Flera genom isen på Mälaren - en död

[Jonas P]

Vad det gäller risken att plurra så är den knappast generellt mindre för erfarna skrinnare. Riskbenägenhet respektive beteende är inte enkelt att ändra på.

Med erfarenhet och övning på att hantera plurrningssituationer kanske man kan klara upp en plurrning lättare.
Men är man ensam har slagit sig i samband med plurret eller är handikappad av ålder etc kan det förklara att man inte klarar sig.

Thure

Jag håller inte riktigt med. Om Risk = sannolikhet x konsekvens så borde risken vara lägre med större erfarenhet och rätt utrustning.
Sen kan enskilda åkare, som du är inne på, välja att acceptera högre risk.

Kan ett väl avklarat övningsplurr eller väl avklarat oplanerat plurr leda till övermod - "ett plurr klarar jag - det är ju inte så svårt att ta sig upp igen" men så blir kankse plurret allvarligare på något sätt: kallare, längre ut på tunn is, kombination med skada, tröttare/hungrigare/törstigare....

/Patrik, som blir än mer säker på att jag aldrig kommer åka ensam

Nej, det tror jag inte, generellt. Men om det gör det hos någon enskild går ju inte att säga.

Man över inte på tunn is, om det behövs bryta 10-20m tunn is innan man kan komma upp är det helt annan grej.

Nja, kanske inte 10-20 meter. Men under iskunskapskursen i SSSK övningsplurrar man faktiskt på bristande is, så då brukar de flesta få känna på att bryta i alla fall lite.

 

[Jonas P]

Svt Rapport gjorde ett bra reportage. Se c:a 1930 in i programmet
http://www.svtplay.se/video/6278739/rapport/rapport-12-02-19-30

 

[P-E]

Svt Rapport gjorde ett bra reportage. Se c:a 1930 in i programmet
http://www.svtplay.se/video/6278739/rapport/rapport-12-02-19-30

Som vanligt: ALDRIG ensam.... Det är bara låsa in sig och inte göra något när man inte har några som helst kontakter att göra aktiviteter med. Jag blir så #¤%#" varje gång man kräker ur sig ALDRIG så jag tappar sugen att ha med Friluftarna som organisation att göra överhuvudtaget. Är det så de vill ha det? Åk med de eller inte alls typ. Det verkar som de inte ser utanför sina egna stråk. Det finns inga nyanser. Inget "var extra försiktig om du inte har sällskap" eller "åk bara plogade banor" o.s.v. Nä, man ska ALDRIG någonsin vara ensam.
Jag kan (med viss möda när man är fattig) köpa diverse utrustning, men jag KAN INTE köpa vänner! Finns de inte så finns de inte.
Hur är säkerheten om man låser in sig själv i sin ensamhet? Vem tar hand om mig om något allvarligt händer innanför min låsta dörr? Vem vet om jag lider i min ensamhet? Vem drar upp mig om jag sjunker ner i en vak av depression i ensamheten?
Ute på isen ser jag iallafall andra människor ibland. Isen där jag åkt i vinter har varit >50cm sista tiden, men det är väl lika bra att jag låser in mig eftersom jag ALDRIG ska åka ensam!

 

[Mistir]

P-E:
Jag håller med dig, ingen av mina vänner är det minsta intresserade av skridskor om det inte involverar en hockeyklubba. Nu finns det förvisso föreningar i Göteborg, men snacka om att ta bort all spontanitet och glädje i att åka skridskor om jag måste planera min åkning utefter andra människor.
Visst, jag förstår säkerhetstänket, men vafan, det är en trist attityd hos vissa.

 

[P-E]

Å här är vännerna överhuvudtaget väääldigt lätträknade, och föreningslivet i princip stendött. Har åkt EN tur med friluftsfrämjandet i grannkommunen. Den turen var för "vana åkare". Men hur blir man van om man inte har någon att åka med från början då? Det blir ju ingen vana på en eller ett par turer per säsong iallafall.

 

[Peaken]

Som vanligt: ALDRIG ensam.... Det är bara låsa in sig och inte göra något när man inte har några som helst kontakter att göra aktiviteter med. Jag blir så #¤%#" varje gång man kräker ur sig ALDRIG så jag tappar sugen att ha med Friluftarna som organisation att göra överhuvudtaget. Är det så de vill ha det? Åk med de eller inte alls typ. Det verkar som de inte ser utanför sina egna stråk. Det finns inga nyanser. Inget "var extra försiktig om du inte har sällskap" eller "åk bara plogade banor" o.s.v. Nä, man ska ALDRIG någonsin vara ensam.
Jag kan (med viss möda när man är fattig) köpa diverse utrustning, men jag KAN INTE köpa vänner! Finns de inte så finns de inte.
Hur är säkerheten om man låser in sig själv i sin ensamhet? Vem tar hand om mig om något allvarligt händer innanför min låsta dörr? Vem vet om jag lider i min ensamhet? Vem drar upp mig om jag sjunker ner i en vak av depression i ensamheten?
Ute på isen ser jag iallafall andra människor ibland. Isen där jag åkt i vinter har varit >50cm sista tiden, men det är väl lika bra att jag låser in mig eftersom jag ALDRIG ska åka ensam!

Pratar vi inte om olika saker nu, ensam under dåliga isförhållanden/kunskaper samt din tråd "om ensamhet"?

Delar f.ö en del av dina synpunkter om ensamhet men en del störs eller mår helt enkelt dåligt av ensamhet och ibland av "andras" syn på den. Själv trivs jag utmärkt med ensamhet både på kajakturer. vildmarksäventyren eller på isar som jag känner mig bekväm på.. Jag kan störa mig på andras syn på oss som är oerhört aktiva och driftiga som oftast väljer att vara ensamma. lite udda är vi tydligen men råd vill "gängen" gärna ha. Jag tycker mer synd om dessa flockdjur som är obefintliga när de ställs ensamma.. Vem är tryggast i sig själva etc..men alla är vi olika på gott och ont.

Det värsta måste vara att förbli ensam fast man försöker på alla sätt att komma "in" i grupper/kamratgäng men inte accepteras av olika anledningar. Annars är nog just skridskoåkningen den vintergren där jag funderat på att gå med i te.x skridskoförening eller FF men av anledningar som inte tilltalar mig så får jag aldrig gjort det men med stigande ålder, framöver kanske?

Hoppas det löser sig för dig P-E

*Moderatorn kanske borde flytta över dessa sista texter i rätt tråd, om inte jag missuppfattat P-E ?

 

[P-E]

Fast min tråd om ensamheten handlade framförallt om hur man som i det där TV-inslaget här uppe BANKAR in i folk att man ALDRIG ska åka ensam utan att ta hänsyn till omständigheter och utan att förstå hur hårt ett sådant uttalande kan slå mot de som inte har något val.

Jag vet inte riktigt vad som känns värst. Att aldrig bli accepterad eller att det inte ens finns några andra att bli accepterad av. Det kan ju vara både och. Men varje gång någon säger "ALDRIG ensam" så kan det vara en spark i magen på de som sitter ute i stugorna och är ledsna över sin ensamhet. Att man gör det i TV gör ju att det kan drabba så många andra som inte ens tänker på skridskor. Man ser samma budskap som hela samhället ger: VAR ALDRIG ENSAM! Är man då i ett läge där man antingen känner att det inte finns några att vara tillsammans eller att man aldrig släpps in i någon gemenskap så kanske man bara sjunker ännu mer ner i "ensamhets-vaken".
Och varför? För att man inte ger ett NYANSERAT råd om att ha någon med sig när isen kan vara lurig utan bara manglar på med det gamla mantrar "ÅK ALDRIG ENSAM".

Skulle någon ta illa upp av min tråd om ensamhet? Jamen tjena! VÄLKOMMEN i klubben då! Hela poängen är ju hur ILLA man kan ta åt sig av detta eviga "VAR ALDRIG ENSAM".

Eftersom dessa sista inlägg är reaktioner på länken till TV-inlägget så blir det ju rätt fel att flytta dem till en tråd där detta redan diskuterats. Här får ju diskussionen en helt annan tyngd då det är en direkt reaktion på just TV-inslaget.

 

[P-E]

Pratar vi inte om olika saker nu, ensam under dåliga isförhållanden.......

Det är ju det här man INTE nämner ett dugg om. Man säger ALDRIG ensam. Där finns det ju inga undantag för olika förhållanden. Aldrig är aldrig.

 

[Peaken]

Eftersom dessa sista inlägg är reaktioner på länken till TV-inlägget så blir det ju rätt fel att flytta dem till en tråd där detta redan diskuterats. Här får ju diskussionen en helt annan tyngd då det är en direkt reaktion på just TV-inslaget.

Ok då förstår jag (höll på att redigera medan du skrev -sry)

Håller helt med dig i det du beskriver Men FF med flera kan nog bara välja att generellt gå ut i media med det eviga mantrat - ÅK ALDRIG ENSAM..

Anar att du känner dig riktigt ensam och förstår Vad du beskriver.

 

[P-E]

Anar att du känner dig riktigt ensam och förstår Vad du beskriver.

Jag är inne i en extremt ensam period. Ingen ringer, ingen bjuder in till något, ingen hälsar på o.s.v. Givetvis kommer man då inte undan KÄNSLAN av ensamhet, men man försöker ignorera den och hålla sig igång ändå. Problemet är ju att det är inte så lätt att ignorera sin ensamhet varje gång man blir påmind om den, och det är DET man gör när man säger att man ALDRIG ska göra något ensam! Dels blir man påmind om att man faktiskt ÄR ensam, samtidigt läser man in en total oförstående för sin situation. Som om det bara vore att välja att INTE vara ensam.

Om jag kan bli irriterad och känna mig vemodig när jag hör mantrat "aldrig ensam" så lär det finnas många som mår VÄLDIGT mycket sämre av det.

 

[P-E]

Finns det idag någon form av israpportering tillgänglig för "vanligt folk" som inte är anslutna till någon stor organisation? Tänker ju då trakter där det åks mycket skridskor och där isen är lite mer "variabel", typ de ställen som dessa olyckor skett i.

 

[thureb]

Skridskonätet dominerar kraftigt. Sedan finns det ganska många facebookgrupper samt isplanket. Utsidans rapportforum är inte så frekventerat numera.

Ofta kan man få bra info lokalt genom att åka fram till andra åkare eller isfiskare etc.

Man behöver inte moralisera däremot så bör alla vara medvetna om att ensamåkning innebär en riskökning som inte är försumbar. Det är ofta som man stöter på oväntade försvagningar eller öppnor när man åker skridskor på isar man inte åkt på senaste dagarna.

Gillade Rapportinslaget det illustrerade rätt bra var det är frågan om. Samtidigt är iskunskap och långfärdsskridsko ett jättestort kapitel och det finns enormt mycket att lära och lära ut.

Thure