Ett projekt som legat i malpåse under ett par år, men nu tog jag mig tid att testa.
Hur renar man riktigt skitigt vatten?
Vatten som är så skitigt att det sätter igen ett mikrofilter omedelbart. Är det praktiskt möjligt att göra det i fält.
För att ta reda på det har jag gjort ett test med flockningsmedel.
Flockningsmedlet i detta test är aluminiumkaliumsulfat. Finns i kryddhyllan under namnet Alun (E522).
Testvattnet är tillverkat utav en matsked sandblandning från sandlådan och en matsked matjord med viss andel av finare partiklar (mjäla/lera), vilka blandats ner i en liter vatten. Detta fick sedimentera i en halvtimme, för att sedan grovfiltreras genom fyra lager torkypapper.
Flockningsmedlet förbereddes genom att jag gjorde en liter stark lösning som sedan tillsattes milliliter-vis. Aluminiumkaliumsulfat löser sig lätt i vatten. I videon nedan har de en lösning på 30g/liter, alltså 30000 ppm. Det går alltså att göra lösningen ganska vikteffektiv.
Jag har sedan testat litet olika koncentrationer.
Ju skitigare vatten, desto mer flockningsmedel krävs. Överdosering är som vanligt onödigt, och eventuellt ohälsosamt.
Wikipedia nämner 30-40 ppm för "household waste water".
Runt om på nätet verkar 50-150 ppm förekomma.
Länkad studie nedan antyder att maxdos vid pH 7 är 500 ppm. Mer än så leder till att processen avstannar och vänder (färre flockar). För vatten med pH 6 går gränsen vid 250 ppm.
Personligen testade jag mellan 150 och 400 ppm. Jag kunde inte se någon skillnad i effektivitet mellan de olika doserna, vilket antyder att jag hade kunnat använda en lägre dos.
Jag upptäckte däremot att metodiken är väldigt viktig.
En hög dos och en lätt omrörning funkar sämre än en låg dos och rätt omrörning.
Vattnet bör röra på sig för att flockningen ska fungera. I ett litet glas blir detta ännu viktigare, då den lilla vattenmassan snabbt bromsas upp av den förhållandevis stora ytan på glasets väggar. En 20-litershink som används i videon nedan är förmodligen mindre känslig för detta.
Jag satte fart på vattnet (utan att "vispa" sönder flockarna) en gång varje minut i 10 minuter. Sedan fick det stå i 30 minuter. Vid det skedet kunde man ytterst försiktigt skapa litet rörelse på vattnet igen, så att flockar som ansamlats på glasets väggar rasade ner till botten.
Efter 45-60 minuter hade merparten av flockarna sedimenterat till botten. En del flockar var fortfarande små nog att sväva fritt, men oftast nog stora för att fångas av ett kaffefilter. Ytterligare 2 timmars väntan resulterade inte i något som var tidsmässigt försvarbart.
Vattnet dekanterades sedan över till en ny behållare. Därifrån filtrerades vattnet genom ett kaffefilter. Efter den filtreringen återstod enbart en lätt ton av missfärgning på vattnet.
Stegen visas i översta bilden (250 ppm har använts där). Längst till höger i bild är ett glas kranvatten.
Sedan körde jag vattnet genom ett sawyer mini. Resultatet av det visas på den nedre bilden (där är det dock 150 ppm, 400 ppm samt kranvatten).
Resultat?
Vattnet blev nog rent för att kunna gå genom ett mikrofilter.
Jag kunde inte skilja de tre olika glasen åt, vare sig till utseende eller smak.
Man skulle med lätthet kunna använda denna process i fält om det behövdes.
En behållare (avkapad 2-liters petflaska eller större hink) är ett minimum, men två behållare och en filterhållare med kaffefilter är nog ett smidigare sätt.
Hur hälsosamt detta tillvägagångssätt är kan jag inte svara på. Det är ett sätt att förvandla riktigt skitigt vatten till rent vatten.
Jag förespråkar inte att detta är en process som man kan eller bör nyttja till stora mängder dricksvatten under lång tid.
Känner man sig obekväm med att dricka det så funkar det åtminstone till tvätt, disk, o.d.
Jag betvivlar att jag någonsin kommer vara tvungen att nyttja såhär skitigt vatten men processen funkar såklart på mindre skitigt vatten som ändå sätter igen mikrofilter, och det är ju alltid kul med litet experimenterande.
https://www.youtube.com/watch?v=G9BY69KnzoU
Dessa snubbar doserar ungefär 150ppm utifrån uppgifterna i videon.
https://link.springer.com/article/10.1007/s13201-018-0662-5
Studie om dosering och pH.
