Att gå över snöbroar
Det verkar inte vara någon som vill fortsätta skriva om ämnet... Och lite olustigt känns det faktiskt att yttra sig gällande "fjällvett" då det ju som vi såg i den urspårade tråden kan dras snabba slutsatser om ens fjällomdömesförmåga och i ett längre led om ens lämplighet som förälder eller ifrågasättas om man alls har på fjället att göra. Det där är ju lite tråkigt...
Jag skulle vilja diskutera frågan vad man ska tänka på när man går/inte går över snöbroar. Det blev ju en aktuell fråga nu i och med 19-åringens försvinnande, och det var en väldigt aktuell fråga för mig och min bror under en vandring vi gjorde i Jämtlandsfjällen veckan efter midsommar. Det var ju galet sen snösmältning i år.
Så jag tänkte utgå från mig själv i detta inlägg, med förhoppningen att ni låter bli att dra slutsatser om min person och fjällomdömesförmåga eller talar om för mig att jag skulle bli en dålig förälder eller dylikt. 
Jag är inte ute efter att få ett omdöme här, utan efter att höra hur andra resonerar när de står inför en snöbro, så att vi tillsammans kan förbättra vårt kunskapsförråd!
Min bror och jag gick utanför led genom full snösmältning och vårflod, från Nordsätern genom Storådörren, in i Tronndalen och upp till Vålåstugan. Därefter vidare genom vinterlandskap upp till Gåsen, där det låg en och en halv meter snö på sina ställen. Vi gick på norra sidan om sjöarna till Gåsen då vadstället var totalt översvämmat och det låg 2-4 meter höga snövallar kring jokken. Vi var i princip de enda som rörde sig i området. Och det blev ju en hel del vandring över snöbroar på den här vandringsturen, det var oundvikligt.
Jag har fjällvana och en del kännedom om fjällsäkerhet, men denna kännedom är först och främst intuitiv: jag har aldrig gått en kurs och jag kan inte räkna upp olika saker man ska tänka på när man rör sig i ett sådant här landskap. Jag är helt enkelt uppvuxen med ett tänk där man har respekt för naturen och tänker efter mer än två gånger och gör säkra val.
Min bror och jag resonerade oss fram ideligen genom den här fjällvandringen. Minst en gång i halvtimmen stod vi ju där inför ännu en ny snöbro och undrade vad vi skulle göra. Gå runt den? Ibland var det någon kilometer att gå upp och runt...
Först och främst försökte vi se ifall vi såg vatten rinna in och ut ur snöfältet. Såg vi att det rann in riktigt mycket vatten gick vi i princip inte över. Mindre vatten ok. Men sedan fanns det en hel del gränsfall också. Som att man såg vatten rinna in ovanför oss, men inget vatten rinna ut nere i dalen eftersom sjön nedanför var istäckt vid det förmodade utloppet. Eller att snöfältet sträckte sig några hundra meter både uppåt och nedåt. I något fall gick vi över sådana snöbroar, just för att de snarare var större snöfält. Men helt roligt kändes det inte. Man visste ju att vattnet var någonstans där nere under oss.
Utöver att försöka skapa oss en bild av hur mycket vatten som rann in och ut och hur mycket snö det låg kikade vi på
hur snön låg, om den minsta lilla buktade inåt som en fåra gick vi inte över. Vi försökte vara uppmärksamma på ljud från forsande vatten under snön. Och frågan är, är det något man kan lita på, att om det inte låter är bron tillräckligt tjock?
Kan man skilja mellan "farliga snöbroar" och "säkra snöfält", och hur gör man det? Om man har ett stort snöfält framför sig så kan det ju kännas säkert just för att det är stort, men rinner det ett stort vattendrag under så kan det ju vara en livsfarlig snöbro ändå.
