Dramatik i fjällen - sex turister fick gräva ned sig Skidåkarna var ordentilgt utrustade och föjde regelboken men som Karl Erik skrev var det annat med skotergrabbarna. ..."dåliga kläder, jeans och långkalsonger, ingen karta, ingen kompass, ingen mat, ingen dryck.".. ur NSD. Detta talar för sig själv.
Jag vill på inget sätt bedömma de larm som kommer in inte heller de utryckningar som görs. Var och en skall larma om man anser att man hamnat i en situation man inte längre kan klara av och där man behöver hjälp.
Innan mobiltelfoner så var det färdplanen som var den tidslinje man höll sig till. Var man inte framme eller ringde hem vid utsatt tid så larmades fjällräddningen. Om det inträffade en olycka så var det någon som tog sig tille närmaste telefon och larmade. Det var alltså sista utvägen.
I och med mobilnätets tentakler in i fjällvärlden så uppstår möjligheten att larma själv och därmed är det lätt att i sin utsatthet ringa efter hjälp, trots att man egentligen genom att sitta nedgrävd något dygn, skulle kunna klara sig utan hjälp.
Vid dåligt väder kan man gräva ner sig oavsett om man har skoter eller är ute på skidor. Har man mobil förbindelse kan man ringa hem och berätta att man grävt ner sig. Har man en GPS så kan man ge positionen och sedan är det bara att vänta på bättre väder. Detta under förutsättning att män har rätt utrustning.
Då kan man använda sin mobil för att håll kontakt och se till att allt är lungt i stället för att dra igång en stor apparat där man utsätter andra för det man själv vill komma bort från.
Men det är givetvis personlig för var och en var gränsen går och jag utgår bara från mig själv och min erfarenhet. // RJ