Hur renar man riktigt skitigt vatten?
Vatten som är så skitigt att det sätter igen ett mikrofilter omedelbart. Är det praktiskt möjligt att göra det i fält.
För att ta reda på det har jag gjort ett test med flockningsmedel.
Flockningsmedlet i detta test är aluminiumkaliumsulfat. Finns i kryddhyllan under namnet Alun (E522).
Testvattnet är tillverkat utav en matsked sandblandning från sandlådan och en matsked matjord med viss andel av finare partiklar (mjäla/lera), vilka blandats ner i en liter vatten. Detta fick sedimentera i en halvtimme, för att sedan grovfiltreras genom fyra lager torkypapper.
Flockningsmedlet förbereddes genom att jag gjorde en liter stark lösning som sedan tillsattes milliliter-vis. Aluminiumkaliumsulfat löser sig lätt i vatten. I videon nedan har de en lösning på 30g/liter, alltså 30000 ppm. Det går alltså att göra lösningen ganska vikteffektiv.
Jag har sedan testat litet olika koncentrationer.
Ju skitigare vatten, desto mer flockningsmedel krävs. Överdosering är som vanligt onödigt, och eventuellt ohälsosamt.
Wikipedia nämner 30-40 ppm för "household waste water".
Runt om på nätet verkar 50-150 ppm förekomma.
Länkad studie nedan antyder att maxdos vid pH 7 är 500 ppm. Mer än så leder till att processen avstannar och vänder (färre flockar). För vatten med pH 6 går gränsen vid 250 ppm.
Personligen testade jag mellan 150 och 400 ppm. Jag kunde inte se någon skillnad i effektivitet mellan de olika doserna, vilket antyder att jag hade kunnat använda en lägre dos.
Jag upptäckte däremot att metodiken är väldigt viktig.
En hög dos och en lätt omrörning funkar sämre än en låg dos och rätt omrörning.
Vattnet bör röra på sig för att flockningen ska fungera. I ett litet glas blir detta ännu viktigare, då den lilla vattenmassan snabbt bromsas upp av den förhållandevis stora ytan på glasets väggar. En 20-litershink som används i videon nedan är förmodligen mindre känslig för detta.
Jag satte fart på vattnet (utan att "vispa" sönder flockarna) en gång varje minut i 10 minuter. Sedan fick det stå i 30 minuter. Vid det skedet kunde man ytterst försiktigt skapa litet rörelse på vattnet igen, så att flockar som ansamlats på glasets väggar rasade ner till botten.
Efter 45-60 minuter hade merparten av flockarna sedimenterat till botten. En del flockar var fortfarande små nog att sväva fritt, men oftast nog stora för att fångas av ett kaffefilter. Ytterligare 2 timmars väntan resulterade inte i något som var tidsmässigt försvarbart.
Vattnet dekanterades sedan över till en ny behållare. Därifrån filtrerades vattnet genom ett kaffefilter. Efter den filtreringen återstod enbart en lätt ton av missfärgning på vattnet.
Stegen visas i översta bilden (250 ppm har använts där). Längst till höger i bild är ett glas kranvatten.
Sedan körde jag vattnet genom ett sawyer mini. Resultatet av det visas på den nedre bilden (där är det dock 150 ppm, 400 ppm samt kranvatten).
Resultat?
Vattnet blev nog rent för att kunna gå genom ett mikrofilter.
Jag kunde inte skilja de tre olika glasen åt, vare sig till utseende eller smak.
Man skulle med lätthet kunna använda denna process i fält om det behövdes.
En behållare (avkapad 2-liters petflaska eller större hink) är ett minimum, men två behållare och en filterhållare med kaffefilter är nog ett smidigare sätt.
Hur hälsosamt detta tillvägagångssätt är kan jag inte svara på. Det är ett sätt att förvandla riktigt skitigt vatten till rent vatten.
Jag förespråkar inte att detta är en process som man kan eller bör nyttja till stora mängder dricksvatten under lång tid.
Känner man sig obekväm med att dricka det så funkar det åtminstone till tvätt, disk, o.d.
Jag betvivlar att jag någonsin kommer vara tvungen att nyttja såhär skitigt vatten men processen funkar såklart på mindre skitigt vatten som ändå sätter igen mikrofilter, och det är ju alltid kul med litet experimenterande.
https://www.youtube.com/watch?v=G9BY69KnzoU
Dessa snubbar doserar ungefär 150ppm utifrån uppgifterna i videon.
https://link.springer.com/article/10.1007/s13201-018-0662-5
Studie om dosering och pH.
