Ensamvandra
- Trådstartare marie.
- Start datum
Jag köpte ett lifesystems trekker förstahjälpenkit har kompleterat och rationaliserat i det en del..
Målet är att kunna hantera yttre sador som skrubb och skärsår (till lite större skärsår har jag steri strips att tejpa igen med), men jga har inget att sy med, och inga sprutor
Har även med dauerbinda istället för bandage, för att kunna hantera stukningar m.m på ett bra sätt..
Men mycket av arbetet handlar väl om att inte utsätta sig för riskerna, men dom finns ju som alltid där.
Det väger totalt runt 230 gram och det tycker jag är helt försvarbart.
Målet är att kunna hantera yttre sador som skrubb och skärsår (till lite större skärsår har jag steri strips att tejpa igen med), men jga har inget att sy med, och inga sprutor
Har även med dauerbinda istället för bandage, för att kunna hantera stukningar m.m på ett bra sätt..
Men mycket av arbetet handlar väl om att inte utsätta sig för riskerna, men dom finns ju som alltid där.
Det väger totalt runt 230 gram och det tycker jag är helt försvarbart.
Följer tråden intresserat då det sen igår verkar bli ensamvandring för mig med.
En aspekt av anhörigas oro jag tycker glömts bort är att den sällan eller aldrig bygger på förnuft, fakta och verkliga förhållanden utan den typen av inbillning vi kallar känslor. Därmed inte sagt att man inte ska försöka lugna dem och prata förnuft...
En aspekt av anhörigas oro jag tycker glömts bort är att den sällan eller aldrig bygger på förnuft, fakta och verkliga förhållanden utan den typen av inbillning vi kallar känslor. Därmed inte sagt att man inte ska försöka lugna dem och prata förnuft...
Min första ensamvandring var omvälvande på många sätt. Den oro jag kände inför vandringen hade mycket lite (läs: ingenting) med eventuella skador att göra. Den handlade helt och hållet om vad som skulle komma att hända inom mig - inne i skallen. Det var det som kändes som den stora utmaningen: Skulle jag stå ut med mina egna tankar?
Jag valde medvetet en färdväg där jag var säker på att inte träffa på många vandrare, men där jag samtidigt inte skulle ha så långt till sällskap/hjälp om så skulle behövas. Jag hade också fundering på att ta med radio/mp3, men valde bort det eftersom det var tystnaden och mina egna tankar jag var nyfiken på.
Och - det hände mycket inuti... och jag stod ut, även om jag sökte mig till sällskap vid ett tillfälle...
HåkanF
Jag valde medvetet en färdväg där jag var säker på att inte träffa på många vandrare, men där jag samtidigt inte skulle ha så långt till sällskap/hjälp om så skulle behövas. Jag hade också fundering på att ta med radio/mp3, men valde bort det eftersom det var tystnaden och mina egna tankar jag var nyfiken på.
Och - det hände mycket inuti... och jag stod ut, även om jag sökte mig till sällskap vid ett tillfälle...
HåkanF
Hej Marie!
Klart Du skall pröva ensamvandring! Mig pasar det perfekt. Jag har knallat tämligen regelbundet sen mitten av åttiotalet. I början med sällskap men efter ett par år ledsnade kompisen. Sen dess har det mest blivit ensamvandringar för min del. Visst kan det vara trevligt med sällskap men själv föredrar jag nästan att umgås med mig själv till fjälls. Vad som händer i skallen nmed de egna tankarna är mycket spännande. Jag har aldrig saknat radio.
Mina tips, håll dig till leden, stavar i händerna kan göra att man går stadigare, visselpipa, gärna något rött plagg i ryggan,en elastisk linda, ev. en värktablett och en slurk vatten i ryggan. Det värsta som skulle kunna hända är väl en stukning eller att man skulle råka bryta sig. Har aldrig råkat ut för varken det ena eller det andra. Skulle det hända ligger man förstås kvar på leden och så kommer det hjälp förr eller senare.
Glöm nu sådana tankar och se med glädje fram mot en helt ny upplevelse.
Du kan och Du törs och Du kommer att njuta hoppas
jag. Kanske såpass att Du nästa år vågar Dig på en ny etapp! Lederna, Kungsleden o Padjelanta är bra utmärkta, men karta och kompass förutsätter jag att Du tar med.
Lycka till
Yvonne
Klart Du skall pröva ensamvandring! Mig pasar det perfekt. Jag har knallat tämligen regelbundet sen mitten av åttiotalet. I början med sällskap men efter ett par år ledsnade kompisen. Sen dess har det mest blivit ensamvandringar för min del. Visst kan det vara trevligt med sällskap men själv föredrar jag nästan att umgås med mig själv till fjälls. Vad som händer i skallen nmed de egna tankarna är mycket spännande. Jag har aldrig saknat radio.
Mina tips, håll dig till leden, stavar i händerna kan göra att man går stadigare, visselpipa, gärna något rött plagg i ryggan,en elastisk linda, ev. en värktablett och en slurk vatten i ryggan. Det värsta som skulle kunna hända är väl en stukning eller att man skulle råka bryta sig. Har aldrig råkat ut för varken det ena eller det andra. Skulle det hända ligger man förstås kvar på leden och så kommer det hjälp förr eller senare.
