Förstabestigarens rätt - Vad tycker du?

[GustavOh]

is that those 5 guys do go and fix things, for real, stealing time from their jobs their families etc.
While we the others just chat and use someone else routes and works, no matter original or rebolted.

Good point, though it applies far more to (for example) me than to mezzner, who certainy does his share.

 

[pecall]

From Kalymnos bolting policy
(http://www.kalymnos.gr/webweaver/climb/eng/sectors.html):

"Our aim is for the routes here to be as safe as possible so that climbers can concentrate on the technical difficulty of the routes without worrying about risks to life and limb."

"Always put the first bolt about 2.8m off the ground, the second about 1.2m further up and the third 2 metres above the second."

Jag kan inte i sammanhanget låta bli att citera en artikel i en gammal Mountain (om nu någon minns den tidskriften):
"What is bolting but glorified top-roping?"

Och då ska man beakta att jag kan vara ett riktigt nervvrak till klättrare - ingen risktagare. Men jag har alltid varit emot chipping, utifrån principen att man inte ska ta ner en led till sin egen tekniska förmåga. Om retrobultning skulle man kunna hävda samma princip: att inte plocka ner leden till sin mentala förmåga.
Alla leder är väl inte till för alla. Vi asfalterar inte Kungsleden för att göra den tillgänglig för rullstolsbundna och har inte en kabinbana till toppen av Keb för att göra den mer tillgänglig.
Eller ska vi retrobulta "Minaret" i Bohuslän?

 

[climbrob]

Jag undrar ju då självklart vad som gör denna grupp så speciell att den ska kunna bedöma vad som är rätt och fel bättre än någon annan.


Det är därför vi inleder diskussion! Ingen har sagt att bultar ska sättas på traditionella turer. Oavsett om gamla bultar ska bytas, nya leder ska göras eller vad det än nu är så krävs engagemang. Diskussioner på internetforum gör ingen rostig bult ny, det ska alla ha klart för sig. Bultkommittén har lagt ner timmar, pengar och slösat bort bra väder (som kunde ha använts till egen klättring) för att andra klättrare ska slippa gammalt skrot på berget.

För mej är det en självklarhet att inte sätta en bult även om det är bara en placering på en led som i övrigt är bultad.
Trots allt så går ju bultar och accessproblem hand i hand. Folk stör sej på bultar (även ickeklättrare) och det leder till stängda klippor eller i längden kanske ett totalförbud mot bultning.


1. Ge mig först ett exempel på en klippa som stängts just p.g.a. att det sitter/satt bultar.
2. Är du helt emot bultade leder?
3. Tror du verkligen att de makthavare som tar beslut i frågor om klättrares tillträde till klippor skulle stänga en klippa för att en led med 8 bultar och en kil istället får 9 bultar?

Vad skulle hända med ex. omöjliga väggen som är faktiskt en välsäkrad tur om man bara kan lägga kil, men som ändå framgick av någon tråd här på utsidan nästan de flesta skulle vilja bulta upp.


Om inte jag minns fel så var ju konsensus i tidigare diskussioner på Utsidan att inte bulta Omöjliga väggen. Att de flesta skulle vilja bulta upp den leden är påhitt.
Du kan få berätta mig vad som ska göras med de gamla pitongerna på den leden, och om din åsikt samt konsensus är att pitongerna bör slås bort av säkerhetsskäl så skulle jag gärna se att fler internetdebattörer gjorde slag i saken. Givetvis bör denna aktion föregås av att du godkänns och får förtroendet av din klubb.

Nä skärpning, en stor tumme ner för denna korkade idé.

Exakt vad är det som är som är en dum idé?

 

[GustavOh]

Jag kan inte i sammanhanget låta bli att citera en artikel i en gammal Mountain (om nu någon minns den tidskriften):
"What is bolting but glorified top-roping?"

