Fjällstationernas arrende vid Sylarna och Blåhammaren omförhandlas om tre år.

[Utesimmaren]

Några funderingar från en som inte kan frågan-

-Hur stor del av besökarna på t.ex. Sylarna behöver fjällstationen?
-Skulle man kunna begränsa stationsanvändningen till fysiskt svaga personer?
-Om det stora flertalet tältar, hjälper en stationsrivning, eller ger det ökad störning?
-Har turismen förändrats de senaste 20-30 åren sedan jag var i området sist?

 

[fowwe]

Jag kan tycka att det finns plats för oss alla i fjällen. Det är enbart ett fåtal vandringsleder som är så pass trafikerade att det blir något som helst slitage på naturen -- och då finns det många kvadratmil utan något som helst mänskligt slitage. Att sedan de som vandrar i fjällen skulle störa rennäringen -- det är på det stora hela bara löjligt.

Även om fjällen är stora så påverkar vi som vistas där och det gäller förstås de mest frekventerade områdena. Det handlar om slitage och om störningar. För renarna är det väl främst det senare. Nu är Jämtland inte det område jag känner till bäst i fjällvärlden men bara den dryga vecka jag var där i somras talade sitt tydliga språk. Det var mycket folk på lederna och en del utanför dem också. Man hade hundar med. Man cyklade i naturen (och för att inte slita på känsliga områden så var det cykelförbud just där). Sedan har vi alla transporter upp till fjällstationerna som ska förses med mat och annat.

I framtiden kan vi säkert förvänta oss ytterligare ökat tryck på fjällnaturen i turisthänseende. Trenden verkar dessutom gå i ökad bekvämlighet. Många vill kombinera naturupplevelser med samma typ av service man är van vid hemifrån (något jag själv känner mig främmande inför). Inte enkelt att tillgodose allas önskemål och det ska man kanske inte göra heller.

 

[Almgren]

Just Jämtlandsområdet ligger ju inom en och samma sameby, Handölsdalen, och deras område ligger mer eller mindre inom vandringsområdet (dvs Helags till Storlien). Så jag kan förstå om de ser att den intensiva vandringsturismen inom området kan upplevas som störande. Men om vi ska avveckla allt som stör deras renar så blir det i princip allt utom möjligen stationer vid väg.

 

[Almgren]

-Skulle man kunna begränsa stationsanvändningen till fysiskt svaga personer?

Det har nog ingen betydelse. Störningen sker ju egentligen då vandraren förflyttar sig , inte då den är inne i ett hus. Om vi kunde bygga tunnelbana till Sylarna, och om sen fjällvandrarna höll sig inom Sylmassivet, så skulle detta sannolikt inte vara ett problem. då skulle renarna ha hela området mellan Storulvån och Sylarna att beta i fred på.

 

[HasseQ]

Ja tror oxå att det är ett växande problem i framtiden. Som sagt så har jag själv inget emot att några av dom stora fjällstationerna i Jämtland stängs.. Det är ju mkt häftigare att campa & tälta & klara sig själv.

Det är väl mest STF som drivit trenden mot stora Hotel med fina restauranger i fjällen, det kan dom gärna sluta med.

Gillar mer Sarek-konceptet där måste man fighta lite mer för att få uppleva fin natur. Och Padjelanta där Samerna kan hjälpa till och driva en del ställen och sälja käk.

Men qul när renarna kommer och hälsar på i tältet, jag brukar aldrig hälsa på dom med flit ---

 

[Malmstroem]

Nu diskuteras vi jämtlandsfjällen -- där det trots allt finns en del människor. Jag hävdar fortfarande att det måste finnas plats för alla. Mycket folk blir lite av en diskussionsfråga. Om du jämför med orörd natur inom någorlunda närhet till en storstad tror jag inte att det var så mycket folk.

Vi kan konstatera att det finns avlysningar för att minska antalet besökare även för området norr om Torne Träsk också. Det är inte ett område som på något vis kan beskrivas som välbesökt. Så att de begränsningar som genomdrivs bara skulle ha att göra med att det är "för mycket folk" tror jag att vi kan glömma.

