Så blev man då ensam kvar till höstens vandring runt kebnekaise, inte helt ensam då Haiwa (finsk lapphund) följer med. Vandringen kommer att ske i mitten av september i åtta nätter (tältning) genom vistas - unna räita vagge - singi - nikkaluokta. Jag är van vandrare och kommer troligen vara helt ensam i dom trakterna vid den tidpunkten. Ni som gjort ensamvandringar får gärna dela med er av erfarenhet. Börjar man spela kort och samspråka med hunden efter några dygn i ensamheten? Blir man rädd när det brallar apa då man ligger där i tältet genomblöt och frusen utan någon som helst hjälp utifrån, eller kanske man stärks av erfarenheten och vandrar vidare som en starkare person...
Ska hur som helst bli väldigt rogivande!
Ska hur som helst bli väldigt rogivande!