Enkelt, billigt friluftsliv

[Delpero]

håller med....

Kan bara instämma i att det ofta är för mycket fokus på "värsting"produkterna från de allra kändaste varumärkena. De allra flesta av oss ägnar ju sig åt "vardagsfriluftsliv" och då menar jag söndagsutflykter, svampplockning, fisketurer mm som kanske inte kräver det allra värsta utrustningen. Ska man däremot ut på "expeditioner" så krävs det att man kan lita på utrustningen till 110 procent, då ett läckande liggunderlag eller en läckande skaljacka kan bli ödestiger. Har själv ett par års arbete på Stadium bakom mig och har därför använt deras varumärke Everest mycket, och de produkterna har fungerat mycket bra oavsett om det gäller skaljacka/byxor eller sovsäck. Däremot valde jag en Lundhags rygga inför min 4 mån backpackingresa, just för att jag ville ha det allra bästa i det fallet. Sen en tid tillbaka använder jag mycket kläder från svenska Pinewood, produkter i samma prisklass som ex. Macinley och Everest men ännu bättre funktion.
Kan rekommendera go-nature.se som har ett bra sortiment produkter från just Pinewood. Så jag håller med om att det vore super om ex. utsidan och andra friluftstidningar/sajter började tipsa och recensera även lite mer prisvänliga alternativ.

Mvh
Delpero

 

[LFN]

Då var det bevisat att det finns många som gärna ser ett subforum för oss "BoB:are". Verkar finnas hur mycket som helst att disskutera.

Kanske en sub grupp under Utrustning. Där finns ju redan extremister som Lättpackarna representerade, vore fint med fler särintressen

 

[thureb]

Bra där Peter.

Hanteringen av prylarna är oerhärt mycket viktigare än prylarna i sig. Den typ av videosnuttar som Chinerunnar delgett oss ligger i linje med din tanke. http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=51092

Thure

 

[The Trooper]

Hanteringen av prylarna är oerhärt mycket viktigare än prylarna i sig.
Thure

Men varför är det då de mest erfarna har de klassigaste prylarna då?? Och inte tvärtom??

Ungefär som att pengar är oviktigt om man har skitmycket.


peter

 

[Öhrnell]

Jag hakar gärna på i billighetsligan.

Trooper, jag gissar att många friluftsrävar köper onödigt dyra saker ibland just för att de kanske gillar att lägga pengar på sin hobby, som de flesta andra. Om man ändå har så mycket pengar att 4000 kr för en jacka inte gräver hål i plånboken så tycker man kanske att det är värt det, vad vet jag. Men jag håller inte med om att det är de mest erfarna som har de dyraste prylarna. Nog har man sett många trådar här där absoluta gröngölingar tror att de måste köpa allting nytt innan de ger sig ut i fjällen för första gången, och vill ha tips om det bästa av det bästa, och inte törs satsa på begagnat, lånat eller okända lågprismärken.

Däremot tycker jag inte att det behövs ett eget billighetsforum. Jag infiltrerar hellre lite varstans där jag kommer åt - där det passar. Jag vill ju inte rekommendera den som ska ge sig ut på en tvåmånadersexpedition att låna en gammal nött sommarsovsäck av någon bekant...

 

[The Trooper]

Jag hakar gärna på i billighetsligan.

Nog har man sett många trådar här där absoluta gröngölingar tror att de måste köpa allting nytt innan de ger sig ut i fjällen för första gången,

Du tror alltså inte att det är trolltrådar i de flesta fall???

Och jag vet allt om passion,som en sketen skorstensfejare hade jag en fiskeutrustning för 50 papp (som stals).Jag har ju ingen aning om vad jag pysslar med.


peter

 

[Hertz]

Inse fakta

Man kan aldrig kompensera bristande kunskap och erfarenhet med dyr utrustning.

-Joho (kolla bara farsan som köper flytväst år sig och sin grabb i tvreklamen för vad det nu är)

Alla som har varit länge på Utsidan vet att dyra UL prylar är mycket coolare och tuffare än vanlig Svensson-prylar och det är därför de rekommenderas hela tiden.

-Absolut (Men vem som helst får inte köpa såna prylar, man måste tillhöra friluftseliten)

Friluftsliv sitter inte i prylarna

- Jorå (Tänk om man har ett kök som väger 1hg mer, jag tar på platt mark ca 660 dubbelsteg, dvs 1320 vanliga, då lyfter jag 132kg mer/km, går jag då två mil har jag lyft 2.64 ton mer, det blir mer än 30 ton på en tolvdagars tur. Försök lyfta 30 ton så får du se hur tungt det är.)

 

[majjen]

Är vi inte lite VÄL överens nu?

Bra frilufsutrustning kostar mycket pengar och är man en fanatiker så är det inget problem... Det får kosta.

Var går gränsen för fanatism? Jag har sålt 3 ryggor nyligen, så nu har jag bara fyra kvar. Jag äger 4 tält. Skulle kunna tänka mig att göra mig av med Nallo2, men Livskamraten vill ha det kvar för kompisvandringar. 4 sovsäckar hänger på vinden, varav 3 i olika tjocka dun-modeller. Vanliga längdskidor och turskidor och slalom-dito med tillhörande skidskor. 5 olika kök, varav ett oanvänt som är till salu. Även i klädväg är min friluiftsgarderob tämligen väl tilltagen. Utöver detta har jag - givetvis - en mängd andra mer eller oumbärliga friluftsprylar.