Och då ska man beakta att jag kan vara ett riktigt nervvrak till klättrare - ingen risktagare. Men jag har alltid varit emot chipping, utifrån principen att man inte ska ta ner en led till sin egen tekniska förmåga. Om retrobultning skulle man kunna hävda samma princip: att inte plocka ner leden till sin mentala förmåga.
Alla leder är väl inte till för alla. Vi asfalterar inte Kungsleden för att göra den tillgänglig för rullstolsbundna och har inte en kabinbana till toppen av Keb för att göra den mer tillgänglig.
Eller ska vi retrobulta "Minaret" i Bohuslän?

Men Per, vad är det egentligen du argumenterar för här? Vill du avskaffa sportklättring som stil eller vad är du ute efter?
Som climbrob skriver så är det ju ingen som talar om att retrobulta tradleder, eller bygga om sportleder till via ferrata.
Att ta bort en markfallspotential från en sportled är knappast en handikappanpassning.
Snarare är det ju som (för att fortsätta kungsleden-parallellen) att diskutera om man, när man reparerar gamla fallfärdiga broar över jokkarna också ska passa på att bygga en bro över ett känt problematiskt vadställe, eller om man skall låta bli eftersom det faktiskt GÅR att vada. (Åtminstone för den som är skicklig nog)

I fjällen håller jag mig helst borta från lederna just för att slippa överanpassad natur, men jag kräver inte att den lilla del av fjällvärlden som faktiskt är ledad också skall vara anpassad till min nivå.

 

[Mezzner]

Nu har det äntligen blivit ordning på Häggsta!

Det ska bli otroligt skönt att slippa alla tradprylar på selen nästa gång man ska dit!

http://bultkommitten.blogspot.com/2008/04/hrliga-vr.html

 

[cam]

Tråden startades av Stockholms Bultkommitté och handlar om vilken etik bultunderhåll skall följa. Klipporna är gemensamma och klippornas förvaltande bör aktivt diskuteras. Så det är extremt bra att Sth Bultkommitté är transparent och dessutom initierar diskussion.

Frågan om etik är regional, dvs klättrar man sällan/aldrig i aktuellt område bör man hålla sig utanför diskussionen. Hur ni gör rör inte mig (men GustavOh:s första inlägg var ta mig fan det klokaste jag hört sen jag konfirmerade mig. Dock).

Accessarbetet i Sth verkar vara lika död som stalinismen (heja Jonas P), så jag kanske kan ge Sth Bultkommitté lite erfarenheter från accessarbetet på Västkusten. Notera att mitt inlägg inte handlar om etik utan om förhållandet mellan bultar och access.

1. Ge mig först ett exempel på en klippa som stängts just p.g.a. att det sitter/satt bultar.
3. Tror du verkligen att de makthavare som tar beslut i frågor om klättrares tillträde till klippor skulle stänga en klippa för att en led med 8 bultar och en kil istället får 9 bultar?

På västkusten har vi idag 3 klippor som stängts som en direkt följd av borrbultar. På en av dessa gav markägaren sin välsignelse till ett visst antal bultar men en överträdelse ledde det till att hela klippan stängdes.

Huruvida bultar leder till accessproblem ”beror på”. Dessutom kan det vara svårt att veta vad som är hönan och ägget. Min erfarenhet är att närboende och markägare egentligen inte är jätteengagerade i naturbevarande utan vill få bort allt folk som ränner. Då använder man de argument som står tillbuds, tex bultar. Men det händer också att det är själva bultarna som är problemet.

Empirin visar att tillgänglighet ökar antalet klättrare. Stora kvantiteter klättrare ökar risken för accessproblem. En klippa är mer exponerad för accessproblem med borrbultar än den vore utan. MEN vissa klippor har förutsättningar att ta stora mängder klättrare utan att det leder till problem, om alla sköter sig.

