finns här
http://www.blackwell-synergy.com/doi/abs/10.1111/j.1095-8312.2007.00991.x
Via mitt jobb har jag tagit fram orginalartikeln och läst denna.
Man har gjort mätningar på en inomhusrink och inte kalkylerat med snö vilket är en svaghet i studienmenar jag.
Att topografin med alla sjöarna i södra Finland innebär att transportena ofta gått över sjöar verkar rätt självklart men min gissning är att skidåkning ofta varit mera rationellt än isläggar.
....................
Artikeln bar titeln "The first humans travelling on ice: an energy-saving strategy?".
Borde det inte rimligtvis spara en hel del energi att bara
gå på isen, jämfört med att gå i terrängen i närheten av sjön? Plus att sjöar vintertid kan erbjuda genvägar.
Och människan var knappast först - djur måste ha korsat isarna i många miljoner år innan det ens fanns människor på jorden.
Skidor och skridskor är en senare förfining - den stora energivinsten var att alls kunna färdas på vattnen - på isarna vintertid och med båt sommartid. Nu, med dagens väl utbyggda vägnät och järnvägsnät är denna energivinst mindre eller kanske obefintlig, men för flera sekler sedan då vi inte hade vägar utan bara stigar, var energivinsten att färdas över vatten oerhört mycket större. När de första järnvägarna senare anlades innebar detta en revolution: nu kunde man för första gången transportera gods på ett energieffektivt sätt även på land. Många tidiga järnvägar byggdes som komplement till vattenlederna - ett närbeläget exempel är Båven-Likstammens järnväg som var i trafik mellan åren 1915 och 1950; den användes huvudsakligen för att frakta timmer mellan sjöarna Båven och Likstammen så man slapp köra timret med häst och vagn.
I boken "Postvägen över Åland" (Ålandstryckeriet 1999, ISBN 951-8946-65-5) beskrivs postgången mellan Sverige och Finland förr i tiden - posten gick förstås över Åland. Och posten skulle fram, oavsett årstid - men det står inte särskilt mycket om skidor eller skridskor vintertid i den boken, utan bönderna som ansvarade för postgången fick istället släpa sina båtar på isen vintertid! Kanske båtarna hade förstärkta kölar som kunde fungera som en slags medar?
Dagens nöjesåkare på isarna är kanske lite för ivriga att se rester från äldre kulturer som tecken på att dom också åkte skridskor? Det kanske förekom, men den tidens människor hade mer basala behov som de ibland kunde tillgodose med hjälp av vinterns isar. Nackdelen med skridskoåkning sett ur det perspektivet är att en skridskoåkare inte orkar frakta särskilt mycket gods och därför inte kan producera så mycket nyttotrafik. Ett gäng bönder som drar en eka över ett isparti kommer att kunna frakta mer gods, trots att dom färdas långsamt (2 km/t?) än om samma bönder skulle packat godset i lagom stora delar i sina ryggsäckar och sedan åkt skytteltrafik fram och tillbaka tills hela lasten var levererad.