Så här tänker jag
Till att börja med ska vi nog bestämma oss för vad vi menar med hård respektive vek. Jag använder mig av den definition som är rådande inom SBK och tjänstehundssidan. Alltså: En hård hund har en mindre förmåga att skapa minnesbilder. Utsätts den för ett obehag kommer den förmodligen inte ihåg det efter en stund. En vek hund däremot minns såväl obehag som lustfyllda upplevelser bättre. Om man vill att den hårda hunden ska minnas en upplevelse så får man göra den starkare, medan en vekare hund minns även en mindre stark upplevelse. På gott och ont... Det här är i stor utsträckning medfött.
Däremot kan en vek hund vara både robust, modig och tålig. Hantering, mod och hur terränggående hunden är är ju mycket en träningsfråga. Men att träna sin hund att bli mer eller mindre hård/vek är svårt. Ibland hör man folk som nästan skryter om vilken hård hund de har. Konstigt tycker jag, då borde man ju beklaga sig istället. Så länge inte vekheten går till överdrift ser jag bara fördelar med en ganska vek hund.
Som parentes vill jag bara kommentera det där du (Micke) skrev om att kelpien inte går att träna till skyddshund.
Skyddet är så mycket mer än att få hunden arg. En skyddshund använder bara sin skärpa korta sekvenser (en sekund eller två), främst i munkorgsarbetet. Resten av tiden i skyddsarbetet jobbar hunden i kampdrift. En hund plockar inte fram skärpan om den inte känner sig hotad. Alltså bottnar skärpan i rädsla. En hund orkar inte gå i skärpa någon lägre tid, och förr eller senare hamnar man i att hunden börjar släppa bevakningar och annat. Den undviker ju hellre hotet än tar itu med det. Sen är det ju så oxå att skärpa syftar till att öka avståndet till hotet. Det innebär att en arg hund som biter i ärmen inte så gärna hänger kvar. Man får helt enkelt dåliga bett. Sen ska ju skyddet vara roligt för både hund, figurant och förare. Det blir det inte om man kör hundarna mycket i skärpa... Det om det...
Många kelpisar (Kelpie i plural...) besitter faktiskt många av de egenskaper som man önskar hos en skyddshund. Kampdrift, socialt tillgänglig (fördel i avsöket som ingår i skyddet), spårbegåvning, föremålsintresse. Mycket i om en skyddshund är bra eller dålig sitter i bredden. Det är mycket de ska kunna. Det som är Kelpiens största akilleshäl är väl storleken. Kraften i angreppen betygsätts ju på tävling, och en hund på 12 kg har ju svårt att få till samma kraft som en schäferhanne på 40...
Rätta mig om jag har fel, men vallningsanlagen hos BC är väl starkare än hos kelpie. Working kelpie ligger väl, om jag inte är helt ute o hojjar, närmare BC´n.
Jag har aldrig ägt vare sig BC eller kelpie, men är vallningsegenskaperna verkligen till nackdel hos en hund som ska vara med på skidåkning och kanske lite drag...? Vet ju folk i Umeå som kör drag med sina BC o kelpisar, med hyggligt resultat.
För att inte tala om söket...
