Ensamvandrare

[il C]

alltid ensamvandrare

mitt bidrag är väl att helt enkelt vara försiktig.,
spana en gång extra utmed älvens stränder,
vara extra uppmärksam på hur jag sätter
fötterna på ett snöfält, eller spana efter möjligheter
att kringgå det.


Jag är
samtidigt övertygad
om att man ÄR försiktigare när man bara har sig själv att tänka
på..


"Givetvis orösat" står det i urinlägget och det är
inte så givet för mig eftersom jag går i trakter
där praktiskt taget varje användbar stig är
på ett eller annat sätt rösad. VIlket t ex
i Pyreneerna innebär att man kan gå duktigt vilse -
man ska då ha tillräckligt med proviant för att
klara ett oförutsett tältläger.

Vad som fått mig att undvika
helt fria varianter är förstås att man kan bli helt ställd,
t ex av vattnet, och tvingas till långa omvägar
eller till dumdristighet. Den viktigaste försiktighetsåtgärden
är kanske därför att inte vara så beroende av att genomföra
turen. Detta beroende minskar med åren allteftersom jag
uppfyller mina drömmar. Jag har egentligen inga kvar.

il C.

 

[raderad04]

Ni som vandrar själva, vilka riktlinjer har ni vad gäller vägval, packning, planering osv. för att tillgodose er egen säkerhet?

Packning: Bara det jag behöver och det är bara maten man kan spara in på så det blir lite mat 1500 kcal dag.
Vägval: Bestämmer en startpunkt och en tid då jag skall kontakta någon. Sedan får vädret, vattennivåer och orken avgöra vägvalet och sträckan. Har övergett färdplaner som gör att man måste hålla sig till en rutt även om det blir farligt eller brist på tid. En genväg hem är alltid bättre än att tvingas hålla sig till en färdplan.
Planering: Tar tåget till Gällivare eller Kiruna. Buss vidare. Det är den största fördelen med att färdas ensam.
Säkerhet: Invanda rutiner, visselpipa, kompass, GPS, första förband, två teleskopstavar och ett jävla bra lokalsinne Dessutom pratar jag med alla jag möter och som vill prata. Berättar vem jag är, varifrån jag kommer och vart jag är på väg.
--
I år är det två bekanta som skall guidas till Marsfjällen 2-3 dagar. Sedan skall en av mina döttrar till Tarfala och Giebmegáisi ca en vecka. Nästa år skall jag guida ett gäng genom Sarek så det blir inga ensamvandringar framöver.
Kanske drar jag mig till Lainioälven och fiskar en vecka i sommar så man får vara ensam. // Roland

 

[samme83]

Tack så mycket.
Jag ber om ursäkt för er som tycker att jag var ineffektiv i det att jag ställde en fråga som ställts vid många andra tillfällen. Mitt svar på det är:
Jag tänkte mig inte för riktigt.

Jag har fått svar på det jag har undrat lite över.
Min inställning till ensamvandring är den att jag inser riskerna med att vara ensam i högfjäll (och för den delen annan terräng långt bort från hjälp).
Bara genom att vara två kan man vid en olycka (t.ex. benbrott efter att ha halkat ned mellan två block och falla framlänges...) reda upp situationen mycket säkrare och snabbare. Den ena kan säkerställa den skadade med proviant och skydd och sen ta sig till närmaste hjälp med lättare packning. Om man är tre, ännu bättre.

Kanske är det så också att riskerna minskar vid normal vandring (som någon sa, man är försiktigare när man är själv) men att de ökar över det normala vid en eventuell skada?

Och vägval. Ni tycker alltså det är bättre att vandra den väg som för tillfället är gångbar och inte blint följa en planerad rutt. Hur stämmer detta med en färdplan då? Då blir ju "felmarginalen" betydligt större.

Tack iaf för att ni svarade på mitt överflödiga inlägg.
go tur/sam

 

[Håkan K]

Jag ber om ursäkt för er som tycker att jag var ineffektiv i det att jag ställde en fråga som ställts vid många andra tillfällen. Mitt svar på det är:
Jag tänkte mig inte för riktigt.

Åtminstone jag tog inte illa upp. Avsikten med mitt inlägg var att peka på gamla diskussioner. De innehåller säkert inte alla svar på dina frågor, men kan ge en bra början för att starta nya diskussioner.

/Håkan

 

[Raskesven]

...Och vägval. Ni tycker alltså det är bättre att vandra den väg som för tillfället är gångbar och inte blint följa en planerad rutt. Hur stämmer detta med en färdplan då? Då blir ju "felmarginalen" betydligt större....
go tur/sam

När jag sitter lutad över kartan på planeringsstadiet för en solovandring brukar jag försöka undvika att planera vandringen som en rak linje mellan två punkter. Planerar istället t.ex en bågformad eller fiskekroksformad rutt som basfärdplan. Och sedan lägger jag in en eller två alternativa bra rutter som jag efter kanske halva vandringstiden kan ändra till om basfärdplanen av olika skäl inte håller. Då har jag för det mesta en planerad rutt att följa, oavsett om basplanen höll eller inte.

 

[Håkan K]

När jag sitter lutad över kartan på planeringsstadiet för en solovandring brukar jag försöka undvika att planera vandringen som en rak linje mellan två punkter. Planerar istället t.ex en bågformad eller fiskekroksformad rutt som basfärdplan. Och sedan lägger jag in en eller två alternativa bra rutter som jag efter kanske halva vandringstiden kan ändra till om basfärdplanen av olika skäl inte håller. Då har jag för det mesta en planerad rutt att följa, oavsett om basplanen höll eller inte.

