"Friluftsgen"?

[Magnusnod]

Jag tycker det är märkligt att diskutera en i stor utsträckning kulturellt specifik hobby utifrån genetik. Givetvis kan man alltid hävda att våra biologiska förutsättningar föregår allt vad socialt arv heter om man går tillräckligt långt tillbaka i historien, frågan är hur relevant det är?

Att vi överhuvudtaget kan relatera till begreppet ”friluftsliv” är grundat i vår materiella historia som ett privilegierat i-land med en förhållandevis tidig industriell utveckling. Friluftslivet hänger intimt samman med de ekonomiska och tidsmässiga förutsättningar många av oss har, detta tillsammans med ideal och uppfattningar kring vad som utgör ett hälsosamt leverne.
Länge var friluftslivet, som att vandra i fjällen, sportfiska eller åka skidor (där själva aktiviteten / vistelsen i naturen var ett självändamål) något förbehållet en social elit. Men för det stora flertalet som vistades i skogen var den något man levde av och genom, inte en avlägsen plats som besöktes för ens höga nöjes skull.

Vilka personer som har varit ute i naturen under specifika tidsperioder och deras ändamål med sin vistelse där har varierat, men denna variation kan knytas till ekonomiska/materiella förutsättningar, inte till gener.

 

[goldy_a]

denna variation kan knytas till ekonomiska/materiella förutsättningar, inte till gener.

- I detta fall hoppar jag över ekonomiska förutsättningar, för att de männsikor, som jag känner till, de har en bra ekonomisk situation, men ändå är inga frilufsare.
Så tror jag det är något genetiskt isf.

 

[Anders V]

Jag tycker det är märkligt att diskutera en i stor utsträckning kulturellt specifik hobby utifrån genetik. Givetvis kan man alltid hävda att våra biologiska förutsättningar föregår allt vad socialt arv heter om man går tillräckligt långt tillbaka i historien, frågan är hur relevant det är?

Att vi överhuvudtaget kan relatera till begreppet ”friluftsliv” är grundat i vår materiella historia som ett privilegierat i-land med en förhållandevis tidig industriell utveckling. Friluftslivet hänger intimt samman med de ekonomiska och tidsmässiga förutsättningar många av oss har, detta tillsammans med ideal och uppfattningar kring vad som utgör ett hälsosamt leverne.
Länge var friluftslivet, som att vandra i fjällen, sportfiska eller åka skidor (där själva aktiviteten / vistelsen i naturen var ett självändamål) något förbehållet en social elit. Men för det stora flertalet som vistades i skogen var den något man levde av och genom, inte en avlägsen plats som besöktes för ens höga nöjes skull.

Vilka personer som har varit ute i naturen under specifika tidsperioder och deras ändamål med sin vistelse där har varierat, men denna variation kan knytas till ekonomiska/materiella förutsättningar, inte till gener.

Det var ju inte alla med hög inkomst som drogs till friluftslivet. Att det blev just friluftsliv de sysslade med är som sagt kulturellt, men vilka ur de välbärgade som började åka skidor för nöjes skull är knappast en slump eller kan förklaras socioekonomiskt. Intressant är också att friluftslivets framväxt sammanfaller med att välstånd börjar byggas ur små medel. Med industrialismen och den stora tekniska utvecklingen på slutet av 1800-talet och början på 1900-talet var det möjligt för duktiga hantverkare, tekniker och entreprenörer att göra en klassresa uppåt. Inte bara adeln hade fritid. Personligheter (biologi) som lyckas ta sig uppåt i kombination med naturromantiken (kulturellt) och succén är given. Med ökat ekonomiskt välstånd för allt bredare lager ger det fler möjlighet att kanalisera sin personlighet genom friluftsliv. Man tar efter de som redan är på den nivån man kommer till.

Idag har friluftsliv inte mycket med överklass att göra. De har gått vidare till andra och dyrare nöjen, som andra längtar efter att följa efter. Friluftsliv idag är tydlig medelklass, utom kanske jakt och fiske. Man kan jämföra med Falu Rödfärg. Från början ett sätt för välbärgade på landet att få sina hus att likna stadens tegelhus. Då började större bönder att ta efter och sedan allmogen. Emellertid hade överklassen börjat bygga i sandsten och kalksten. Och de rika på landet slog på liggande träpanel och målade i vitt och bege. Med skåror som liknade stenblocksskarvar och "marmorpelare" i trä. Nu förknippar vi rödfärg med lantlig enkel rustik idyll, som det aldrig var när det begav sig. Det dröjde länge innan fattigtorpen blev röda.