Man kan ta en annan aspekt i hänsyn också. Vissa klippor kommer aldrig att kunna utvecklas med naturbevarande etik. När en sådan klippa får borrbultade leder ökar mängden klättermöjligheter. Accessen ökar därmed eftersom den totala mängden klippor ökar. Frågan blir då semantisk, men är ett argument som bör beaktas. Svanvik på Tjörn är en sådan klippa (synd med all chipping bara). Detta argument är dock ointressant för en bultkommitté som skall sköta bultunderhåll på befintliga klippor

Det är för lättvindigt att säga att bultar leder till accessproblem. Överväganden måste göras för varje klippa. Vissa klippor passar utmärkt att bulta, andra får man tänka två gånger innan man gör mer tillgängliga. Tänk även på att klippor stängs, inte enskilda leder.

 

[GustavOh]

GustavOh:s första inlägg var ta mig fan det klokaste jag hört sen jag konfirmerade mig.

(Rodnar klädsamt)

 

[danielfurudahl]

[
1. Ge mig först ett exempel på en klippa som stängts just p.g.a. att det sitter/satt bultar.
2. Är du helt emot bultade leder?
3. Tror du verkligen att de makthavare som tar beslut i frågor om klättrares tillträde till klippor skulle stänga en klippa för att en led med 8 bultar och en kil istället får 9 bultar?


Ok fråga 1 har ju redan nån annan svarat på så jag hoppar direkt vidare.
2. Absolut inte jag klättrar väldigt gärna sport och mix och har absolut inget emot typen av klättring. Däremot tycker jag att det är lika tråkigt varje gång jag ser en bult vid en naturlig säkringsmöjlighet och tycker att det är fel att göra så.
3. Nä jag tror inte att dom bryr sej ett dugg om det är åtta eller nio bultar, men jag tycker det är dålig etik och därför tycker jag att det är en dålig ide att sätta dit den nionde bulten.

Vad angår Omöjliga väggen så tycker jag att man borde slå bort pitongerna och inte ersätta dem med nya. Tyvärr är jag bara i området ibland och har långt att åka över kvällen, annars hade jag med glädje tagit bort dom själv.

Om jag verkat som en sur stofil som hatar bultkommiten så ber jag om ursäkt, ni gör ett bra jobb som jag vet tar en rackarns massa tid. Men jag tycker ändå inte att ni ska sätta dit den nionde bulten.

 

[Mezzner]

På västkusten har vi idag 3 klippor som stängts som en direkt följd av borrbultar. På en av dessa gav markägaren sin välsignelse till ett visst antal bultar men en överträdelse ledde det till att hela klippan stängdes.

Eftersom det här är en väldigt kort version av någonting som hänt, t ex så kan ju förstås markägaren inte bara talat om att "Fr o m nu får ingen klättra på hans mark", så vore det naturligtvis intressant med en lite fylligare beskrivning av vad som hände. Det vore kanske inte mest lämpligt med denna beskrivning här på forumet, även om vi säkert är många som är nyfikna, men det viktiga är förstås att accesskommittén i SKK samt bultkommittén som uppenbarligen inte sitter inne med infon delges den.
Det är förstås viktigt att lära av misstag, även om det ibland är det tråkigaste sättet.

 

[cam]

@ Alla, detta är jävligt OT. Detta har ingenting att göra om förtabestigarens rätt. Det är ett svar till Mezzner och handlar om access.
@ Mezzner + de som orkar läsa

t ex så kan ju förstås markägaren inte bara talat om att "Fr o m nu får ingen klättra på hans mark", så vore det naturligtvis intressant med en lite fylligare beskrivning av vad som hände.

Jo, just precis så går det till, och varför räcker det som skäl? Din fråga är enkel men shit vad svaret är intrikat.

Det är en knivig fråga hur man skall förhålla sig till att närboende/markägare lackar ur på klättrare och godtyckligt säger ”öhh, nä ingen jävla klättring här inte”. Till protokollet kan föras att jag inte är främmande för civil olydnad, men inom klätteraccess är det en riktigt dålig strategi.


Konklusion
Jag gjorde en sammanfattning till MTV-generationen sätter den först. Brödtexten är lite tyngre.

