit utan scouterna, så det var en väldigt givande tid. Åren gick - utbildning, kontorsjobb, ensamstående med ett barn och det stressiga ekorrhjulet var igång. Ständig stress för att få ihop vardagen tog ut sin rätt och även om jag är skeptiskt till uttrycket "utbränd" är det just det ordet som bäst beskriver åt vilket håll det var på väg.

Satt och funderade på hur jag skulle vända trenden. Sommarveckorna på landstället tycktes inte hjälpa speciellt bra för att varva ner - då hade jag bara ännu mer tid att tänka på stressen. Kom då att tänka på hur kul jag tyckte det var med hajk och läger när jag var mindre, och tyckte att jag inte hade något att förlora på att testa lite vildmarksliv.

Dammade av den gamla scoutryggsäcken och sovsäcken, tog bilen norrut med en vän och vandrade en vecka i Jämtland (första gången jag var norr om Uppsala). Det var så otroligt befriande, och jag släppte exakt allt på bara en vecka, vilket inte hade låtit sig göras under någon annan längre ledighet i annan miljö. Kände mig som en ny människa när jag kom hem, och hade återfunnit kärleken till naturen.

Kommer definitivt fortsätta med det här, och tycker att det är spännande att jag har så mycket kvar att uppleva, prova på och lära mig eftersom det är lite av en ny värld för mig!

 

[toni-z]

Var i 10 års åldern runt 1980 och alla pojkar lekte med Big Jim actiondockor. Medan de andra koncentrerade sig på vapen och annan cool utstyrsel önskade jag mig endast friluftsutrustning såsom fiske, tält, kanot och campingbil. Det var härligt att drömma sig bort på äventyr i vildmarken. Allt blev sedermera stulet från förrådet i 20 års åldern. Synd att min dotter inte fick överta alla de finfina leksakerna. Nåja, hon har ändå fått sin beskärda del av äventyrsutrustning till sina barbiedockor... För att inte tala om allt nödvändigt som behövs för en fjällvandring med föräldrarna, fiskeprylar, ryggsäck, vandringskängor, kläder -listan kan göras lång. Man överför ju gärna det bästa som livet har att erbjuda till nästa generation!

 

[xtrem]

Människan är ju ganska lat utav sin natur, jag är det i alla fall och har friluftslivet som en liten "fristad".
Att få lämna alla måsten hemma och ge mej själv en helt annan rytmen är riktigt befriande. Jag går upp när jag vill, inte för att jag måste, jag äter när jag är hungrig, inte för att jag måste passa några tider eller nåt.
Vill jag, så vandrar jag ett par mil, inte för att jag måste utan för att jag just då har lust till det. Nu hör ju saken till att om man är i grupp om flera så får man anpassa sig och kompromissa lite, men bara för att gruppen stannar för lunch betyder inte att jag måste äta, det bestämmer jag själv. Och just den känslan att jag är fri att bestämma själv vad och när jag gör saker är betydligt svårare att få till under vanliga vardagen.
Det är det som är det fina med att ta steget ut i skogen helt ensam, jag är mej själv och gör vad jag vill när jag har lust, inte för att jag måste...