Hej! Detta är mitt första inlägg på forumet och vad jag behöver är lite råd av nån vandringsvan människa. Eftersom jag tror mina problem är mest tjejrelaterade så är ju detta forum helt ypperligt! Ja, till sak. Efter att ha gjort min premiär som fjällvandrare på sträckan (nikkaloukta-Kebene-fjällstation-nikkaloukta) har jag en del att undra över. Jag är VÄLDIGT ovan att bära tungt och de 14 kilo (vägde ryggan innan hemfärden på kebene)kändes som om de skulle kväva mig. Ibland kändes det direkt läskigt att balansera på spetsiga stenar och känna att man vinglar till pg a tyngden(sulan i vandringsskorna böjer sig ju inte utan är platt och stel). Vad är rimligt att bära för en otränad person i viktklass 55 kilo (en helgtur)Är det normalt att känna att packningen liksom tynger över bröstkorgen, kväver en? Jag hade för övrigt köpt en ny ryggsäck (Haglöfs shosho 5000 Q ) som satt som gjuten, även om jag gick hela dan nästan i ett sträck så fick jag inga skavsår och inte ont i ryggen. Jag kom fram till att om jag omväxlande drar och släpper på diverse remmar så flyttade jag bekvämt omkring tyngden på höfter och axlar så att respektive område fick jobba/vila.
Jag undrar oxå om det finns några bra råd för hur man går i den där terrängen, ska man försöka kliva mellan (undvika)stenarna eller är det bara att kliva på.
En annan sak jag har frågor om är skor. De skor jag använde var av grov vandringssort Garmont yukon Lady (stela och tunga) med vibramsula. Känslan jag hade var att jag stapplade fram i stela pjäxor som förvisso var oerhört stadiga och på platt mark var de bekvämma.
Inga allvarliga skavsår förutom att stortån klämdes eftersom helafoten tyngdes framåt i nedförsbackarna.
Men de var så tunga och vandringsleden var så stenig och mina klumpar till skor var så osmidiga!Efter ett par timmar fick jag kramp eller vad man kan kalla det i hålfoten och (trampdynorna)framme vid tårna. Jag hade dessutom fått ganska ömma fotleder .
Det var direkt smärtsamt så jag var tvungen att ropa till min pojkvän i täten att nu tar vi rast. Vi fick stanna och vila så jag kunde sätta compeedplåster fram på stortårna och massera mina fötter lite (allt medans min pojkvän nervöst kollade på klockan och undrade om jag kunde klara mig till färjelägret)
Mina funderingar i första hand är om det ska göra så här ont i fötterna. Är det ovana, kanske mina vandringsskor är för nya (har bara använt dom ett par gånger förra vintern). Har nån annan oxå fått fotkramp?
Finns det några bra rekomendationer på vandringsskor i läder eller nubuk som är smidiga men har en bra sula OCH finns i små storlekar stl 35. Har hört att lundhagare är riktiga mardrömmar med skvsår och de ser heller inte så smidiga ut (platt stenhårdsula)
Kan man klara sig i relativt torr fjällteräng men en grov allaroundsko av typen Salomon exitlow? Jag ångrade mig bittert att jag hade valt att ta med min varmaste jacka (Tenson parkas 1,5 kilo) istället för jympaskorna. September var inte så kallt trotts allt i fjällen men regnigt var det!
Nästa gång vi ska ut kommer vi fördela packvikten bättre. Han bar vid den här turen på 18 kilo och jag på 14, i vikt och fysik förhållande känns det inte rättvist på nått sätt eftersom han väger 80 kilo och vandrar mycket och jag e en liten sak på 55 kilo och är ett blåbär på fjällvandring. Han studsade fram med andra ord och jag orkade knappt lyfta fötterna. Och så undrade han varför jag gick ungefär femtio meter bakom hela tiden!! Man vill ju inte gnälla heller...
Det var iallafall underbart även om det var dimma och regn hela helgen och även om jag inte ens såg Sveriges högsta berg(eller någon annan topp heller eller ens en glaciär)där uppe i dimmorna så längtar jag redan
tillbaka!
Kan tänka mig att det skulle vara ännu roligare om jag hade kunnat hålla samma tempo som han, så jag inte hade behövt känna mig som en "börda".
Tack på förhand
/knytt
Jag undrar oxå om det finns några bra råd för hur man går i den där terrängen, ska man försöka kliva mellan (undvika)stenarna eller är det bara att kliva på.
En annan sak jag har frågor om är skor. De skor jag använde var av grov vandringssort Garmont yukon Lady (stela och tunga) med vibramsula. Känslan jag hade var att jag stapplade fram i stela pjäxor som förvisso var oerhört stadiga och på platt mark var de bekvämma.
Inga allvarliga skavsår förutom att stortån klämdes eftersom helafoten tyngdes framåt i nedförsbackarna.
Men de var så tunga och vandringsleden var så stenig och mina klumpar till skor var så osmidiga!Efter ett par timmar fick jag kramp eller vad man kan kalla det i hålfoten och (trampdynorna)framme vid tårna. Jag hade dessutom fått ganska ömma fotleder .
Det var direkt smärtsamt så jag var tvungen att ropa till min pojkvän i täten att nu tar vi rast. Vi fick stanna och vila så jag kunde sätta compeedplåster fram på stortårna och massera mina fötter lite (allt medans min pojkvän nervöst kollade på klockan och undrade om jag kunde klara mig till färjelägret)
Mina funderingar i första hand är om det ska göra så här ont i fötterna. Är det ovana, kanske mina vandringsskor är för nya (har bara använt dom ett par gånger förra vintern). Har nån annan oxå fått fotkramp?
Finns det några bra rekomendationer på vandringsskor i läder eller nubuk som är smidiga men har en bra sula OCH finns i små storlekar stl 35. Har hört att lundhagare är riktiga mardrömmar med skvsår och de ser heller inte så smidiga ut (platt stenhårdsula)
Kan man klara sig i relativt torr fjällteräng men en grov allaroundsko av typen Salomon exitlow? Jag ångrade mig bittert att jag hade valt att ta med min varmaste jacka (Tenson parkas 1,5 kilo) istället för jympaskorna. September var inte så kallt trotts allt i fjällen men regnigt var det!
Nästa gång vi ska ut kommer vi fördela packvikten bättre. Han bar vid den här turen på 18 kilo och jag på 14, i vikt och fysik förhållande känns det inte rättvist på nått sätt eftersom han väger 80 kilo och vandrar mycket och jag e en liten sak på 55 kilo och är ett blåbär på fjällvandring. Han studsade fram med andra ord och jag orkade knappt lyfta fötterna. Och så undrade han varför jag gick ungefär femtio meter bakom hela tiden!! Man vill ju inte gnälla heller...
Det var iallafall underbart även om det var dimma och regn hela helgen och även om jag inte ens såg Sveriges högsta berg(eller någon annan topp heller eller ens en glaciär)där uppe i dimmorna så längtar jag redan
tillbaka!
Kan tänka mig att det skulle vara ännu roligare om jag hade kunnat hålla samma tempo som han, så jag inte hade behövt känna mig som en "börda".
Tack på förhand
/knytt