Farligt?

Innan man postar citat och bittra kommentarer kan det vara på sin plats att läsa, förstå om möjligt, innan man träffar Entertangenten, eller?
 
Det är väl kul när en tråd reser sig upp ur graven som en dansare ur en Michael Jackson video...

Har inte orkat kika på själva undersökningen men funderar lite över siffrorna. Det är ju till exempel väldigt väsentligt vilken typ av utövare som jämförs. Professionella rugbyspelare åker troligen på betydligt mer däng än folk som lirar på kul. I klättring blir man troligen säkrare ju mer avancerad utövare man är. Eller? Troligen finns det farligare perioder i ens utveckling, kanske främst då man går från topprep inne till lead ute, eller från bultat ute till alpint, osv. När man behärskar sitt element är man relativt säker, men när man tar klivet till en ny disciplin utsätter man sig för nya och okända risker, även om man alltså blivit mer erfaren i generella termer.

Bara några funderingar...
 
Från artikeln:
"To date, no known study has objectively demonstrated that ice or rock climbing are high-risk sports, or that those climbing higher grades are more prone to experience severe injuries compared with those climbing lower grades. Nevertheless, the media’s lurid depiction of elite rock and ice climbers has helped to create a perception of climbing as being a hazardous and high-risk sport."
 
Jag blir nyfiken på var nivån ligger för att det ska anses vara en skada. Räcker det med en lårkaka eller ett skrubbsår i en rugbymatch? Jag har spelat många rugbymatcher som amatör och visst händer det att det blir lite näsblod, en lårkaka eller dyl smått men sällan, i mitt tycke, speciellt allvarliga skador. Ex brutna ben.
Vad gäller klättring tror jag att frekvensen kanske är lägre men nivån på skadan högre när det går snett. Bortsett från belastningskador på fingrar, axlar, knän mm. Men återigen, vad är en skada och vad rapporteras?

Vad gäller klättringens risker så vill jag lägga till den period när en klättrare tycker att den "kan" det den håller på med och av den anledningen tappar koncentration. Bristande kamratkontroll, bristande uppmärksamhet som säkringsman mm

Jag anser för övrigt att klättring kan vara en väldigt säker sport där jag tror mig kunna hålla på mycket längre än ex med rugby utan både små och stora skador. Det beror väl på hur det faller sig...
 
Jag tror att klättring anses farligt av många då man bokstavligen sätter sitt liv i en annans hand. Ett litet harmlöst fall kan förvandlas till allvarlig skada eller dödsfall om den som säkrar klantar sig. Det finns nog väldigt få sporter som kräver denna typ av tillit till en annan enskild människa. Rally kanske, då ett misstag från kartläsaren kan orsaka en rejäl smäll.
 
Skönt att diskussionen inte, som ibland, hamnar bland statistiska kullerbyttor med jämförelser med trafiken, eller antalet dödsfall i kärlsjukdomar.

Just detta vad en skada är, är ju nåt som gör sån här statistik så knepig. Om man inte ens vet vad som avses - eller om man har samma nivå på rapporterna från de olika sporterna så blir ju statistiken helt värdelös.

Tror också att det är svårt att säga på vilken nivå det är farligast. Viss (SKF-) statistik kanske pekar på att det är fler erfarna som har incidenter, men troligen exponerar sig också de mer än andra.

Personligen så väljer jag att tro att det kan vara farligt på alla nivåer, det är bara en fråga om hur individen i olika stadier underskatter riskerna. Vissa gör det mer i början, medan andra gör det med åren kan jag tänka mig.

Som Mike säger så är det ju trots allt en väldig oförlåtande sport. Vilket å andra sidan är uppenbart för det flesta.
 
Jag skulle tro att SKF:s statistik snedvrids lite iom att incidentrapporteringen inte är allmänt känd. Förmodligen mer känd (och uppskattad?) bland erfarnare klättrare.

Sedan är det ju återigen så att inom klättringen väljer du helt och hållet själv din risknivå. (även om alla val inte är helt medvetna eller genomtänkta)

I rugby, fotboll och många andra lagsporter är det snarare så att även om vissa satsar hårdare i närkamper än andra (och därmed förmodligen skadar sig oftare) så kan du inte spela med alltför låg "risknivå" utan att maska, "svika laget".
 
Jag blir nyfiken på var nivån ligger för att det ska anses vara en skada.

I artikeln som nämns så gäller det både akuta skador (olyckor) och överbelastningsskador (tränings- och tävlingsrelaterade skador). Underlaget är medicinska artiklar under ca 20 års tid ( som jag tolkar det) och det finns givetvis brister i rapporteringen, eller man kan ifrågasätta hur relevant informationen är. Intressant är den i alla fall.

Antalet akuta olyckor måste ju sägas vara lågt, även totalt, inklusive isklättring, klippklättring och inomhusklättring. Risken att överbelasta sig är ganska stor med varierande allvarlighetsgrad (oftast lindrigt).

Något som artikelförfattaren efterlyser är ju också en enhetlig internationell incidentrapportering, som skulle göra forskning kring klätterrelaterade skador mer träffsäker och korrekt och ligga till grund för t.ex. utvecklandet av enhetliga säkerhetsrekommendationer länder emellan.
 
Nybörjare som inte har så mycket kunskap och erfarna klättrare som tar genvägar är de som råkar ut för flest olyckor.
 
Som med andra sysselsättningar är det landningarna man skall passa upp med, uppåt brukar mest gå bra. Neråt, trött och sliten är en annan match.
 
Liknande trådar

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg