Försvunnen 3 veckor i Jämtlandsfjällen

Tråkigt för er som är lite raljanta så sa Polisen nyss på TV att det var en man som var väldigt erfaren att röra sig i sådan miljö och de verkade inte lasta honom för detta. Inga insinuationer om att han klantat sig osv. som man brukar höra eller läsa mellan raderna när klanteri är fallet. Han hade klarat sig på vatten och granskott sa de men inslaget var väldigt kort med en polis som lämnade sin kommentar.

De sa också att han befann sig utanför sökområdet och därför inte hittats.

Sen så har ju inte heller polisen i regel (i glesbygd, där dom flesta går vilse) den personal numerär som krävs, för att hitta personer som gått vilse, inte minst under semestertider.
Utan polisen måste förlita sig på att få hjälp från hemvärn, orienteringsklubbar och andra föreningar och organisationer som snabbt kan bidra med utbildat folk för eftersök.
Det är ju lätt att sitta hemma i sin kammare och tycka och tänka utan att veta bakgrund, på hur det fungerar och organiseras när man letar efter försvunna människor.
 
Jätteglad att han överlevde, dock har jag lite frågor och undringar....

Var tog fiskeutrustningen han hade med sig vägen? En fiskeutrustning innehåller mycket nyttigt för att överleva, bl a kan han fånga fisk med den... Linor kan snara fågel, sätta upp ståndmeten osv.

Enligt en av tidningarna idag så var hans tändstickor alltid för våta för att tända, men inte under 12 dagar gått att hitta tillfälle att torka dem?

Sedan att alltid hållit sig lugn och gått förbi låsta stugor, fäbodar? Antingen finns vägar ned till bebyggelse och problemet löst.

Är fäboden låst tar sig någon dit då och då, borde finnas stig/spår, följ stigen, problemet löst.

Är du i en nödsituation får du bryta in dig i privat egendom, i detta fall kanske i första fall för att kunna kommunicera var han är och be om räddning, sedan för mat och möjlighet att göra upp eld.

Å andra sidan lätt att svara efter att det har hänt....
 
Fiskeutrustningen kan ha lämnats vid vattendraget, annars tycker man något borde sagts om detta. Han kunde ju uppenbarligen fiska. Av det man hört så höll han sig väldigt lugn så det kan inte vara så enkelt att han missade en stig eller väg bara sådär. Gick tydligen ner 14 kg på de där dagarna. Saftigt.
 
I filmen "På gränsen" ger Anthony Hopkins ett tänkvärt citat, som litet fritt översatt och omvandlat blir ungefär:

"De flesta som dör i liknande situationer dör av skammen. De gör inget åt saken, utan sätter sig ner och skäms över hur de kunnat klanta till det. Sen sitter de där tills de dör."


Den här mannen gjorde ju en del åt saken, men jag tycker citatet är tänkvärt och jag tror det är lätt hänt att bara göra "fel" när man hamnar i en sådan situation.

Jag tycker själv det är märkligt att man kan gå omkring så länge utan att korsa en väg. Samtidigt är det säkert lätt hänt, om man är stressad och osäker, att man går åt ett håll, för att sedan får för sig att man har gått för långt åt fel håll. I det fallet kanske man vänder tillbaka.
Resultatet av detta blir att man tror sig ha letat i ett stort område, när man egentligen bara har cirkulerat i ett mindre.


Det har hänt mig ett par gånger under skogsinventering att batteriet i handdatorn (med karta och gps) tagit slut. Man gått där i sicksack och ritat in gränser på kartan, mätt och donat, osv., och inte lagt 1% av hjärnkapaciteten på att memorera vägen. I förebyggande syfte har man kompass samt lagt på minnet åt vilket håll man har bilen, men man hinner likt förbannat hetsa upp sig och tänka "fan" den där sekunden innan man kommit ihåg att det är 500m åt NO man har bilen.

Har inte lagt på minnet var man har utgångspunkten, samt saknar kunskap om vart solen står vid givna punkter på dygnet, hur man tar riktmärken, hur man räknar avverkad distans etc., då kan jag tänka mig att man lätt blir helt förståndshandikappad.
 
Det är alltid lätt att sitta framför datorn analysera och mer eller mindre förtäckt kritisera vad som hänt - precis det som den drabbade är kanske som mest rädd för att det skall hända och har varit spöket för personen under dom här dagarna.

- människor är flockdjur vilket också inverkar i tankebanorna när man oförberett är i en situation man inte längre behärskar (dvs. gått vilse i det här fallet) och ju längre tid det går innan det reder ut sig, desto mer desperat blir många och skammen växer över 'hur kan man vara så dum' och ser framför sig hur man skall förklara 'sin dumhet' gång på gång och får det ännu hårdare ingnuggat, att somliga hellre dör i en 'rejäl olycka' som att frysa ihjäl än tappa ansiktet för en 'simpel grej' inför bekantskapskretsen enligt processen ungefär som inlägget innan.

går man i dessa tankar så tas kraften bort från rationellt tänkande för överlevandet i avseende vad man har för resurser mm. även om man faktiskt har tekniska kunskapen och efter någon till några dagar så tar glykogenförrådet i kroppen slut och man blir knappast smartare då när man går över i ketonförbränning - speciellt om man inte är van och bekant vid detta och det är lätt att man grotta sig ännu mera i destruktiv tänkande 'vad skall jag säga när dom hittar mig' och skammen med detta och till sist försöker man inte ens överleva.

---

Det man skall ha klart för sig en grupp människor som hamnar i sådan situation helt oförberedd och oplanerat så kan man inte av hur personerna är och beter sig innan händelsen, avgöra vilka som är 'överlevare' och vilka som tenderar att gå ned sig...

Den som verkat handlingskraftig och 'vet hur man gör' och är VD på ett stort företag kanske blir helt apatisk och den försynte kanske blir den drivande - 50% av gruppen är troligen helt oförmögna att göra något rationellt alls i situationen utan bara tänker på jobb, barn och familj, anseende och hackordning inom gruppen, kanske blir helt desperata när telefonen inte fungerar längre och kan meddela sin omgivning om situationen och tar all tankekraft på detta...

Det är få personer som har sådan självkännedom att de helt säkert vet hur de skulle bete sig i en stressande situation förrän man verkligen är utsatt för en sådan situation helt oförberedd (och det är inte säkert man fungerar likadant var gång heller) - det är inte alls givet att man tänker smart och rationellt då, fast när man skriver inläggen framför datorn tycker sig vara hur smart som helst.
 
Senast ändrad:
Tänkvärt på många sätt

Det brukar ju vara rätt så vanligt att någon viktigpetter påpekar att det enda man egentligen behöver i svensk terräng är en chokladkaka då det alltid är så nära till väg.

Uffe
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg