Hej!
Inget fördjupningsstoff men jag skriver gärna ett par rader om mina egna erfarnheter av leden.
Jag gick caminon sommaren -04, tillsammans med en kompis. Vi var noll förberedda och anlände i S:t Jean Pied de Port med splitternya kängor och inställningen; utmaning! Utan karta eller någon idé om vad som komma skulle hittade vi fram till "inskrivningskontoret" och fick våra pilgrimspass, som är nödvändiga vid boende på refugiosarna utmed leden. Nu spenderade vi endast en natt på ett sådant men de ligger så tätt att man utan problem kan ligga inomhus varenda natt om så önskas. Minns inga priser, men billigt var det.
Karta inhandlades också där, typ 1:600 000, vilket var tillräckligt då leden är väldigt väl utmärkt. Kartan användes alltså inte för att orientera oss utan bara som en översikt. Kartan hade även symboler för mataffärer, refugios, ATM, dusch osv. Vi gick vilse första natten då dimman låg tät över Pyreneérna, men det var också sista gången vi tog fel väg.
Saker åtminstonde jag skulle tänka på till nästa gång;
* Att kunna fler ord på spanska då många, även unga människor är ytterst motvilliga till att konversera på andra språk.
* Att ta med regnkläder även om polaren säger "vi ska till Espania, hur mycket tror du det regnar där?". Det regnade ofantligt mycket. Det var kallt.
För oss var vandringen en ordentlig prövning, men det var till största delen självpåtaget, vill man njuta av turen är det inga problem (tror jag). Man kan oftast tvätta kläder på refugion, handla gör man i byar och städer man passerar i stort sett varje dag. Att ta ut pengar var av samma anledning heller inga problem. Hatt med brätte var uppskattat för när solen var framme blev det hett i hytten.
Det var mkt trevlig stämning pilgimerna emellan, även lokalbefolkningen var i princip alltid vänligt inställda till vandrarna, vilket förhöjde upplevelsen. Jag upplevde stora kontraster hos det spanska folket kontra det svenska. Man fann alltid liv och rörelse på torgen i synnerhet i de mindre byarna. Kom man fram till en by vid elva på kvällen satt det garanterat ett par gubbar och spelade brädspel mot varandra samtidigt som barnen sprang runt och förde liv.
Väl framme i Santiago slängde vi fram våra pilgrimspass till damen på camino-kontoret, försäkrade att våra avsikter med vandringen varit enbart religiösa och fick ett litet diplom. Jag försökte faktiskt uppge anledningen "sport/recreation", men med en menande blick och en andra chans att ange det egentliga motivet till vandringen från nunnan, eller vad det var, förstod jag att om man ville ha det där diplomet vi köat för i en timme fanns det bara ett svar.
Kanoners upplevelse och ett säkert minne för livet!
Buen Camino!
Hello, we would like to use your shower.
- No comprendo...
You know, take a bath, shower...
- Que?
Clean ourselves, soap... wash... and the rubber duck...
*kroppsspråk*
- ...
För jävelen, vi måste ju duscha...
- Ah - ducha!
/Anders