Instämmer med samtliga talare, inklusive det om att sakna klassiker som
@fowwe ,
@majjen ,
@Traneving osv.
Jag har sagt det förut: Jag har stora problem med fjällvandringsboomen och när det kommer till att skriva vandringsberättelser känner jag mig väldigt splittrad. Jag vill dela mitt intresse med sådana som ni som brukar hänga här, jag vill ta del av den sortens intressanta texter, inlägg, kommentarer och synpunkter som det blir just här, av just er. Rätt jordnära människort tror jag. Men det vänder sig i magen på mig när jag tänker på att i någon mån medverka till att spä på någon form av hype.
Nu är inte Utsidan på långa vägar där t ex vissa facebookgrupper är i termer av påverkan (och det var min farhåga kring "nya utsidan" - att någon har tänkt att det skulle vara en bra ekonomisk investering). Men det har gått så pass långt på sina håll, så jag vet inte, det känns inte helt roligt. Att skriva är roligt. Dela med likasinnade är roligt. Det är väldigt splittrat och jag känner en sorg över det.
Det jag ser i sociala medier är en influencerkultur bortom all sans, där hävdelsen av Jag-Jag-Jag och gränslös konsumism är drivande. Jag säger inte att alla som låter högst alltid är vare sig betalda, smygsponsrade eller har nån form av fördelar av sin synlighet, men visst är det så att en del har bakomliggande syften. Och de som inte har bakomliggande syften och som kanske bara är genuint intresserade spelar ändå konsumismen och de mest självhävdande rakt i händerna genom att med sin simpla närvaro medverka till att göra de synligaste synligare. Ofta är det individer som har ett visst ekonomiskt utrymme att hyperkonsumera som tar väldigt mycket plats. De är influencers vare sig de vill eller inte. Trender, märkeshysteri, high-end-ideal sprider sig på mer eller mindre sektlika sätt. Och utöver att göra oss alla till marionetter så spär det på många (särskilt unga) människors dåliga mående över de pengar, framgångar och lyckliga yta som vi känner är ideal (handen på hjärtat nån som aldrig känt den ångesten).
Den här splittringen som jag brottas med är min förklaring till min minskade aktivitet, men troligen är det inte samma för andra. I stunder kommer jag över den och skriver något, och då känns det roligt... Det skulle vara intressant att höra varför från andra.
Vi måste absolut måna om Utsidan! Jag är väldigt tacksam över att Utsidan finns. Jag hoppas det går att hitta sätt tillbaka.
