Erfarenheter av isbjörnsmöten

[KLAGER]

Som nämnts här tidigare, har Svante Lysén äntligen, efter 10 års tid!, blivit klar med böckerna som skildrar ett år på Svalbard. Under året på Svalbard har de 130 möten med isbjörn, totalt är det ett 30-tal olika björnar (några återkommer många gånger under en längre tid). Han konstaterar att ingen av dessa visade något som helst aggressivt beteende, visserligen får de ofta skrämma bort dem med knallskott, men det är bara för att de annars stjäl mat eller förstör något. Inte ens mot hundarna, som både skäller mot och biter björnarna, visar isbjörnarna något speciellt aggressivt beteende.



http://www.vildmarksbiblioteket.se/html/Polarnattensleende.htm
http://www.vildmarksbiblioteket.se/html/Vinterpalatset.htm

 

[plast]

Det ger lite perspektiv när det kommer till diskussionen om den blodtörstiga svenska brunbjörnen bland vissa jägare

Men ett litet men måate jag få sticka in. Det är skillnad på björnar med tillgång till havis (vilket jag gissar att det här är fallet med de här björnarna) och björnar som på sommaren blivit kvar när isen försvunnit. Då kan även en människa vara en lockande matbit. Men i vanliga fall är vi alldeles för magra för att vara intressanta för att ätas.

 

[Staffan Andersson]

Varför skulle en isbjörn öht behöva visa sig aggresiv mot människor som kutar runt på deras isar?

 

[KLAGER]

På västra Svalbard är det inte speciellt mycket havsis eftersom golfströmmen värmer havet, och under stora delar av vintern finns det inte mycket säl för isbjörnarna att jaga.

 

[Staffan Andersson]

På västra Svalbard är det inte speciellt mycket havsis eftersom golfströmmen värmer havet, och under stora delar av vintern finns det inte mycket säl för isbjörnarna att jaga.

Häng inte upp dig på det jag skrev om isarna. Det jag menar är att isbjörnen lika lite behöver visa aggression när den dödar en säl som när den äter folk

 

[gundj]

Varför skulle en isbjörn öht behöva visa sig aggresiv mot människor som kutar runt på deras isar?

Är det ett avsiktiligt skämt?

 

[Staffan Andersson]

Haha nä det var det verkligen inte

 

[peter1959]

Jag ogillar starkt överdriven skräck för rovdjur, har jobbat ett tag med rovdjur, och bland djurskötarna så var det bara isbjörnarna du kunde glömma att du skulle komma undan levande.
I isbjörnstrakter så är allt mat som i princip inte är is, vatten, snö.
Skulle inte rekommendera att natta över i sådana trakter utan möjlighet att försvara mig, och tro att de håller sig undan så länge jag inte gör något dumt.

Nu menar jag inte att man måste vara "Rambokrigsutrustad", men det finns nog rekommendationer vad som är lämpligt i försvars-syfte.

Det förekommer över-romantiserade naturfilmer på tv, där filmaren verkar spatsera runt bland vissa rovdjur, det blir bra film, men kan missförstås, med olyckor som följd.

Det finns exempel på fullt mentalt friska människor tror att man kan klappa vissa rovdjur på huvudet, och gosa en stund, en tysk gjorde så med lejon som fick mat regelbundet, det gick så illa det kunde.
En turist ramlade ner bland isbjörnar i Australien, publiken fick se hur det går om man råkar göra så, har själv sagt åt föräldrar som sätter sina småbarn på kanten till vattengravarna så att de ska se bättre...
En kragbjörn slet nästan av benet på sin skötare plötsligt, efter flera års umgänge med skötaren, osv.

Jag brukar säga : var inte rädd, men RESPEKTERA VAD DOM KAN GÖRA MED DIG

På tal om rovdjur, så är vi själva de värsta på jorden,
även om vi klappar varandra o gosar ibland...

 

[thureb]

Isbjörnar

står mer över oss än under oss i näringskedjan så det kan nog vara på sin plats med respekt.

Men jag antar att människa inte är det som den vilda isbjörnen väljer i första hand. Vore kul om Svante själv kunde komma in och kommentera i tråden. Han har skrivit på paddlingsforumet tidigare.

Thure

 

[gundj]

Jag jobbade nâgra mânader i Churchill Kanada och även om en stor del av deras inkomster kommer frân isbjörnsturism sâ fanns det en stor portion allvar i deras förhâllning till björnarna.
Dâ det fanns en liten risk att vi kunde hamna ute pâ tundran sâ hade vi säkerhetsgenomgangar med park rangers och dessa gjorde helt klart att ett möte med isbjörn pâ tu man hand inte var att rekommendera.
Inte ens i näromrâdet utanför "stan" ansâgs säkert under den perioden det var vanligast med björn i omrâdet.
Och det rör sig inte om människovana björnar, de som blir det flygs iväg lângt bort.
Jag fick mig en rejäl utskällning av hotellägaren när jag glatt berättade att jag gâtt ner till isen och tittat vid ett sälhâl, är det nâgonstans det finns björn sâ är det där :-(
Nu vet jag bättre

 

[Almgren]

På västra Svalbard är det inte speciellt mycket havsis eftersom golfströmmen värmer havet, och under stora delar av vintern finns det inte mycket säl för isbjörnarna att jaga.

Nu var det väl på nordsidan han var (står så i texten om boken). Där har du gott om is en stor del av året (även om det verkar vara öppet just nu) http://retro.met.no/images/image_000138_1234450891.jpg

Chistian

 

[plast]

Jag skulle gissa att det var i Widjefjorden (som är den långa smala fjorden som går från norra delen av Spetsbergen söderut) som han höll till, där finns en av de fangsthytter som sysselmannen tillåter ganska så långt in i fjorden.

Sedan så är det ogenomtänkt att röra sig utanför bebyggda områden på Svalbard utan beväpning, signalpistol och/eller -penna (med knallskott) samt larmminor att sätta upp runt ett eventuellt tält.