Hej
Då var vi hemma från fjällen. Tänkte bara berätta kort och visa på hur det såg ut i Gamla Storulvåns familjestuga (höger).
Stugan var liten och ganska sliten (den har ju några år på nacken...). Men mysig och för oss var den helt perfekt. Det fanns el och avlopp men vatten fick man hämta i ån 100 m bort. Elementet räckte bra nu, lite osäker på hur det är på vintrarna eftersom det bara fanns ett. Men...det fanns även en kamin att elda i. Två väggfasta våningssängar med relativt hårda madrasser (gamla). Två stycken spisplattor och till och med ett fungerande kylskåp med frysfack. Vattenkokare i bra skick. Köksutrustningen sträckte sig till fyra tekoppar. Vi var dock lite elaka och lånade en kastrull och tre tallrikar så att vi kunde koka gröt och äta frukost utan att behöver gå upp till självhushållet uppe på stationen.
Det som slår en efter en stund i stugan är att den lutar. Och då menar jag inte "Lutar det inte lite här?" utan "Oj, vad det lutar!" Saker som kan rullar gör det bra; pennor på bordet, personer i sängen, skavsårstaperullen på golvet. Spiller man vatten vid köksdelen (som är den högsta punkten) så rinner det snabbt tvärs över golvet och in under sängarna. Och det blev alltid vatten kvar i diskhon... Men det gick att leva med. Precis som gungandet på en båt.
Sammanfattat så är familjestugorna ett mysigt men gammalt boende med en del charm och skavanker. Känns äldre än de flesta fjällstugor (och är väl det också), enklare än stationerna men mer privat och avsides. Perfekt för barn och deras föräldrar som söker avskildhet utan att bo i tält.
Jag kommer att åka tillbaka dit igen. Har någon frågor så får ni gärna maila mig.
Bilder från vänster till höger, ni får tänka bort de personliga prylarna...som lillgrabben
Då var vi hemma från fjällen. Tänkte bara berätta kort och visa på hur det såg ut i Gamla Storulvåns familjestuga (höger).
Stugan var liten och ganska sliten (den har ju några år på nacken...). Men mysig och för oss var den helt perfekt. Det fanns el och avlopp men vatten fick man hämta i ån 100 m bort. Elementet räckte bra nu, lite osäker på hur det är på vintrarna eftersom det bara fanns ett. Men...det fanns även en kamin att elda i. Två väggfasta våningssängar med relativt hårda madrasser (gamla). Två stycken spisplattor och till och med ett fungerande kylskåp med frysfack. Vattenkokare i bra skick. Köksutrustningen sträckte sig till fyra tekoppar. Vi var dock lite elaka och lånade en kastrull och tre tallrikar så att vi kunde koka gröt och äta frukost utan att behöver gå upp till självhushållet uppe på stationen.
Det som slår en efter en stund i stugan är att den lutar. Och då menar jag inte "Lutar det inte lite här?" utan "Oj, vad det lutar!" Saker som kan rullar gör det bra; pennor på bordet, personer i sängen, skavsårstaperullen på golvet. Spiller man vatten vid köksdelen (som är den högsta punkten) så rinner det snabbt tvärs över golvet och in under sängarna. Och det blev alltid vatten kvar i diskhon... Men det gick att leva med. Precis som gungandet på en båt.
Sammanfattat så är familjestugorna ett mysigt men gammalt boende med en del charm och skavanker. Känns äldre än de flesta fjällstugor (och är väl det också), enklare än stationerna men mer privat och avsides. Perfekt för barn och deras föräldrar som söker avskildhet utan att bo i tält.
Jag kommer att åka tillbaka dit igen. Har någon frågor så får ni gärna maila mig.
Bilder från vänster till höger, ni får tänka bort de personliga prylarna...som lillgrabben