När man dykt lite härochvar så börjar man förstå att kommerialismen är en viktig drivkraft för många "dykcenter". -Vi godkänner bara det plastkortet etc. Som gammal fd brandman har jag gått dit där det är enklast att få 300 atö mot lite kaffefika. Hitintills har jag inte misslyckats. När man aktivt söker dykkamrater inom olika utlandsorganisationer har ego blivit positivt överraskad över kunskaper och seriositet hos den nya dykpartnern. Bara en gång har det visat sig vara en riktig livsfarlig en som ville fota koraller nere på 35-50 nivån i Röda havet. Jag dök inte med honom och han fick sina välförtjänta bends, trots mina varningar.
Själv tror jag inte det är plastkortets mönster som avgör om det blir ett lyckat dyk, men väl omsorgen i planering och dess krönade i genomförandet. Pardyk känns säkrast och ger ju den trevliga pratstunden efter, som grädde på moset.
Solodyk har genomförts på order och vid utbildningar, ganska trista historier i backspegeln. När jag talat med andra solodykare både militära och civila har mina misstankar bestyrkts.
Betänk att t o m i filmen värld fixas dykproblem under vattnet av parkamraten oftast. Så bör det vara även i verkligheten.
Själv tror jag inte det är plastkortets mönster som avgör om det blir ett lyckat dyk, men väl omsorgen i planering och dess krönade i genomförandet. Pardyk känns säkrast och ger ju den trevliga pratstunden efter, som grädde på moset.
Solodyk har genomförts på order och vid utbildningar, ganska trista historier i backspegeln. När jag talat med andra solodykare både militära och civila har mina misstankar bestyrkts.
Betänk att t o m i filmen värld fixas dykproblem under vattnet av parkamraten oftast. Så bör det vara även i verkligheten.