Klätterstop
Beklagligt, men hopp finns om att klippan öppnas till nästa generation.
Om det inte respekteras kan det förvandlas till tillträdesförbud.

Tillträdesförbud
Jättedåligt.
Straffbart att bryta.
Klippan förlorad för alltid.

Bultar
Eftersom vi så sällan frågar om vi får bulta kan vi bli polisanmälda.
Vi vill inte bli polisanmälda då ett prejudikat kan resultera i vad som helst.

Allmänhetens syn
Vi vill hålla oss på god fot med myndigheter/markägare och respekterar deras vilja för att undvika en negativ syn på oss.


Tillträdesförbud
I de fall det finns juridiskt tillträdesförbud kan vi läsa i senaste Bergsport hur det går för lagbrytare. Klippor med tillträdesförbud är i dagsläget få. Kvärk i Skåne, en i Göteborg, några i Dalarna och alla klippor med fågelskydd under säsong är de jag kommer på, på rak arm.

Bultar och allemansrätt
Frågan om borrbultar och allemansrätt kan göras enkel eller svår. Svensk praxis är att tillfråga markägaren innan man sätter upp bult. Med tillstånd är allt frid o fröjd. Detta enligt Ingemar Ahlström (Sveriges främsta auktoritet på allemansrätten), det står i SKF accesshandbok, det är även så ”snacket går” bland svenska klättrare. Det är dock skrämmande sällan som markägaren tillfrågas innan det sätts bultar.
Det var den lätta versionen, nu till den svåra.
Borrbultar som fenomen finns inte med i någon lagtext och i dagsläget finns inget prejudikat angående borrbultar. Alltså är det ingen som VET vad som gäller. Kanske är det ok att sätta bult utan markägartillstånd. Kanske är en borrbult att anse som en fast installation vilket kräver bygglov och gör markägaren ansvarig för bultens hållfasthet, vilket Naturvårdsverket sa 1995 vid informell förfrågan. Ingen vet vem som äger en uppsatt bult. Kan man applicera prejudikatet om forsränning i Dalarna som handlade om kommersiell verksamhet på annans mark? Kan markägaren ångra sig i fråga om bulttillstånd?
I vissa fall har markägaren inte mandat att ge tillstånd att sätta borrbultar. Oftast handlar det om kulturminne, se min artikel om fornborgar i Bergsport #132.

Konfrontation
I händelse av att en markägare polisanmäler borrbultarna så riskerar vi en olycklig situation i fråga om tillstånd, ansvar och tillträde till borrbultad klättring. Idag har vi en ideal situation men den är ganska skör. Därför förordar vi dialog och proaktivt arbete med markägare. Man vill ha en bra relation från början och upprätthålla den. När en markägare lackar ur är det mycket svårt att reparera. I händelse av problem är en konfrontativ hållning som sagt riskabel. Vi ser i Dalarna att om man inte vill ha klättring är det inte jättesvårt för markägare att skapa tillträdesförbud. Om vi klättrare är disciplinerade och respekterar klätterstop slipper det resultera i tillträdesförbud. Skillnaden är att vid tillträdesförbud är klippan förlorad så länge nationalstaten Sverige existerar. Vid klätterstop kanske det bara drabbar en generation, det kan komma en ny markägare som är mer positiv. ”Öhh, nä ingen jävla klättring här inte” räcker alltså, och om det finns bultar på berget blir det än lurigare. Jag kan avslöja jag ibland blir ganska frustrerad och vill säga ”håll käften gubbjävel, allemansrätten gäller”.
En möjlig lösning är att man erbjuder sig att ta bort bultarna och endast klättrar kil för att minska mängden klättrare. Jag har dock inte lyckats själv med detta men varit nära.
Vidare vill vi inte vara konfrontativa då vi inte vill skapa negativta erfarenheter av klättrare bland markägare och myndigheter. På landsbygden pratar befolkningen med varandra. Typexempel är Bohuslän, skulle vi bortse från en markägares begäran om att vi inte ska klättra på ett berg kommer hans gnäll om ”jävla klättrare” sprida sig som en gräsbrand.
Även om vi har en tendens att böja oss måste vi inte alltid kasta oss på rygg. Jag tänker här på närboende, gärna sommarstugeägare. Det finns ett flertal klippor där vi rättmätigt skiter i deras gnäll (gritstone berget?)Man gör naturligtvis bedömningar från fall till fall och tittar på vilka avvägningar och lösningar som finns för varje berg.


