Ensamvandring

[avslut1008]

Hej!
Efter att han jobbat med fjällräddning i över 25 år kan jag lätt konstatera/sammanfatta, att ensamvandringen inte är mera "farlig" än att gå flera tillsammans. Det är inte många ensamvandrare vi fått"plocka hem" genom åren. Vi saknar inte heller någon....!!!
Det är dock några saker man bör tänka på innan man ger sig iväg på en ensamtur. Med ensamtur menar jag nu vandring utanför de stora lederna

1. Var frisk och väl förberedd fysiskt.
2. Lämna ett bra färdmeddelande och avvik INTE.
3. Meddela också när du kommer till civilisationen igen. Vi har gjort kostsamma eftersök på folk som suttit hemma eller på tåget........
4. Gör ej för snäva färdplaner, lägg in extra dagar för vila eller dåligt väder......
5. Gå försiktigt, tänk efter före......
6. Måste du göra ändringar, tex plötsligt kommer på ett annat vägval, försök meddela tex stugvärdar osv...tex via andra vandrare som kan lämna meddelande.
Det första man gör vi ett eftersök är att kolla upp alla stugor och prata med stugvärdar.... och andra vandrare.

Alltså, du som planerar gå ensam, gör det, men tänk på ovanstående.....

 

[mellpat]

Trevligt att höra att ingen saknas i jokkmokksfjällen. Men i kirunafjällen saknas väl folk? Vill minnas att någon svensk med ett utländskt klingande namn försvann omkr år 2000 vid en högfjällstur över Vargryggen och vidare norrut mot Abisko. Finns någon som vet mer?

Vad hände med den trevliga person som var stugvärdinna i Alesjaure i början och mitten av 60-talet? Så vitt jag minns återfanns hon död vid Tidnopakte norr om Torneträsk för ca 30 år sedan och först ganska långt efteråt. Om någon vet så sänd mig gärna ett pm.

 

[Almgren]

2. Lämna ett bra färdmeddelande och avvik INTE.

Bra inlägg, men jag tror att just den punkten skulle förta charmen för en del.

I och för sig kanske ett färdmeddelande kan innehålla "start Kvikkjokk 1/8, åter Kvikkjokk 15/8, däremellan troligen norr om Kvikkjokk"

Kanske ska man se till att man inte har för nervösa släktingar, som ringer fjällräddningen såfort de börjar undra var man är.

mvh Christian

 

[nermander]

Det där med färdplan handlar ju inte så mycket om att undvika att anhöriga larmar fjällräddningen i onödan utan snarare att OM något inträffar så ska fjällräddningen ha en rimlig chans att hitta dig.

Det behöver ju inte vara DU som råkar illa ut, det kan ju vara nån nära anhörig som råkar ut för en olycka och sjukvården behöver få tag på dig.

Ju mindre område som behöver sökas desto snabbare blir man hittad. Att söka efter nån "nånstans i Sarek" lär nog ta sin tid. (Undrar om det var här på Utsidan eller nåt amerikanskt forum jag läste om nån som beskrev hur de söker och hur mycket tid det tar att söka av ett område.)

 

[Almgren]

Dock så är man inte alltid anträffbar, och att röra sig fritt utan att i detalj innan planera exakt var är en charm det med.

Även om nått händer hemma så är det inte argument nog för att jag ska detaljplanera vad jag gör. Det som händer hemma får helt enkelt vänta på mig .

 

[nermander]

Även om nått händer hemma så är det inte argument nog för att jag ska detaljplanera vad jag gör. Det som händer hemma får helt enkelt vänta på mig .

Så skulle i alla fall inte jag resonera om t.ex. nåt av mina barn låg på intensiven efter en trafikolycka.

Men har man den inställningen är det väl enklast att helt enkelt låta bli att tala om vart man tar vägen, bara tala om att man ska "bort" och kommer tillbaka om två veckor.

 

[avslut1008]

Detaljplanera.......

visst finns det en viss charm i att kunna vandra fritt och oplanerat, men man bör ju kunna i vart fall ange ett visst område och kanske vissa hållpunkter. Borde vara en självklarhet då man vandrar ensam och utanför lederna.
Polisen och fjällräddningen har svåra beslut att fatta då anhöriga ligger på och undrar varför ingenting görs osv, och kostnaderna när man väl satt fjällräddningen på fötterna är enorma.

