Naturligtvis ska vi tillåta industriell djurhållning. Skulle detta bli förbjudet så får de svenska bönderna stora problem och det skulle vara synd om dem.
Vet inte om du är ironisk här, men resonemanget påminner om det som man tycks föra när det gäller östersjöfisket: Låt fiskarna (de som tar upp fisk, inte de som blir uppfiskade) fortsätta sin verksamhet eftersom det är så synd om dem annars. Det är ju ett kulturellt arv. Etc, etc, i stället för att peta in subventioner för att ge fiskbeståndet (de i vattnet) en chans att återhämta sig.
Hur skulle svenska bönder kunna konkurera med andra europeiska bönder om vi inte tillät industriell djurhållning? Skulle vara bättre om vi ökade de svenska djurfabrikerna så att vi blev självförsörjande av kött. Som alla vet så är den svenska djurhållningen den mest humana i världen.
Självklart är det så att vi har bäst djurhållning i Sverige. Vi är ju oftast bäst. (OBS ironi)
Som jag ser det är det djupt omoraliskt att odla upp någon bara för att döda vederbörande. Det är mitt ställningstagande. Du behöver inte hålla med. Att detta uppodlande sedan kan ske under mer eller mindre trevliga former sett till miljö, kost och droger (antibiotika) är självklart, men grundproblemet kvarstår. (Dessutom innebär djurhållning, inte minst av nötkreatur, ganska stor miljöpåverkan, i mina ögon oproportionerlig i relation till fördelarna.)
Men samtidigt: jag lever inte som jag lär, jag är alltför inkörd på köttkost för att snabbt kunna byta. Mitt stora matlagningsintresse är uppbyggd på västerländsk kost (= mycket kött), men jag jobbar på det. Men jag tror att jag på sikt kommer att glida över till en allt mer vegetarisk kost. Kan rekommendera Aujalays bok "Med mycket grönt" som en start. Inte helt vegetarisk, men lite. Lagom, ni vet, sådär svenskt lagom...
PS
Som filmen jag tipsade om ovan,
Unser Täglich Brot, visar så är inte heller vegetarianerna skuldfria. Grönsakshållningen är en ganska obehaglig industri, inte minst sett till arbetsförhållanden.