Jag förmodar att listan ovan placerar mig i facket "fanatiker" i mångas ögon. En av mina bästa vänner och vandringskamrater tycker att jag börjar närma mig gränsen.

MEN - och nu kommer mitt försvarstal - jag har förvånansvärt(?) små utgifter i de flesta andra sammanhang. Den enskilt största "besparingen" jag gör om jag jämför mig med min kompis är bilen. Jag byter nästan aldrig bil. Jag har inga som helst behov att färdas i något typiskt maskulint. Jag väljer en bil med något eller några år på nacken, med låg bränsleförbrukning och jag byter inte förrän försäljningsvärdet närmar sig 10000 kronor.
Min kompis byter bil ungefär vart 4:e år och vid minst ett tillfälle har han köpt en fabriksny. Jämför man mina sammanlagda kostnader för bil+friluftsliv med hans kostnader så har jag låååångt kvar innan jag är uppe i hans nivå. Men kallar jag honom för bilfanatiker?

Klart jag gör. ;-)

HåkanF

PS Märkte ni? Det saknas ett par långfärdsskridskor i min utrustning. Kanske denna vinter...?

 

[Kjartan]

Är vi inte lite VÄL överens nu?

Var går gränsen för fanatism? Jag har sålt 3 ryggor nyligen, så nu har jag bara fyra kvar. Jag äger 4 tält. Skulle kunna tänka mig att göra mig av med Nallo2, men Livskamraten vill ha det kvar för kompisvandringar. 4 sovsäckar hänger på vinden, varav 3 i olika tjocka dun-modeller. Vanliga längdskidor och turskidor och slalom-dito med tillhörande skidskor. 5 olika kök, varav ett oanvänt som är till salu. Även i klädväg är min friluiftsgarderob tämligen väl tilltagen. Utöver detta har jag - givetvis - en mängd andra mer eller oumbärliga friluftsprylar.

Jag förmodar att listan ovan placerar mig i facket "fanatiker" i mångas ögon. En av mina bästa vänner och vandringskamrater tycker att jag börjar närma mig gränsen.

Vad skönt att höra, då är man inte den ende dåren med ett vindsförråd knökfullt med friluftsutrustning vars sammanlagda värde förmodligen hade räckt till förvärv av en medelstor villa...

 

[consono]

Jag vill också gå med i klubben för snåljåpar. Om man har ett specifikt intresse av vad det än må vara så finns risken att man grottar in sig på prylar och grejer som hänger ihop med intresset.
Vissa måste bara ha det vassaste som finns att köpa för pengar, i extremfall så har man dessutom inte funnit ett intresse som toppar alla andra, då måste man ha värstingrejer till allt man håller på med. Jag misstänker att det beror på en känsla av att man måste ha top of the line utrustning för då blir man accepterad bland proffsen. Det bottnar i dålig självkänsla alltså, man behöver prylarna för att känna sig accepterad och uppleva att man platsar.
Är man då flera som mäter både sig själv och andra med utgångspunkt från utrustningen så blir det ju faktiskt som man inbillar sig att det är!
Det spelar ingen roll om man kan nåt bara man har lärt sig reklamsnacket för varorna utantill, ingen annan förstår nåt heller utan blir impade av den som kan hela katalogen utantill. Bara man ser ut och snackar som ett proffs så är man det och ingen ser eller vill se sanningen.
Kejsarens nya kläder!!!

 

[majjen]

Vissa måste bara ha det vassaste som finns att köpa för pengar, i extremfall så har man dessutom inte funnit ett intresse som toppar alla andra, då måste man ha värstingrejer till allt man håller på med. Jag misstänker att det beror på en känsla av att man måste ha top of the line utrustning för då blir man accepterad bland proffsen. Det bottnar i dålig självkänsla alltså, man behöver prylarna för att känna sig accepterad och uppleva att man platsar.
Är man då flera som mäter både sig själv och andra med utgångspunkt från utrustningen så blir det ju faktiskt som man inbillar sig att det är!
Det spelar ingen roll om man kan nåt bara man har lärt sig reklamsnacket för varorna utantill, ingen annan förstår nåt heller utan blir impade av den som kan hela katalogen utantill. Bara man ser ut och snackar som ett proffs så är man det och ingen ser eller vill se sanningen.

´
Måtte det inte ha varit avsett som en passning till mig. ;-)

Håkan F(niss)

 

[LFN]

Men varför är det då de mest erfarna har de klassigaste prylarna då?? Och inte tvärtom??

Ungefär som att pengar är oviktigt om man har skitmycket.


peter

Vissa mycket erfarna har de dyraste grejerna för att de tycker att det är värt att satsa mycket pengar på dyr utrustning. Andra mycket erfarna har billiga grejer för att de tycker att det funkar bra.

Erfarenheten sitter inte i plånboken utan i antalet utflykter. Jag har klarat mig alldeles utmärkt hittils med övervägande "skräp" utrustning.