Svaret på Mezzners fråga
Nu när du vet lite om hur jag ser på saken kan jag gå in på vad det var som hände på de tre berg jag nämnde.

Klippa 1. Järklätt. Denna klippa stängdes före min tid så jag kan ha vissa faktafel. Klippan ligger nära hus och parkering var vid dessa. Markägaren gav utvecklarna ok för ett visst antal leder och parkering. Efter bultstoppet försökte en kille sätta upp en led till men blev påkommen av markägaren. Markägaren blev lack och ville inte ha något med klättrare att göra. Då parkering är lurigt och klippan är så pass nära husen att det inte är att anse vara förenligt med allemansrätten är det klätterstop på klippan.

Klippa 2. Hakered. Man hade kunnat topprepa men klippan bultades med markägarens ivriga tillåtelse men visade sig vara en fornborg (markägaren kan då inte ge tillåtelse). Bultarna upptäcktes vid biologisk inventering. Åverkan på kulturminnen med maskiner är att anse som grovt brott mot Fornminneslagen kap II, vilket ger 6 månader 4 års fängelse. Förvaltande myndighet skrev en polisanmälan på bultaren. Dock fanns en klättrare insyltad i administrationen som lyckades hindra den från att skickas iväg. Bergsport #132. Numera kör vi klätterstop på klippan för att inte väcka den björn som sover. Värt att nämnas är att killen som var jävligt nära att åka dit ringde mig efter ha läst artikeln och var skitförbannad. Han tyckte det var ”inget mer än skrämselpropaganda”. Jaja.

Klippa 3. Ålgårda. Utvecklarna träffade markägaren och fick tillåtelse att sätta upp ”fasta förankringar”. Att han gav sin tillåtelse till det kom han inte ihåg när han kom och såg kanske 100 st bultar 6 mån senare. Han hotade med polisanmälan om det inte blev klätterstop. Här var det dock svårt att veta vad som var hönan och ägget. Han ville nog främst få bort allt folk som rände runt på hans ägor. Jag förde intensiva förhandlingar med honom med har en markägare lackat ur är det svårt att reparera. Klätterstop på klippan som även innehåller kilturer trots att det inte finns något mer skäl än vår ängslighet. Vad tror du Mezzner, om du fortfarande läser, vilken hållning bör vi inta?

 

[Mezzner]

Fortsatt OT:

Eftersom det är människor man har att göra med i alla lägen, alltifrån "gubbjävlar" som i bästa fall har en sommartstuga nånstans i närheten till myndighetspersoner eller hovrättsråd, så är det förstås med svensk lagstiftning inte möjigt att säga vad som alltid är bäst.

Det hindrar mig dock inte att tro att det är vettigt att ha en generell strategi, vilket jag nog kan uttyda att vi är överens om.

Jag blir minst sagt upprörd, och det är inte bara som klättrare, när markägare tar sig rättigheter som de saknar lagligt stöd för, och det är tyvärr väldigt vanligt. Det brukar kunna ske i strid med legala restriktioner, eller tvärtom att markägaren föreskriver restriktioner för allmänheten på sin mark utan laga grund.
(Att göra det sistnämnda i strid med vad som står i lagen är ju svårare eftersom de flesta lagarna är begränsningar av rättigheter snarare än tvärtom. Dock är det ju just därför också så att det som inte är föbjudet är tillåtet - och "svårt" för någon egenmäktig person att förbjuda.)

Hur ska man då göra?
Jag vet förstås inte så nog, men tar mig friheten att anta en generell attityd.

