Er käraste frilufts-ägodel

[graylingman]

Tyvärr! Det är ett par av "taggarna" som gått av, förutom att det är svårt att sätta ihop dragkedjan längst ner och komma igång när man ska stänga den. Så det får nog bli ett byte. Men tack för tipset i alla fall.

Kollade förresten med Klättermusen om det inte möjligen var livstids garanti på dragkedjor och de bjuder på kedjan men jag får betala jobbet...

 

[andre_sjodin]

min käraste frilufts-ägodel är en Primus Microlantern. Varm och torr är helt klart min pryl!
=)

 

[no_ limit]

hmm.. mitt Vaude Taurus I ligger mig varmt om hjärtat. Likaså Kängorna!, aaa hur sköna som helst när dom nu har några år på nacken .. Dessa två ting toppar min lista.

 

[dennis.b]

Pipan eller staven.

Min käraste "friluftsägodel" får nog bli pipan. Det förutsätter ju att man nyttjar nikotin. När jag är ute längre turer i naturen är det skönt att slippa släpa med massa snusdosor som ligger och dräller i säcken. Om man vandrar i fjällen är det också avkopplande att sätta sig och fundera över t.ex. vägval man måste göra över en pipa. Inför ett vad är det strålande att hänga av sig packningen, stoppa pipan och kolla in lämpligt ställe att vada. Det som tävlar med pipan får nog bli min hemmagjorda stav. Den är alltid trevlig att sitta och karva i medans man tar en paus. Sen är den ju bra till mycket annat också såklart!

 

[bananmannen]

Har väl inget sådär jätte-favvo, men vissa prylar gilalr jag skarpt.

Bästa köp: Katadyn Hiker. För oss som inte har förmånen med garanterat pålitligt vatten närhelst man behöver det (läs: Inte i Fjällen) så är det här med vatten en nöt att knäcka. Varje gång jag haft den med har den blivit mig allt kärare.

Dunsäcken. Liten och lagom för sommarturer. Kanske något för varm.

MSR Pocket Rocket. Gillar lätta prylar.

Haute Route 66. Ryggsäcken från tidigt 90-tal, 60 liter, inga tunga finesser. Lättviktig pryl från tiden innan det blev populärt.

Får se om listan växer med tiden. Rätt få prylar är väldigt viktiga ändå.

 

[lleberg]

Kom hem från 8 nätter kring abisko igår..
Varje kväll när jag drog fram dunsovsäcken och det såg ut som en tanig korv var jag rädd att den inte skulle fluffa upp sig..

Så det är nog det jag är mest beroende av, resten gååår ju faktiskt att lösa.
Ett trasigt kök går i regel att fixa och dom tål mycket.

Sen gillar jag min söta lilla sovsäck!

http://aventyrilivet.blogspot.com/

 

[mountainfox]

Allihop
Nä, men ryggsäcken kanske. Gillar den bara. Skarpt. En Macpac Glissade. (men vill heller inte vara utan mitt tält & sovsäck och etc..).

He-he... fick förresten en ny favvisjacka i somras. Millet Touring hoodie (softshell).

 

[Bjurtjärnsindianen]

Kan inte riktigt bestämma mig... Men Mina lunhagskängor som har gått och gått i många år nu.. Annars är mina knivar nog favoriten. Min kaffepanna går ja heller inte utan. Nu har man snart tagit med hela utrustningen!

 

[xblp]

Ulltröjan

Min över tio år gamla ulltröja, tjock, från Everest är klart favorit. Alldeles för tung och varm för många aktiviteter, men vilka minnen. Tyvärr börjar muddarna fransas upp. Var fixar med det? Eftersom jag inte kommer göra det själv så skrev jag inte "Hur...". Tyvärr har den tvättats efter senaste korvflamberingen så den där härliga röklukten saknas. Fast å andra sidan gillar min familj den bättre Appropå familj så kommer den nog snäppet högre än ulltröjan, men det är knappt...
/Patrik

 

[sagoskog]

Käraste ägodelen

På första plats, utan att tveka: "Lungpulsen". En liten vit gummidosa med tunna vågade metallbrickor i som jag stoppar i munnen och andas igenom då kylan börjar bita i mina lungor. Utan den skulle jag behöva proppa mig full av bricanyhl, så den är verkligen oersättlig.

Men som tidigare poängterat är den egna kroppen såklart ovärdelig.

Annars ler jag inombords bara jag ser mina lundhagskängor, trots tyngden bär de mig som om jag vandrade på moln.
Har också en liten ryggsäck på 24liter med ljuvligt bärsystem. Perfekt för alla dagsturer med tung kamerautrustning, thermos eller för att spänna fast skidorna eller långfärdsskridskorna på. Underbar att cykla med, underbar att glida fram genom snön med. Den ligger mig mycket varmt om hjärtat.
Sedan tycker jag mycket om min sk. samekniv. Den är hållbar och med en slida det är nerlagt många timmars handarbete på. Det känns i hjärteroten varje gång den åker fram, vilket är med mycket täta mellanrum.

Annars brukar jag försöka packa ner så lite som mögligt. Ju färre prylar desto finare friluftsliv.

 

[Sarvi]

Den kära Olles brorsa, dvs Försvarsmaktens gamla gröna, stickade luva. Mina exemplar (har två likadana) införskaffades för snart tio år sedan och har bland annat varit med på FN-tjänst, alla resor och andra dumheter man hittat på sen dess. De är av en sen modell med en blandning av ull och syntet.

Min gamla gröna (numera obestämt gråbrungröna) Haglöfs Shosho 30 var också en extremt hållbar favorit, jag tror den höll i dagligt bruk nästan 15 år (även dem med på Balkan m.fl. platser). Köpte en ny Shosho 3000 när den gamla gav upp för två år sedan, men det är inte samma kvalite nu som förr - blixtlåset till topplocket har redan börjat gå sönder. O tempora, o mores...

 

[Staffan Andersson]

Omöjligt att svara på imho.