Fridyknings övningar och tips

[Joooi]

Jag har under en längre tid varit intresserad dykning. Jag snorklar så ofta jag kan om somrarna och när jag är ute och reser. Men mitt problem är att jag inte klarar av att hålla andan så väldigt länge.
Jag har idag, efter att ha läst mycket om andningsreflexer och andra saker gällande andhållning försökt att hålla andan så länge det gick. Jag började med en tid på 50 sekunder då jag redan efter 40 fick stora obehag och började automatiskt ett försök till att andas fast jag hade stängd mun (tror ni förstår va jag menar). Efter det så läste jag lite mer om andningsreflex och fann att man kan behärska eller ignorera den för att öka längden på ett dyk. Så jag gjorde ett nytt försök och kämpade med mitt obehag i ytligare 40 sekunder så nu var jag uppe i 1,30. Några försök senare var jag vid 2,10 och slutade sedan på 2,30 men varje gång så kände jag detta obehag redan från en minut att jag ville andas även fast jag samtidigt visste att jag kunde klara mig dubbelt så lång tid utan det. (under tiden då jag höll andan låg jag i badkaret så jag var under vattnet när försöken gjordes)

Min fråga är om man ska ignorera eller om man på något sätt kan försvaga den så man bara får den när det verkligen behövs eller är det kanske dåligt att pressa sig själv?
Sen skulle jag också vilja ha förslag på olika övningar som gör att man kan öka tiden innan man får andningsreflexen och ens förmåga till längre dyk.

Tack på förhand!

 

[mydeza]

Kolla här (http://www.orebroapnea.net/lankar.php) om du kan få lite inspiration, annars så är det väl bara träning som gäller, som med så mycket annat...

Mycke och ofta hjälper.

När jag spelade undervattensrugby så brukade jag hålla andan medans jag sprang, mellan lampstolpar och annat. Tråkigt och jobbigt men det hjälper.

Personliga rekord var då (tidigt 80tal) 39 meter djup och 100+meter i bassäng, men då var man ung och stark.

 

[seobserver]

Träning bör alltid vara allsidig och dynamisk. Hålla andan mellan grindöppningar eller lampstolpar roade jag mig oxså med förr. Djupdykning brukar underlättas om man har vikt med sig ner....
100 m längddykning är olika svårt i öppen sjö, 50 m repektive 25 m bassäng. Träning är alltings moder.

 

[Vattendjur59]

Fensimning är bra träning

A och O vid rörelse under vattnet om man ville ha max tid utan att andas är en rörelse (upp, ner eller i sidledes) som undviker att dra upp pulsen - BASIC.
Utrustningen har härvidlag stor betydelse särskilt snorkeln som SKALL vara kort med stor radie om en lättandad sådan efterfrågas.
Masken SKALL vara smalare än ansiktet då den annars bromsar (ja det finns exempel på groteska masker).
Vad gäller fenorna så är det lite lurigare att ge ett definitivt rådande svar, längd och styvhet är en smaksak men en sak är säker de måste anpassas till styrka i ben mage och rygg då du skall kunna utföra en så kallad delfinkick/fjärilskick med så liten ansträngning som möjligt.

Sök på youtube och du hittar en hel del uvrugbysekvenser och även fensim som rör sig med minimal ansträngning och därmed håller nere pulsen.
http://www.youtube.com/watch?v=-Te4Vqat2HQ

/tobbe - pensionerad fd målvakt i Felix DF numera tung forward i oldboyslaget

 

[janus82]

För det första. Gör aldrig några andhållningsövningar under vatten när det inte finns någon som kan hjälpa dig. Det är fullt möjligt (faktiskt ganska lätt) att hålla andan tills man svimmar. Om du då är i ett badkar kommer du att drukna!
Om du vill träna andhållning när du är själv är det bättre att ligga i sängen då det är helt riskfritt att svimma där.

