Finns det ett alternativ till Lundhags mooseboots?

[Crimper]

Jag går och vadar numera i ett par lätta skor (Merrell) som torkar ganska kvickt. Med en ullstrumpa, som jag också vandrar i, så blir inte kyleffekten speciellt stor och någon minut efter avklarat vad så är foten varm och go. Gick tidigare med kängor men det är klart smidigare att bara kunna traska på med uppdragna byxben. Kanske plockas sulan ut men inte alltid jag tänker på att göra detta.

Kan som Håkan skriver tycka det är skönt att få lite avkylning Visst, det finns nog vad där det blir lite väl mycket av det goda, men ett normalt vad är ofta bara trevligt för fötterna. Att sedan låta fötterna lufttorka sittande på lämplig gräsplätt/sten/lav får väl ses som en typ av mindfullness

 

[Unnah]

Precis som Fjällvinden, har jag tängt att klippa 10 cm breda rempsor av ett gammalt liggunderlag och ha det som en packning mellan skon och byxsan. Kan inte tänka mig att var 20 minut byta till sandaler, eller nåt annat. Hur det fungerar, kommer att visa sig i augusti.

 

[LeifS]

Sent ute

Problemen med Lundhags Cover Boots är välkända. Jag har lagat såväl hål som sprickor med Liquisole både från in- och utsidan. Fast det hade varit mycket billigare med Jula Universallim, som fungerar lika bra. Med den har jag 2012 fixat mina välanvända men då läckande Meindl Island Pro.

 

[avslutatmedlemskap160620]

Samma skola

När jag för flera decennier sedan var nybörjare i nordiska fjäll, fick jag lära mig att man "skall" vada i särskilt medtagna vadar/rastskor, typ dåtidens tunna gympaskor i tyg eller sandaler. Jag gjorde lydigt så ett par gånger, men led all världens kval: det iskalla strömmande vattnet fick mig att inom en halv minut tappa all känseln i benen. Jag fick svårt med balansen och "markkontakten", och skar upp skinnet mot vassa stenar utan att känna något. Lasten ökade med de avtagna kängorna, byxorna m m. Det tog evigheter att få upp värmen efteråt och det värkte i knäna av kylan i flera dagar.
(alltihop låter urpjoskigt, men precis så kändes det - skratta gärna!).

Efter dessa traumatiska upplevelser har jag insett att barfotavad inte är något för små, klena och frusna sydlänningar. Nu vadar jag helt enkelt i mina vanliga (välvaxade) skalkängor, men tar ut innersulor och strumpor och byter byxorna mot regnbyxor, som jag drar hårt åt med en rem kring skaften. Detta tycker jag fungerar förvånansvärt bra, men inte hur länge som helst, så det gäller att planera för en relativt snabb väg över. Ett litet trick som förlänger marginalerna är att snöra åt regnbyxorna även upptill - då blir det en luftkudde innanför och vattnet får lite svårare att tränga upp. Det kräver såklart att regnbyxorna är hyfsat täta och utan en massa "finesser" typ vädringsblixtlås o.d.

Skulle det ändå komma in vatten, är det ju ingen katastrof - skalkängor torkar snabbt och man har ju torra byxor, innersulor och strumpor. Fast jag tycker att detta funkar bara om sulorna och strumporna är i ullfilt resp. ull - till skillnad från allt syntetiskt håller de fötterna varma (och torra), när de torkande kängorna vill stjäla avdunstningsenergi.


Detta är ett för mig ouppnåeligt ideal, av ovanstående skäl. Kunde jag klara kylan bättre, skulle jag bara gå i barfotaskor...

Vi är nog uppfostrade i samma skola. En vandring tog jag med orienteringsskor med ståldubbar som vadarskor. Ståldubbar kan jag rekommendera när man vadar. Sedan gt sockar för att använda skorna som lägerskor. Men jag vågade inte använda skorna på tåget till fjällen. Men jag har inga problem med kylan så extra skorna har fått vara hemma oftast.

 

[Picea]

Är det inte alltid solsken när ni vadar?

Ja, jag minns inte att det någonsin har varit dåligt väder när jag har vandrat. Då är det ju lätt att råda till sandaler. Men jag misstänker att mitt minne är selektivt.

Våtdräktsstrumpor skulle jag gärna testa någon gång, jag har mött en som hade sådana, men det måste väl finnas fler?