 

[Bandersson]

Precis som för Hans F har jag liten eller ingen kunskap om Jämtlandsområdet, men jag håller med honom om att vi måste försöka förstå varandra. Det måste då också inkludera samernas och rennäringens perspektiv. Vad är vår uppgift här på Utsidan? Jag tillhör dem som tror på att det som skrivs här har betydelse, till och med stor betydelse. När det gäller just Sylarna vill jag påminna om debatten om utbyggnaden av fjällstationen för snart två år sedan - Svar på öppet brev ang bland annat STF Sylarna | Utsidans forum. Det ledde till att vi fick direktkontakt med STF här på Utsidan. Den kontakten finns kvar om vi vill ställa frågor till STF om hur de tänker angående arrendet. När det gäller samerna och rennäringen måste vi nog söka på ett annat sätt. Det finns en artikel som sametinget har publicerat om renens betydelse och lite om påverkan från turismen - 149528 (sametinget.se). Så låt oss hjälpas åt att bredda debatten och hjälpa varandra att fördjupa vår samlade kunskap och vara omdömesgilla i våra ställningstaganden.

 

[UAO]

Befolkningen ökar och intresset för att komma ut i naturen ökar också.
Det leder självklart till mer folk ute på leder och just jämtlandstriangeln är väl den typiska första fjällvandringen för många vilket naturligtvis gör att det är högt tryck där. Jag tror inte rätt väg är att stänga ner någon av dessa stationer och jag tror inte heller på att bygga ut dem. Jag anser bästa lösningen trots mycket folk är att fortsätta precis som det är idag men kanske låta samerna för det området delta på något sätt i driften av dom tre fjällstationerna. Då kan samerna vara med och påverka samt få en del av kakan. Det är många stora intressen här och man måste finna en medelväg tror jag.

 

[Bandersson]

Ja detta är oerhört svåra frågor, men det arbetas nog intensivt med att försöka lösa intressekonflikterna. En snabb inblick i detta arbete fick jag genom att titta på: Vägar till mångfunktionella landskap – En pilotmodell i Jämtlandsfjällen - YouTube

En källa är https://www.storslagnafjall.se/. Där hittar ni bland annat artikeln ”Intressemotsättningar och utmaningar i multifunktionella landskap: Studier kring buller, vindkraft och naturskydd i Jämtlandsfjällen” - final-bortom-konflikter-i-fjallen.pdf (storslagnafjall.se) från 2016. 2012 startade försöket att starta ett nationalparksprojekt Vålådalen-Sylarna-Helags. Den 8 maj 2019 avslutades projektet då ”projektet saknade förutsättningar för att fortsätta om Handölsdalens byastämmobeslut om att säga nej till en fortsatt nationalparksprocess skulle stå sig” - NPP; Översiktlig beskrivning av nationalparksprojektet, september 2019.pdf (lansstyrelsen.se).

För mig är frågan om en nationalpark skulle ha förändrat något? Skulle föreskrifter kunna ha minskat trycket från turismen eller om ni så vill leda till att turismen förändrades så att förslitningar och störningar minskade? Och vad skulle det innebära för STF:s fjällstationer?

 

[Almgren]

Då en diskussinpart som i praktiken har veto säger NEJ, ja då blir det inget.
Ider om nya typer av nationalparker har ju funnits i Sverige några gånger, men de faller alltid på at någon aktör säger nej.

En nationalpark kan ju kanalisera besökarna mera effektivt, tex genom at ha hårdare föreskrifter inom delområden. Iden med just Vålådalsfjällen var ju inte att skapa et nytt Sarek, utan en annan typ av park där turism och lokalbefolkning skulle samsas

 

[Bandersson]

Det finns ju exempel på lyckade projekt, jag tänker då på Fulufjällets nationalpark som beskrivs i ”Så vände vinden” - Så vände vinden- Bildande av Fulufjällets nationalpark ISBN 978-91-620-1294-6 (naturvardsverket.se). Här var motståndet störst från kommunen och lokalbefolkningen vad jag förstår. Rolf Löfgen från Naturvårdsverket var med i början och var stöd under hela processen. Det var Rolf som ansvarade för ”Nationalparksplan för Sverige” - Nationalparksplan för Sverige- Långsiktig plan ISBN 978-91-620-1269-4 (naturvardsverket.se). Utvidgningen av Sareks nationalpark stoppades av kommunen och lokalbefolkningen och är inte längre ett prioriterat projekt. Som Almgren skriver – ”Då en diskussionspart som i praktiken har veto säger NEJ, ja då blir det inget.”.

 

[rwalb]

Många inpass och tankegångar som uttryckts här. Har funderat en del och vad jag tänker är att det finns två uppenbara nackdelar med att ha så tillgängliga fjällstationer öppna i princip året runt. Slitage på naturen och störning av renskötseln. Skulle kanske sametinget (el likn. org. som inte enbart styrs av rennäringen) vara en bättre förvaltare av stationerna? Eller är det någon typ av besöksförbud som är lösningen?