Jag tycker att man ska vara på gränsen till offensiv eftersom jag ogillar att folk (t ex markägare) sätter sig på andra samtidigt som de sätter sig på våra lagar och den tanke om allemansrätt som ändå gäller i Sverige. Det senare är inte heller en slump även om det i några skeden har varit nära till förändring.

Jag tycker dock inte att man ska stövla på och säga Allemansrätten som ett svar på alla ev invändningar man riskerar att stöta på. Tvärtom ska man undvika konfrontatation och tänka efter före, så att man bara göra saker som man har en relativt detaljerad strategi att försvara.

De tre fall du ger exemepel på är för övrigt mer eller mindre specialfall.

(1) Om man parkerar så finns ju regler för det, och är man så nära inpå att man stör någon på det som med lite normala begrepp kallas tomt, så är det ju så enkelt att man inte får klättra där. Man får tälta med "stöd av allemansrätten", men du får inte tälta på min tomt (förrän jag naturligtvis säger att du får det!).

(2) Fornminnen är ju skyddade och det tycker jag nog är bra - även om jag som klättrare säkert skulle kunna hitta fall där jag inte anser att klättringen är till skada för fornminnet - resp tvärtom i vissa fall.

(3) Om nån lackat ur i största allmänhet men det är "enda" hindret, så ska man gå vidare. Att bara trappa upp och nonchalera markägaren är inte smart. Förr eller senare har han hittat ett sätt att (troligen i strid med lagstiftarens tanke) få till nån slags förbud. Jag respekterar alla som värnar om hotade arter - men har man som enda mål att hitta en rödlistad art - så går det antagligen på snart sagt vilken mark som helst, och det brukar inte vara svårt på klippor... Alltså gäller det att vara först på plan hos länsstyrelsen eller andra instanser där markägare annars kan vinna oförtjänt sympati just genom att vara först med att vädja om stöd. Att tillsammans med länsstyrelsen vilja utreda ett markområde för att t ex inom klubben kunna ge rätt rekommendationer (restriktioner) kan kanske vara ett sätt att få sympati (samt rim och reson) i utredningen. Det kan förstås med lite otur också vara att väcka den björn som sover.

I fallet med nån som lackat ur i största allmänhet tror jag dock att det bästa sättet är att vinna "förtroendet" tillbaka. Det är svårt, men om det är nya personer, som kommer med nya vinklingar så kanske chanserna ökar. Det är nog fråga om ganska simpel psykologi är jag rädd.

Jag vet f ö exempel på flagranta övertramp på terrängkörningslagen, där detta fortgår regelbundet, och där markägaren har ekonomiska intressen i detta och därmed lämnar sin välsignelse. Ytterligare ett exempel på att markägarens godtycke har stor betydelse - även om jag inte tycker att man ska nöja sig med det.

Hm, det var ett snabbt och spontant svar. Ett längre svar hade antagligen inte varit bättre, men kanske ett genomtänkt svar hade varit det...

 

[cam]

@ Fortsatt OT, fortfarande riktat till Mezzner + de som begåvats med ett resonerade sinne.

Jag vill utveckla resonemanget kring konfliktlinjen (bra lednamn) då jag i förra inlägget framstod onödigt undfallande.

Fortsatt OT:

...vilket jag nog kan uttyda...


Jag tycker att man ska vara på gränsen till offensiv

...undvika konfrontatation och tänka efter före, så att man bara göra saker som man har en relativt detaljerad strategi att försvara.

De tre fall du ger exemepel på är för övrigt mer eller mindre specialfall.

I fallet med nån som lackat ur i största allmänhet tror jag dock att det bästa sättet är att vinna "förtroendet" tillbaka. Det är svårt, men om det är nya personer, som kommer med nya vinklingar så kanske chanserna ökar.

...markägarens godtycke har stor betydelse

Läste mitt inlägg igen, inte helt nöjd med vissa meningsbyggnader. Ursäkta. (Meningsbyggnader, är det ett ord?)

Innan jag började arbeta med access var min hållning mer offensiv än den är nu. Jag gissar och tolkar det som att vi delar syn men att du är ett uns mer offensiv. Skulle tro att Sveriges klätterpopulation är mer benägen på konfliktlinjen än vad vi är i accesskommittén. Vi tror att nyckeln ligger i att förekomma problem. Goda relationer med närboende och markägare är så självklart att man lätt glömmer relationen till myndigheter. Vid problem hamnar man då steget efter. Vilket du påpekat.

Man kan säga att berg ett och två är specialfall. Problemet är bara att det är ganska många berg som är specialfall. ”Alltid är det något, aldrig får det lov att vara bra”, inte alltid men ganska ofta. Så är det på västkusten men hur det är i Sth har jag ingen aning om.

Angående berg 3 är det, som du klokt sa, en god strategi att byta personer vid förhandling. Det gjorde vi. Det som initierade problemen var illa parkerade bilar vilket skapade ett missnöje bland de som bodde i närområdet. Jag tror att ”jävla klättrare” var det självskrivna samtalsämnet när man pratade med grannarna. Denna negativa attityd spred sig till markägaren som inte var sen att haka på hatmatchen. Bultarna var det som fick bägaren att rinna över.

Det första jag gjorde var att fixa perfekt parkering 200m bort (pratade med ett företag som har en kraftstation med öppna ytor) Jag samtalade med markägaren samanlagt 6 timmar. Jag hade tusen förslag på hur vi skulle kunna komma tillrätta med problemen och problemen var många. Många men ytterst småaktiga vilket han hörde och återkom därför hela tiden till bultarna. ”Jag såg cigarettfimpar, ni kanske startar en skogsbrand” mm mm. Jag försökte men det var tvärstopp. Därmed utlyste jag klätterstop då bultarna var svårt att komma runt.

Berg 3 är ju det berg med svagast argumentation för ett klätterstop. Här har jag faktiskt inte gett upp. Egentligen är detta berg ointressant för mig personligen, men jag blir som du störd över hur lättvindigt markägare tar sig rätt. Det handlar om det godtycke du nämnde. Jag tror det spelar in att Svensson anser att klättrare är suspekta, och därmed tar sig friheter de aldrig vågat göra med mer etablerade intressegrupper. Man får välja sina strider, här känns det lite för tunt för att bara svälja.

Då jag gick med på att utlysa klätterstop gjorde jag det med en baktanke. Sedan stoppet har det inte varit en kotte där, därmed kan jag (det börjar bli lagom nu) ringa honom och påpeka att vi är att lita på. Utan någon som helst rätt på sin sida upphävde han allemansrätten när han hotade oss bort från klippan (han anser sig ha rätt men jag har mer information än honom). Det enda som krävdes var telefonsamtal med mig och plötsligt försvinner alla klättrare. Min förhoppning är att han inte längre "kan med" att hävda att vi är opålitliga. Om det finns någon typ av förtroende finns det möjlighet till kompromisser. Vad jag skall få honom att inse är att han är delansvarig i att han inte var införstådd med att det skulle sättas bultar. Delansvarig för att han vid samtalet med nytursmakarna var stressad och ointresserad. Det blir inte lätt.

Förtydligande: Det är endast pga. att alla respekterade klätterstoppet som gör att jag nu har ett förtroendekapital att förhandla med. Skulle någon struntat i påbudet vore konflikten inget annat än fördjupad. Nämnde bergsutvecklare blev än en gång sur på mig när klätterstoppet utlystes och ifrågasatte en klätterklubbs mandat att ta sådana beslut. Ett sådant här klätterstopp är naturligtvis endast en vädjan från klätterklubben/förbundet. Men hur fan skall vi annars göra?

Mezzner, trevligt samtal detta. Jag anser att idédebatten i klättersverige blöder. Har svårt för de korta foruminläggens pajkastning. Tyngre men mer intressant med längre resonerande ”debattartiklar”.