Glöm nu sådana tankar och se med glädje fram mot en helt ny upplevelse.
Du kan och Du törs och Du kommer att njuta hoppas
jag. Kanske såpass att Du nästa år vågar Dig på en ny etapp! Lederna, Kungsleden o Padjelanta är bra utmärkta, men karta och kompass förutsätter jag att Du tar med.
Lycka till
Yvonne
Ut bara
Det är troligen farligare att gå på stan än på fjället.
Majjens tankar att det stora är att uppleva sig själv och ev möten med andra blir så mycket större.
Ni hittar mig runt Abisko v29 själv men ser även fram imot mötena på fjället som ofta stora intryck på mig.
Det är troligen farligare att gå på stan än på fjället.
Majjens tankar att det stora är att uppleva sig själv och ev möten med andra blir så mycket större.
Ni hittar mig runt Abisko v29 själv men ser även fram imot mötena på fjället som ofta stora intryck på mig.
Tack alla som har svarat
Nu känner jag mig inte lika vilsen som tidigare. Ska visa mina föräldrar den här tråden. Jag tror att det kommer att lugna dom avsevärt att se vad ni har skrivit.
Nån av er hade skrivit:
-----------------------------------------------------
"Fråga dina anhöriga om dom skulle tycka att det var bättre om du åkte en vecka på charter till en turistort? Där är det större risk att något händer en ensammen tjej."
-----------------------------------------------------
Den kommentaren säger ju allt, tycker jag.
Liten sammanfattning efter inläggen jag fått:
* Jag kommer (som jag tidigare har tänkt) att hålla mig till lederna.
* Karta och kompass finns med.
* Visselpipa (och ev radio) blir ett nytt komplent till förra årets packning.
* Stavar har jag.
Nu känner jag mig så peppad så jag vill bara iväg.
TUSEN TACK
Marie
Nu känner jag mig inte lika vilsen som tidigare. Ska visa mina föräldrar den här tråden. Jag tror att det kommer att lugna dom avsevärt att se vad ni har skrivit.
Nån av er hade skrivit:
-----------------------------------------------------
"Fråga dina anhöriga om dom skulle tycka att det var bättre om du åkte en vecka på charter till en turistort? Där är det större risk att något händer en ensammen tjej."
-----------------------------------------------------
Den kommentaren säger ju allt, tycker jag.
Liten sammanfattning efter inläggen jag fått:
* Jag kommer (som jag tidigare har tänkt) att hålla mig till lederna.
* Karta och kompass finns med.
* Visselpipa (och ev radio) blir ett nytt komplent till förra årets packning.
* Stavar har jag.
Nu känner jag mig så peppad så jag vill bara iväg.
TUSEN TACK
Marie
Gick en ensamtur i nordnorge förra veckan, utanför leder och vid dåliga snöförhållande (djup blötsnö). Under sex dagar såg jag bara två andra människor; irländare och fransman som gick tillsammans.
Min strategi för att gå solo tryggt utanför leder är att förbereda mig för det värsta. Färdmeddelande i den stuga jag hade som som bas, penna och anteckningsbok i fickan för att kunna skriva en hälsning, samt ett rött lätt sidenstycke som markering så att resterna skulle kunna återfinnas. Mobiltäckning saknades där jag var och redan ett benbrott hade kunnat vara dödligt. Som vanligt blev det dock en väldigt lyckad tur.
Ok, inte precis någon strategi för kungsleden men kanske ändå av intresse. "I've seen it all ..."
Min strategi för att gå solo tryggt utanför leder är att förbereda mig för det värsta. Färdmeddelande i den stuga jag hade som som bas, penna och anteckningsbok i fickan för att kunna skriva en hälsning, samt ett rött lätt sidenstycke som markering så att resterna skulle kunna återfinnas. Mobiltäckning saknades där jag var och redan ett benbrott hade kunnat vara dödligt. Som vanligt blev det dock en väldigt lyckad tur.
Ok, inte precis någon strategi för kungsleden men kanske ändå av intresse. "I've seen it all ..."
Förvånansvärt många går solo på fjället, även utanför lederna. I princip är det bara snötäckta glaciärer och svåra vad som innebär större riskfaktorer. Går du på led slipper du dessa.
Går du på Kungsleden slipper du också ensamheten och vad det kan göra för den mentala biten. Att inte träffa en annan människa på flera dygn kan vara lite påfrestande.
Går du på Kungsleden slipper du också ensamheten och vad det kan göra för den mentala biten. Att inte träffa en annan människa på flera dygn kan vara lite påfrestande.
viktorjonsson; sa:
En gång mötte jag en man, vi sa ungefär "hej, går det bra?" och så gick vi vidare åt varsitt håll. Men sen var det som om vi båda insåg att vi ju var ensamma ute på fjället, så vi vände båda spontant om för att prata lite mer.
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Var ska jag ensamvandra i sommar? | Fjällvandring | 4 |
Liknande trådar
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg