Fjällvandring som gravid

[Småtärna]

Var ska ni gå?

 

[cycnia]

Kul att höra om så många som gått med gravid partner i fjällen samt varit på fjälltur när de själva varit gravida!

Vi kommer att omfördela vikten av packningen så att jag bara bär max 5 kg. Vi är även beredda på att vända och gå tillbaka om det skulle kännas för jobbigt och istället hitta på något mindre slitsamt att göra.

Vi åker om några veckor och jag försöker att komma ut och gå längre turer på helgen. Hittills har det gått väldigt bra och jag klarar utan problem att gå 15 km på tex bohusleden, men det alltid svårt att veta hur man mår när det väl är dags. Plus att det är viss skillnad att gå en tur på helgen och att gå flera dagsetapper på raken.

Vi ska gå padjelantaleden och de flesta dagsetapperna ligger på cirka 11-14 km med några få undantag. Så vi kommer kunna hålla ett väldigt lungt tempo. Terrängen verkar vara medel till lätt.

Precis som utesälen skrev så är nog det som oroar mig mest om det skulle uppstå en mer akut situation, risken för det är dock väldigt liten och jag känner nog mer och mer att jag har förberett mig så bra det går.

 

[Materialaren]

Grattis får man väl börja med att säga!

Ur hälsosynpunkt skulle jag inte oroa mig alls. Fysisk aktivitet anses ju vara positiv under graviditeten, och justera dagsetapperna efter hur det känns ska man ju alltid göra. Att undvika extrem last är väl vettigt, men det där med 'tunga lyft' brukar man ju bara säga gäller de riktigt tidiga veckorna, så inte heller det skulle jag oroa mig för. Skulle du bära så lite som fem kilo så är ju vandring ur ansträngningssynpunkt mycket skonsamt. Ni går ju på en fin led så terrängen är inget problem.

Visst är akuta problem lite tuffare att göra nåt åt än när man är ett par kvarter från södersjukhuset, men som du säger är risken mycket liten. Dessutom har ni ju nödsändare, så helikoptern är inte så långt borta (inbillar jag mig).

Sen har du ju alla fina positiva delar för allmäntillståndet med att vara utomhus och aktiv: vacker natur och frisk luft gör ju susen för det mesta, och har du kvar lite illamående så brukar det ju bli bättre när man håller igång och är ute i luften, så det är ju bara plus.

Lycka till!

 

[nilsj]

Tjaaa? Graviditet är förvisso ingen sjukdom utan i de allra flesta fall en naturlig och positiv upplevelse och tid (men det vet ju dom flesta).
Och varje kvinna känner givetvis sin egen kropp, vissa orkar mycket och andra lite mindre och sådana saker kan ju snabbt förändras för den enskilde individen (och det vet förstås alla som varit med om det).

Varje kvinna råder förstås över sin kropp och sin graviditet, men trots det uppkommer tanken hos mej att det finns paralleller med en tidigare hetsig debatt här om frusna personer som fick helikopterhämtning på Kebnekaise.
Kanske bör man som gravid, särskilt om man är lite orolig i denna speciella situation, välja lite mindre och kortare turer och i alla fall hålla sig inom mobiltäckning och bilvägsnärhet.
Därmed absolut inte sagt att man ska sitta stilla i en gungstol under ett träd i 9 månader utan givetvis njuta av natur, lagom träning/motion och förhoppningsvis skön sommar!

 

[thureb]

Gissar att det rör sig om Padjelantaleden.

Som läkare tänker jag på det värsta och hur man hanterar det.

Lite smärta och dålig kondis det kan ni säkert klara av.

Men.
Finns en del allvarliga sällsynta komplikationer vid graviditet som blodproppar, utomkvedshavandeskap och annat där sjukhusinsatser är livräddande. Helikoptrar kan inte flyga vid dålig sikt och sånt är inte ovanligt i fjällen.

Därav min tveksamhet.

Thure

 

[Kogoyo]

https://www.flickr.com/photos/modophoton/3785025698/in/photolist-6LtfgL-vLopAr-vY2GE2-vVGF2J

37 veckor gravid

 

[utesälen]

Gissar att det rör sig om Padjelantaleden.
Finns en del allvarliga sällsynta komplikationer vid graviditet som blodproppar, utomkvedshavandeskap och annat där sjukhusinsatser är livräddande. Helikoptrar kan inte flyga vid dålig sikt och sånt är inte ovanligt i fjällen.
Thure

Detta är väl huvudet på spiken. Det finns en risk med detta. Men du beskriver också verkligheten för en stor del av Norrland generellt, där det är långt till sjukhus och det kan bli aktuellt med flygtransport. Vi har ju läst om dikesförlossningar och dessa bör, allt annat lika, vara farligare per tillfälle än TS föreslagna fjällvandring. Likaså för boende på skärgårdsöar. Att ligga inblåst på Väderöarna i storm när något går snett är inte kul, trots mobiltäckning.

Frågan är vilken risk man vill utsätta sig för, jämfört med andra risker. Att bli gravid är ju också en risk i sig. Som man är man per definition dock direkt och tassar på ett minfält när graviditeter kommer på tal, så egentligen bör jag ligga lågt...

 

[nilsj]

Toppbestigning i 37:e veckan!
Förståndiga eller oförståndigt får ju vara upp till var och att bedöma.
Får verkligen hoppas det gick bra den gången!

 

[cycnia]

Frågan är vilken risk man vill utsätta sig för, jämfört med andra risker. Att bli gravid är ju också en risk i sig. .

Det är ju den stora frågan och det är väl det jag har brottats med hela tiden.

Jag gillar inte att utsätta mig för onödiga risker och har ett rätt så bra säkerhetstänk. Samtidigt är det inte helt lätt att avgöra vad som är en onödig risk. Alla val vi gör i livet är förbundna med risk. Det går ju inte att leva helt riskfritt liv. Visst kan man försöka minimera riskerna i sitt liv men en sådan strävan slutar ju lätt i ett väldigt tråkigt liv. Att sätta sig i bilen och åka till jobbet varje morgon är också en risk, men en risk som många är villiga att ta.

Jag förstår thureb tveksamhet, det finns risk för vissa komplikationer även om sannolikheten är väldigt låg. Samtidigt så finns det alltid en risk även om man inte är gravid. Jag kunde ha drabbats av en blodpropp när jag vandrade i Narvikfjällen ogravid. Där fanns inte en nödtelefon och ingen täckning och som längst var vi tre dagsetapper från civilisationen.

 

[nilsj]

Bra säkerhetstänk????
Risken att ligga indimmad på någon vandringsled utan flygmöjligheter och/eller ambulanskörmöjligheter med ett hotande missfall bör man kanske undvika i så fall?
Oavsett vilket du väljer så hoppas jag givetvis att allt går bra för dej och att ditt barn kommer till världen under positiva och lyckliga omständigheter!

 

[utesälen]

Jag inser nu när jag läser flera av inläggen att vi (framförallt min fru) verkar ha hanterat graviditeterna väldigt lättvindligt med kajakpaddling, skidåkning och befunnit oss i obygden utan någon större eftertanke på detta. Jag reagerade inte alls på toppbestigningsinlägget, skulle kunnat vara frugan. Men förstår att det är mycket individuellt, särskilt när det gäller egna erfarenheter. Kanske är det min fru som borde varit mer försiktig och återhållsam?

Du känner din kropp bäst själv och vet vad du vill göra. Jag är lite, lite förvånad över försiktighetskänslan i inläggen. Samtidigt är våra egna positiva erfarenheter av graviditeterna som nästan en icke-fråga bara en anekdot och inget som kan användas som statistiskt underlag för andra.

 

[Karolina P]

Har vandrat med sonen och dottern i magen, v10 resp v34. Inga problem. Men då mådde jag så pass bra med att vara gravid så att jag skulle kunna tänka mig att vara gravid hela tiden... Tänkte inte särskilt på det, allt gick ju så bra, jag mådde så bra. Fick mig dock en tankeställare när det visade sig att klådan jag kände i handflator och fotsulor kunde vara livsfarligt för barnet ("intrahepatisk kolestas"). Dottern "tvingades ut" någon vecka efter vandringen. Pigg och frisk men sjukvården tyckte att det var tur att hon kom ut.

Och det är ju den där lilla lilla osäkerhetsfaktorn som finns där. Man är ju två som måste ta hand om sig. Tänkte på det efteråt, hormonfylld som man var; tänk om det hänt något med dottern ute på fjället. Om det helt plötsligt slutat hicka och böka där inne. Hade man grämt sig efteråt att man inte stannat närmare hjälp? O ja, blev svaret då. Men nu så här när hon är fem år och springer runt och gör bus så frågade jag mig efter att ha läst den här tråden: skulle jag våga mig ut på fjället som gravid igen? O ja, blir svaret nu. Trots historien. För man kan aldrig veta hur det ska gå, gäller allt, åt båda håll...