Ett fjällräddningsminne, del 1

[avslut1008]

Under min karriär har jag varit med om en del........ tänkte berätta någon eller några episoder från min tid som Fjällräddare och räddningsledare.
Jag har varit polis i drygt 35 år, de senaste 22 här i Jokkmokk. I den tjänst vi har haft här uppe har under alla tider också ingått fjällräddning. Jag skriver "har haft" eftersom det idag är en helt annan ordning som gäller.
Jag tänkte alltså berätta om ett speciellt minne jag har från ett pådrag på 90-talet. De som hängt med ett tag kommer säkert ihåg fallet "Per Blind". Det var allstå en renskötare som råkade illa ut under en av de värsta snöstormarna vi haft här uppe.
Han var tillsammans med kamrater ute på jobb. Det var i december månad. De körde med sina skotrar i området söder om Kvikkjokk, ned mot gränsen mot Arjeplogs kommun.
På torsdagen körde de i riktning mot Kvikkjokk, alltså norrut. Vädret blev sämre och sämre och det blåste altt hårdare. Det var mycket svårt att oreintera.
Plötsligt ser kamraterna hur Per som körde först, bara försvann........ de kunde efter en stund se att han förmodligen kört utför ett brant stup.
Nu var vädret så hårt att de inte kunde köra vidare med sina skotrar. De var tvungna att ta sig därifrån till fots. Vinden var så hård att de måste gå i medvind, stundtals krypande....... Eftersom de hade god lokalkännedom kunde de så småningom ta sig till Tsielekjokkstugan och avvakta bättre väder.......
Per hade kört ut för ett stup på fjället Fieres med sin skoter, han kanade långt ned efter branten och slog sig illa, bla bröt han ett ben och blev liggande i stormen. Han kunde komma åt sin sovsäck men efter en stund blåste denna bort..
På den tiden fanns ett kommunikationssystem som hette MRG och som användes av bla samerna . Han lyckades sända ett anrop till larmcentralen i Luleå......." jag har kört utför ett stup, brytit benet, 10 km västanför Vuoka". Sen hördes inte han av igen......
Det hör till saken att de anrop som gjordes med MRG kom in som ett vanligt tfn samtal till SOS

 

[avslut1008]

del 2

Det gjorde att opperatören uppfattade att han ringde från civilisationen, från en vanlig tfn och inte från vildmarken.... Det belv orsaken till en onödig tidsfördröjning innan det drogs igång en fjällräddningsinsats.
Polisen i Jokkmokk fick ett larm på torsdag em, Dåvarande chefen med någon till arbetade med larmet, man drog inte i gång ett pådrag utan kontaktade i stället polisen i Arvidsjaur eftersom man utifrån de uppgifter Per lämnat via MRG kunde bestämma platsen till att vara på Arjeplogs sida, alltså då ett ärende för Arvidsjaurpolisen. Senare visade det sig att han i sitt fall utför stupet kanade över polisdistriktsgränsen OCH hamnade på Jokkmokks sida......... Cheferna satt hela dagen instängda och jobbade med fallet. På fredagen larmades ambulanshelikopter i Kvikkjokk. Han åkte ut med en sjuksköterska mot den förmodade platsen. Det blåste dock så hårt att hon blev "sjösjuk" och han var tvungen sätta ned hkp för att hon skulle få gå ut. När han stod på marken visade fartmätaren på 70 knop......så hård var vinden. Flyningen avbröts och han fick försiktigt backa tillbaka ned mot Kvikkjokk
Då hade klockan blivit så mycket att våra chefer slutade för dagen och lämnade över fallet till vakthavande befälet nere i Boden. Han drog genast i gång ett fjällräddningspådrag, i vart fall en början på ett sådant. Eftersom alla då rutinerade chefer, befäl tillika räddningsledare hade hunnit gå hem hamnade uppdraget att vara räddningsledare på mig. Jag var då inte utbildad räddningsledare och hade ingen hjälp utöver befälet nere i Boden. Men tillsammans kom vi fram till vad som måste göras.
Två civila fjällräddare, boendes uppe i Kvikkjokk fick order att göra sig beredda och av någon anledning uppgav vakthavande i Boden att de skulle avvakta tills en patrull från Jokkmokk kom upp till Kvikkjokk. Detta fördröjde det hela ytterligare med 3-4 timmar.
Jag som insatschef tillsammans med 2 unga poliser kom upp till Kvikkjokk sent på fredag kväll.
Jag gjorde iordning ett "stabsrum" i en lokal i Kvikkjokk, Patrullerna åkte ut på fjället.

 

[avslut1008]

del 3

Det var storm. mörkt och regnigt. Vädret gjorde att jokkarna bröt upp och det var mycket svårt ta sig fram med skotrarna. De körde i vart fall leden upp mot Njunjes för att där försöka ta sig över Tarra- älven. De civila fjällräddarna kunde komma över jokken på hängbron eftersom de hade smala skotarar. Polispatrullen kom inte över och var tvungen att söka skydd i Njunjesstugan.

Fjällräddarna tog sig efter stor möda fram till Vuokastugan där de var tvunga söka skydd tv....
Vädret blev bara hårdare och hårdare och det var under lördagen nästan ommöjligt att ta sig ut utanför stugan...
Samtidigt, satt jag ensam i en liten lokal nere i Kvikkjokk och försökte hålla kontakt med alla..
Efter en stund gick strömmen och det blev kolsvart. Allt slutade fungera. Jag packade ihop mina prylar lastade bilen och åkte ned till fjällräddnigsstationen i Seitivare, drygt 4 mil från Kvikkjokk.
Nu hade media vaknat och lyckats får tag i tfn nr till vår lokal i S-vare. Tfn terrorn satte i gång och eftersom jag var helt ensam kan jag lungt säga att helvetet brakdade loss.......
Under tiden dett pågick så lyckades vakthavande befälet nere i Boden mobilisera folket....och skaffa fram resurser..typ militär hkp.
På söndag morgon fick jag avlösning och tog med ned till Jokkmokk igen. Sov inte en blund från fredag kväll till söndag fm....
Under söndagen och måndagen kunde man sakta börja söka i det aktuella området, men eftersom alla jokkar osv hade brutit upp var alla skoterpatruller tvungna att med hkp lyftas ut i terrängen.
Under måndagen användes bla en superpuma, en hkp som stod emot vindarna. Det var också denna som under ett kort uppehåll i stormen kunde upptäcka någonting på marken nedanför fjället Fieres stup. Hkp hovrade ovanför platsen för att kunna vägleda skoterpatrullerna.
Ett par patruller kom fram och förstod att det kommit rätt eftersom man hittade skoterdelar över fjället. Plötslig ser en polis en hans sticka upp ur snön.....de var övertygade om att det var en "död mans hand"........Men så ser de att handen liksom vinkar åt dem... "Han lever skriker alla" och börjar gräva fram Per... Och visst levde han, de fick sedan iväg honom med en hkp till sjukhuset. Idag har han en krok på den hand som stack upp ur snön och lever ett helt vanligt renskötarliv.

Det blev sedan ett stort rabalder med JO anmälan osv mot polisen, man ifrågasatte med all rätt varför det tog sådan tid att komma igång med en effektiv insats. Ingen prickades men det fanns synpunkter och en del beslutsfattare lärde sig nog ett och annat. Bla att det krävs en hel del av en räddningsledare vad gäller egen erfarenhet och inte minst lokalkännedom.

Tyvärr är allt detta glömt idag och man håller sakta men säkert på att centralisera och få alla beslutsfattare sittandes långt från verkligheten.
Men. alla vi som var med på fältet lärde oss en sak..... "ge aldrig upp" !!!!!!

 

[mellpat]

Intressant! I länken nedan berättas om samma händelse.

http://stenmark-husky.no/pelleblind.htm

 

[mellpat]

Ett problem vid fjällräddning är tydligen telefonförbindelse. Det finns ju sällan mobiltäckning inne i fjällen. Kunde man tänka sig att vid larm anordna en helikopterburen tillfällig basstation för mobiltelefoni? Den kunde då antingen vara aktiv enbart under flygning i närområdet eller vara tillfälligt placerad i terrängen i närområdet.

(tillägg) Min tanke var tydligen inte så originell - googlade på "tillfällig basstation"
http://www.pts.se/sv/OmPTS/Krisinformation/Atgarder/Mobila-basstationer/

 

[jamo]

Tack för det jokkmokk! Intressant. Har ett vagt minne av att ha sett en rekonstruktion av händelsen på tv för många år sedan, kanske var det en serie på 3an eller 4an.. Hoppas på fler tänkvärda episoder.

