Hej & välkommen
Risken är du får lika många svar på din fråga som det finns vandrare. Efter många, ibland rätt eldiga, diskussioner på detta forum inser i alla fall jag, att vi alla är olika - både objektivt (t ex förmågan att ställa om till fettförbränning, känslighet för insulinöverslag...) och vad gäller subjektiva preferenser. Dessutom är vi olika tunga, olika väl tränade, har olika sorts muskelfibrer, är olika tungpackade, vill vandra olika fort i olika sots terräng...
Jag har en kompis som blir sur och svimfärdig om hon inte får mat varannan timme, medan jag själv inte märker någon skillnad alls förrän efter ett drygt dygn utan mat, och det bara vid intensiv ansträngning. Å andra sidan blir hon direkt pigg av en sockerdrypande jättefrukost och en hel chokladkaka som mellanmål, medan jag hamnar i svårartad "palt-coma" av den sortens snabbpåfyllning.
För egen del sätter jag därför ihop en
kolhydratfattig matsedel med lågt GI, fördelar maten lite grovt på tre huvudmåltider (med lite tilltugg "on the go" i fickan), men låter stundens lust och aptit bestämma både tidpunkten och portionsstorleken. För kompisen skulle detta inte fungera alls.
Du riskerar ju inte särskilt mycket, om du helt enkelt prövar dig fram genom att låta dig styras av ditt eget välbefinnande. Inget teoretiskt svar du får på ett forum kan bli lika bra som din egen "skräddarsydda" erfarenhet.
Edit: Jag tycker ofta att det kan vara svårt att orka sätta i sig särskilt mycket mer mat än jag är van vid hemifrån, men det är ju ingen katastrof om man hamnar på lite underskott. För min egen del är det tillflödet av vätska - inte mat - som blir helt avgörande för både humöret och orken, men även där finns stora individuella skillnader.