Vissat saknas det folk i Jokkmokkmokksfjällen genom åren. Men det har inga direkta kopplingar till ensamvandring. Och visst har vi letat de som har vandrat ensamma, men en del har tex valt att stanna extra länge och inte förberett anhöriga, en del har suttit hemma i bostaden i södra sverige när vi flugit runt i fjällen för 10 000 tals kronor och letat dem.
Och en del ger fullständigt fasen i om någon saknar dem, letar osv.......de lever i sin egen lilla värld.

 

[Almgren]

Så skulle i alla fall inte jag resonera om t.ex. nåt av mina barn låg på intensiven efter en trafikolycka.

Då antar jag att du inte heller åker till otillgängliga platser. Nu har jag ju inga barn (men den debatten är en annan debatt i en annan tråd) men senast var jag i antarktis. Om något hänt härhemma så skulle de möjligen kunnat meddela mig det, men vad skulle jag gjort sen? simmat hem?

Christian

 

[Almgren]

Re: Detaljplanera.......

en del har suttit hemma i bostaden i södra sverige när vi flugit runt i fjällen för 10 000 tals kronor och letat dem.

Men borde inte en sådan koll vara en del av standardplanen? Och vilka anhöriga ringer fjällräddningen utan att ens kolla om personen kommit hem?

Christian

 

[millimeter]

Ju mindre område som behöver sökas desto snabbare blir man hittad. Att söka efter nån "nånstans i Sarek" lär nog ta sin tid. (Undrar om det var här på Utsidan eller nåt amerikanskt forum jag läste om nån som beskrev hur de söker och hur mycket tid det tar att söka av ett område.)

Jag skulle gärna vilja veta ungefär hur snabbt en sökning går. Dels av ren nyfikenhet och dels för att kunna bedöma en rimlig färdplans noggrannhet. Kanske Karl-Erik Brösth kan ge lite inblick? Söker man alltid med helikopter?

Om vädret är bra och man har t ex ett rött tält borde en helikopter kunna hitta en ganska snart om man bara angett "mellan Helags och Sylarna", men om man ligger medvetslös bland klippor i gråsvarta kläder så är läget betydligt värre. Då måste man ju i princip veta den exakta färdvägen.

Förhoppningsvis innebär olyckor oftast att man åtminstone kan få upp, eller vräka ut den röda tältduken på marken. Jag måste skaffa en röd jacka också

 

[grodanbolle]

Hej!
Efter att han jobbat med fjällräddning i över 25 år kan jag lätt konstatera/sammanfatta, att ensamvandringen inte är mera "farlig" än att gå flera tillsammans. Det är inte många ensamvandrare vi fått"plocka hem" genom åren. Vi saknar inte heller någon....!!!

Det är helt självklart att det är mer farligt. Det säger enkel logik. Sen att det kanske inte skiljer så mycket är en annan femma. Att anhöriga kanske blir extra oroliga är också en annan diskussion.

Finns den ens några siffror över under vilka förhållanden folk plockas hem? Det har jag svårt att tro.

Har du annars något råd till hur stort ett färgstycke skall vara så att ni kan se det? Jag har ingenting i grälla färger. Avskyr grälla färger.


[Ändrat av Snubben 2007-07-01 kl 22:41]

 

[mellpat]

Det är helt självklart att det är mer farligt. Det säger enkel logik.

Haha, vilken logik då? Det är klart att det är mindre farligt att gå ensam i fjällen. För man går med större försiktighet. Man slipper farlig anpassning till färdkamraters högre tempo eller uttråkande lägre tempo, samt kan ta rast när det passar en själv. Inte heller blir man distraherad av andras snack eller djupsinnigheter.

Enda gång jag skadat mig i fjällen var då jag alltför hastigt och med mycket tung ryggsäck (utrustning för big-wall) försökte övertvära en bäck med hala stenar. Föll omkull och fick nån bristning i bröstmuskulaturen. Kunde dock fortsätta bärandet men med ordentliga smärtor och skadan tog en månad att läka. Anledningen till min oförsiktighet var att dom bägge färdkamraterna höll ett högre tempo och jag ville inte sinka dem.