 

[tango]

walkie-talkie

Ett problem vid fjällräddning är tydligen telefonförbindelse. Det finns ju sällan mobiltäckning inne i fjällen. Kunde man tänka sig att vid larm anordna en helikopterburen tillfällig basstation för mobiltelefoni? Den kunde då antingen vara aktiv enbart under flygning i närområdet eller vara tillfälligt placerad i terrängen i närområdet.

(tillägg) Min tanke var tydligen inte så originell - googlade på "tillfällig basstation"
http://www.pts.se/sv/OmPTS/Krisinformation/Atgarder/Mobila-basstationer/

Vid räddningssaktioner i fjällen skulle jag kunna tänka mig att kommunikationen ofta är av typen många till många och inte en till en som vid telefoni. Därför skulle jag förorda vanlig komm-radio (walkie-talkie) av någon kvalitetsleverantör som inte behöver gå via en basstation. Mobiltelefoni låter som en dum omväg för kommunikation i detta fallet.

Har man mobiltäckning kanske en tillfälligt uppsat grupp för pushtotalk skulle göra samma nytta.

/Patrik, som ändå jobbar på ett stort svenskt telekomföretag

 

[mellpat]

Nja, ingen dum omväg om telefonen används av nödställda för att rapportera sin position eller bli uppringda.

 

[tango]

Nja, ingen dum omväg om telefonen används av nödställda för att rapportera sin position eller bli uppringda.

Nu får du nog tänka igen. Om det inte finns täckning så kan ju den nödställde ringa och anmäla sin olycka. Helt OK men täckningen i fjällen idag är väl ganska begränsad (blir väl bättre efterhand som Nordisk mobiltelefoni bygger ut sitt CDMAnät men jag tror långt från alla fjällgäster köper en CDMAtelefon som komplement till GSM-mobilen).

Finns det täckning(GSM) så kan den förolyckade ringa in och anmäla olyckan och då kan även räddningspådraget använda täckningen om de vill. dock en till en-kommunikation (eller trepart men det tar ju batteri att ha kanalen öppen hela tiden - walkie talkie känns energieffektivare).
Att kommunicera inom räddningspådraget tycker jag fortfarande sköts bäst med walkietalkie. alla får all info i realtid.

Om du förordar att man flyger in en basstation ska dels den skadade förstå att slå på sin telefon där det tidigare inte varit täckning och sedan ska räddningspresonalen ringa olika nummer till varandra. Det låter verkligen stökigt i mina öron.

Däremot kan ju räddnignspådraget enkelt stölal in samma kanal på sina walkietalkies och sedan anmäla positioner och allt annat som är av intresse för pådraget.

Försvarets telesystem 9000 bygger ju på mobila basstationer som dessutom kan länkas samman så två lokala nät kan kommunicera som om de hängde ihopa.

/Patrik, som fortfarande inte förstår poängen med mobil basstation

 

[avslut1008]

Kommunikation

När detta hände fanns inte speciellt bra kommunikationer. Det var precis på den tiden då Fjällradio-80 skapades. Tyvärr fick inte de civila fjällräddarna "egna" radioapparater av senaste modell och det gjorde att utvecklingen gick väldigt sakta.
I dag har fjällräddningen mycket bra kommunikationsmöjligheter, både internt inom grupperna men också med räddningsledningen.
Sanningen är den att tekniken har sprungit ifrån organistationen............
Tror inte att mobiltelefonin kommer att utvecklas speciellt mycket närmaste framtiden inom fjällområdet, och då talar vi om det riktiga fjällområdet......inte lågfjällen i tex Dalarna.

 

[Toffs.]

Detta var intressant läsning! (hoppas oxå du har fler på lager!)

"ge aldrig upp" !!!!!!
Ja, detta må ju vara det bästa överlevnadstipset av alla!

 

[peter1969]

Det framgår inte riktigt vad kompisarna till den som varit med i olyckan gjorde efter att ha krupit i skydd.

Var dom aldrig intresserade av att hjälpa sin kompis?
Om det varit min kompis och jag haft kunskap om terrängen skulle det nog mycket till om jag inte försökt hjälpa honom.