Mydeza länkade till en sida som har länkar till det mesta som är värt att veta om fridykning. Gå in där och läs igeom de olika sidorna som finns länkade så kommer du klara dig långt.
Jag kan även rekomendera boken "Snorkling" av Sebastian Näslund. Den ger en riktigt bra grund om du vill lära dig mer om snorkling och fridykning.
http://www.fridykning.se/snorklingbok/

 

[albbro]

respirationsfysiologi

Snorkelbröder/-systrar!

(Johan, Du som är intresserad känner säkert till mycket av detta men det kan kanske intressera någon annan. Hur som helst, håll till godo!)

För det första håller jag med föregående talare om att det är lämpligt att iaktta viss försiktighet när man laborerar med andningsuppehåll. Andningen är ju, som bekant, viktigt för liv och hälsa och man kan, som bekant, bli ganska allvarligt påverkad av för långa andningsuppehåll på fel plats och vid fel tillfälle. Undervattensträning låter alltså lite riskfyllt, åtminstone om man inte har tillgång till en stark assistent som behärskar hjärt-/lungräddning. En läkarundersökning kan nog vara lämplig också för att t ex utesluta hjärt-/lungsjukdomar. Nog med förnumstiga pekpinnar, andning och dykning är ju egentligen roliga och spännande frågor!

För alla kroppens celler är syre en av förutsättningarna och koldioxid en av avfallsprodukterna (cellandning, "omvänd fotosyntes"). Den lufthunger som du känner efter 40 sek är sannolikt ett uttryck för den sk hyperkapniska andningsdriven, dvs hjärnan talar om för dig att koldioxidhalten i blodet börjar bli för hög. Det är alltså inte syrgashalten som är för låg, ännu. Helt enkelt en försiktighetsåtgärd av kroppen, en första varning: "Är det inte dags att börja fundera på att andas?". Med lite träning kan du övervinna den mycket starka impulsen att andas. Detta är, starkt förenklat, fysiologin som förklarar att hyperventilation förlänger andhållningsförmågan. Genom att vädra ut koldioxid innan "dyket" genom hyperventilation köper man sig lite tid innan andningsimpulsen skickas ut.

Så långt är allt gott och väl. Ligger man i soffan och övar är man ju utom fara. Det farliga är när hypoxin inträder, d v s när syrgashalten (ffa i hjärnan) sjunkit alltför mycket. På land är det ganska riskfritt. Man kanske förlorar medvetandet en kort stund, den viljemässiga andhållningen upphör och kroppen börjar andas "av sig själv". Problemet blir större om man då befinner sig i det stora blå och har lurat kroppens normala andningsdrive. När den hypoxiska andningsdriven tar över (eller ännu värre: när man förlorar medvetandet) har man kanske inte tillräcklig kapacitet för att ta sig upp till ytan. Det är då assistenten kommer in i bilden...

Vetskapen om att den första lufthungern "bara" är ett skrämskott borde alltså skänka viss ro och kunna förlänga andhållningen. Det fungerade i a f för mig. På land. När jag snorklar bryter jag ytan nästan så fort som lufthungern börjar. Det sitter alltså till stor del mellan öronen.

En annan viktig faktor, som kanske är lite svårare att påverka, är kroppens syreförbrukning. Apneister (heter det så..?) tränar ju mycket yoga och avslappning, bl a för att sänka hjärtfrekvensen och kroppscellernas arbete, metabolismen. En rolig lek med pulsklockan är att anstränga sig att slappna av och se hur vilopulsen sjunker. Man kan alltså till viss del viljemässigt påverka en icke viljemässigt styrd kroppsfunktion! Det fungerar, och är nyttig avslappningsträning om inte annat.

Lycka till och var försiktig!

PS Eftersom andningen är en så fundamental funktion för kroppen avhandlas den i de flesta fysiologiböcker, oavsett nivå och målgrupp. Biblioteken har säkert litteratur i såväl biologi- som omvårdnads- och medicinhyllorna, förutom renodlad dyklitteratur förstås. En dyr men mycket trevlig tegelsten är "Diving and subaquatic medicine" ISBN: 9780340806296. http://www.bokfynd.nu/034080629X.html . Julklapp?!

 

[Joooi]

Tack så mkt för alla bra tips och råd! De kommer garanterat till användning