Precis, jag gör på samma sätt. Och jag brukar ge en kopia av den planen till "de där hemma", oxå.

/Håkan

 

[Gunilla]

Buss & tåg tillsammans

Planering: Tar tåget till Gällivare eller Kiruna. Buss vidare. Det är den största fördelen med att färdas ensam.

Hur menar du? Varför är det en fördel att färdas ensam på buss & tåg??? Jag har åkt både buss och tåg den sträckan du beskriver ihop med min färd- och livskamrat. Det har gått utmärkt. ;-) Nyfiken hur du menar, för nåt har jag tydligen missat här...

//Gunilla

 

[laurentiusweg]

...jag försöka undvika att planera vandringen som en rak linje mellan två punkter...

Det gör vi även om vi är två. Jag anser att det är väldigt givande att se t ex ett massiv från båda håll, ha skilda vyerna på samma område. För mig blir emotionala förhållanden djupare, jag älskar att se båda huvud- och bakdörr.


T ex:

- Kebnekaise, vi kom Trepassleden, besteg Kebnekaise via Silverfallet / Krokdalen, ner Durlings led - Singi - Madir - nedre Kuopervagge igen - Rabots glaciär

- Rapadalens nordsida Aktse - Smaila, Ålkatj - Tielmaplatån - Sarvesvagge - Louttholahko - Pårteglaciär och tillbaka till Rapadalen, Litnoksida och Tjahkkelij ( http://www.rapadalen.de/oversikt.htm )

- I år kankse Sareksmassivets båda sidor i två stora slingor: Pastavagge - Kukkesvagge - Kavapakte - Ruotesmassiv - Alkavagge - väster om Ruotesvagge - mot Akka

Och alltid färdplaner med markerade avbrytnings-varianter.

Lukas

 

[raderad04]

Re: Buss & tåg tillsammans

Hur menar du? Varför är det en fördel att färdas ensam på buss & tåg??? Jag har åkt både buss och tåg den sträckan du beskriver ihop med min färd- och livskamrat. Det har gått utmärkt. ;-) Nyfiken hur du menar, för nåt har jag tydligen missat här...

Denna sommar har jag två vänner i Umeå som jag skall guida upp till Marsfjällen. Min resa och deras ledighet måste stämma. När vi kommer från Marsfjällen skall jag ta mig upp till Kiruna dit min dotter kommer med flyg. Det är många tåg, buss, bil och flygtider som skall klaffa. Förra året tog jag tåget från Köping till Sthlm C, köpte liggplats till Gällivare. Ordnade med lite grejer från Northstar i Malmberget. Tog buss till Kebnats. Buss från Ritsem till Gällvare en vecka senare, planer på att ta bussen till Svappavara och Vittangi men det blev tåg till Köping. Inga tider som behöver stämma, det är bara att flyta omkring helt ensam. Kanske var jag lite otydlig. Sedan är det samma frihet när man vandrar ensam, bara överlägg med sig själv. Det är förresten ingen skillnad om jag vandrar med andra, det är alltid jag som har sista ordet. Sedan får alla gå vart de vill // Roland

 

[mekelund]

Se till så att du inte har för tight schema. Det kan medföra att man vid dåligt väder tvingas vandra istället för att ligga still vilket medför onödiga risker i vissa fall.
Tvingas man ligga still är det en god idé att ha med sig en bok att läsa. Gjorde misstaget att inte ha med mig något läsbart när jag låg still i två dygn, och det gör jag inte om. Snacka om tråkigt! Fördelen var att jag hann lära mig hela BD10 utantill
I fjol hade jag dessutom med mig en dagbok vilket inte var så dumt.
I övrigt har nog det mesta redan räknats upp.
/Magnus

 

[il C]

aldrig färdplan!

Eftersom det kan hända så mycket, att broar rasar, att det är mer eller mindre snö än väntat eller att vädret blir dåligt, ser jag
ingen mening med detaljerad färdplan. Det finns exempel
på onödiga och dyra utryckningar vållade av ändrade vägval.

Jag vet fördetmesta var jag ska börja och i regel riktningen;
börjar jag vid Pyreneernas östligaste topp Canigou
går jag västerut, tills jag tröttnar eller det kör
ihop sig. Min vandring 2001 KUNDE med lite tur ha blivit
31 dagar, men blev 19. På måndag reser jag till Frankrike
och vet inte ens riktigt vad min fot klarar. Jag har en mycket luddig
uppfattning om rutten, men den blir i stort sett
norrut. Det kan bli en lång tur, det kan bli flera kortare.
Mest beror det på provianten, men också på min häl.

År 2000 gick jag från Modane till Merveilles med avsikt
att göra exakt detta, och jag ville att det skulle ta
21 dagar och det gjorde exakt detta, men på vägen
fattade jag ideligen nya beslut. I ett fall måste jag
fråga på plats om en viss drömetapp över tre
mycket höga pass (som mest 3000 meter) var möjlig.
Två år senare gick jag också i Sydalperna med rakt motsatt
avsikt; ingen resa, bara se vad som händer och var de bästa lägren yppar sig. Men då hade jag redan 16 dagar på Korsika
bakom mig. Det blev åtta dagar eftersom vädret plötsligt
blev dåligt.

il C.