21-24 juli 2014 vandrade far och jag mellan Katterjokk och Abisko.
Vi gjorde följande dagsetapper:
21: Katterjokk – Stour-Kärpel
En riktigt fin vandring där en kom upp på höjd väldigt snabbt. Något stenigt, men väldigt härlig utsikt
22: Unna Allakas
Som kan ses på Fjällkartan finns det ett vad vid Vállfojávrit (Valfojaure). Under hela juni har det varit kallt så snösmältningen drog igång ordentligt i juli, med problem att vada som följd. Vi försökte först på det norra vadarstället och det gick att ta sig över - utan packning. Jag hade vatten upp till strax över midjan och då stod jag på stenar. Vid det södra vadarstället var det enormt strömt. Vi valde därför att gå runt sjön med förhoppningen att det nedströms skulle vara mindre vatten. Strax nedanför rastskyddet bredde jokken ut sig och blev både grundare och mindre strid. Där gick det bra att vada.
Strax innan ankomst till Unna Allakas vad det också ett vad. Det var enormt mycket vatten i bäcken (som kan ses på filmen) och det var knappt att vi kom över.
23: Abiskojaure
Nu ska jag vara ärlig. De första sex kilometrarna var riktigt fina, men det återstående 18 var riktigt tråkiga att gå (dvs. i princip från bron och österut). Det var tät vegetation med mycket buskar, snår och gräs. Hade jag gjort om vandringen skulle jag valt att förlänga den med en dag och istället gå till Abiskojaure vid Alesjaure.
24: Abisko
Kungsleden, behöver väl inte nämna så mycket mer. Bred vältrampad stig som var ordentligt spångad. Väldigt lättgånget i konstant nedförslut tack vare att leden följer Ábeskoeatnu (Abiskojåkka) nedströms. Far och jag klurade på om vattendraget ses som en jokk eller älv. På samiska är det en älv (eatnu) och på svenska jåkk.
Filmerna från Katterjokk-Abisko: https://www.youtube.com/watch?v=a7DvL-Lnaxc&list=PLmwZ5f4g_7j1qS9RwyRXp1JRt4-gs_Aof
Vi gjorde följande dagsetapper:
21: Katterjokk – Stour-Kärpel
En riktigt fin vandring där en kom upp på höjd väldigt snabbt. Något stenigt, men väldigt härlig utsikt
22: Unna Allakas
Som kan ses på Fjällkartan finns det ett vad vid Vállfojávrit (Valfojaure). Under hela juni har det varit kallt så snösmältningen drog igång ordentligt i juli, med problem att vada som följd. Vi försökte först på det norra vadarstället och det gick att ta sig över - utan packning. Jag hade vatten upp till strax över midjan och då stod jag på stenar. Vid det södra vadarstället var det enormt strömt. Vi valde därför att gå runt sjön med förhoppningen att det nedströms skulle vara mindre vatten. Strax nedanför rastskyddet bredde jokken ut sig och blev både grundare och mindre strid. Där gick det bra att vada.
Strax innan ankomst till Unna Allakas vad det också ett vad. Det var enormt mycket vatten i bäcken (som kan ses på filmen) och det var knappt att vi kom över.
23: Abiskojaure
Nu ska jag vara ärlig. De första sex kilometrarna var riktigt fina, men det återstående 18 var riktigt tråkiga att gå (dvs. i princip från bron och österut). Det var tät vegetation med mycket buskar, snår och gräs. Hade jag gjort om vandringen skulle jag valt att förlänga den med en dag och istället gå till Abiskojaure vid Alesjaure.
24: Abisko
Kungsleden, behöver väl inte nämna så mycket mer. Bred vältrampad stig som var ordentligt spångad. Väldigt lättgånget i konstant nedförslut tack vare att leden följer Ábeskoeatnu (Abiskojåkka) nedströms. Far och jag klurade på om vattendraget ses som en jokk eller älv. På samiska är det en älv (eatnu) och på svenska jåkk.
Filmerna från Katterjokk-Abisko: https://www.youtube.com/watch?v=a7DvL-Lnaxc&list=PLmwZ5f4g_7j1qS9RwyRXp1JRt4-gs_Aof