Eftersnack Vikingarännet 2012

[thureb]

Vädret blev bra inget regn från 8.00 men mycket vatten ställvis på banan.

Jag orkade inte vänta på att grupperna med definierade farter skulle formeras utan drog iväg ensam över Ekoln på dagens bästa is. Nere vid Skokloster hanns jag upp av den ca 15 man stora snabbare motionsgruppen. Blev några fall när vi körde in i mjukare is gruppen väntade in liksom efter landpassagerna. Gruppdeltagarna turades om att ligga först och dra i mot och fartvinden. Nere på södra Skarven åkte jag bakom en kille som sparkade mycket bakåt. När jag bad honom att avveckla skären mera åt sidan så verkade han inte vilja försöka ändra. 2 minuter senare sparkade han upp bindningen på min vänstra skridsko så att den lossnade. Jag märkte det men det gick inte att landa på vänstra foten utan att ramla. Typiskt nog landade jag i en vattenpöl med bröstet. Gruppen väntade inte på att jag akulle få på mig skridskon och försvann successivt utom räckhåll för mig.

Jag fick sedan köra solo nästan hela de återstående 4 milen. En del motvind och mjuk stöpis. Sämsta isen från Hässelby och ned till Tvärbanebron vid Alvik men vinden besvärade inte sista 2 milen.

Jag hade en bra dag och är inte direkt ledsen men vill dela med mig av lärdomen. Åk inte bakom en åkare som sparkar mycket bakåt.

Jag borde dessutom ha valt mitt andra par skridskor där aluplattan är tvärare avfasad fram så att inte spaken på bindningen ligger blottad för vrakis eller om nån sparkar bakut framför.

Vad gjorde ni för erfarenheter?

Thure

 

[Skrille]

Deltog inte...

Bestämde mig i fredags för att köra solo Alvik-Skarholmen på lördagen isf att deltaga på söndagen. Det gjorde jag på 3:33 vilket är 40 min bättre än min bästa VRtid. När jag läser de få redogörelser jag hittar över dagens lopp och tittar på tiderna på VRsidan, så känns mitt val rätt.

Är verkligen detta arrangemang bra för sporten? Tycker att förhållande allt som oftast utmålas som så bra, trots att man utan större erfarenhet kan räkna ut att de kommer att bli rätt miserabla. Varför måste t.ex. sträckan Hässelby-Alvik vara med öht? Det kommer ju gå 10 år mellan de lopp där denna sträcka har någorlunda bra is. Undrar hur många som blir avskräckta efter sitt första deltagande... Kan det inte vara idé att börja tänka lite nytt kring tävlingen, ffa bansträckningen? Hellre ett lopp som är något kortare, inte nödvändigtvis går hela vägen men som är lättare att placera i tid och rum med bra is och vind. Kanske utan landpassager också? Alternativt planera och informera så att loppet kan förläggas i tid med rätt kort varsel. Förmodligen dyrare men det kanske deltagarna är villiga att betala för? Jag är det iaf.

Grattis iaf till en bra placering Thure!

 

[MonicaKa]

Grattis Thure!

Bra kört och fin placering trots missöde och ensamt slit!
(Grrr, vad arg jag skulle ha varit i ditt ställe (typ, liggande i din pöl)...)

 

[mikva]

Åkte med pikar 2011, men utan att egentligen använda dem. Bestämde mig därför tidigt för att köra utan 2012.

Hade jag haft pikar med mig i år hade jag definitivt använt dem. Det positiva med att jag inte hade dem var att jag istället fick koncentrera mig på skridskoåkningen. Lustigt att svåra partier ofta blir lättare med lite fart, förutsatt man slappnar av. Det fick jag många tillfällen att träna på.

Suboptimerade nog starten - kom iväg precis innan 8.30. Då var jag ganska ensam på isen, för att en kort stund senare bli ikappåkt av de hetsigaste stavåkarna. I och med det hade jag ingen att ta rygg på. Med undantag för några kilometer runt 6 mils strecket, i höjd med Hässelby, åkte jag själv.

Ramlade några gånger, men det var först på sista fallet som jag blev blöt om handskarna.

• Led inte så mycket av motvinden, eller vatten på isen, som av den periodvis dåliga isen.
• Nöjd med mig själv för att jag klarade de tuffa isförhållandena.
• Gick 35 min långsammare jämfört med förra året.
• GPS stannade på 78km.
• Nästa år är det nog isförhållandena som avgöra om jag åker med eller utan stavar.
• Skulle vara roligt att åka med jämnstarka åkare nästa gång, ska försöka optimera starten.

Roligt med den här typen av arrangemang så nära Stockholm. Is- och väderförhållanden är en del av sporten, hoppas att inte allt för många blev avskräckta inför nästa år!

 

[dabac]

Vad gjorde ni för erfarenheter?

Fel skridskor.

Favoritskridskorna är nedkapade och omslipade med en brantare stigning fram. Har gått bra utan märkbara nackdelar i flera år tills i söndags. Men då tyckte jag att de högg fast väldigt illa. Whiplash i knäna liksom.
Saknade stavar också under sista milen. Stakåkarna hade slitit upp ngt som såg ut som ett skidspår ned till den hårda kärnisen, men tvånget att ta skär gjorde att jag inte kunde utnyttja spåret mer än undantagsvis.

Möjligheten att kunna plurra utan att gå genom isen var lite obehaglig. I år hade jag nån som mötte mig med ombyte vid målet, så jag hade väldigt lite extrakläder med mig. Ett tidigt magplask hade kunnat bli en episk misär.

 

[tnilsson]

Hehe här får ni erfarenheter från en förstagångsåkare både detta specifika lopp, men också långfärdsskriskor i allmänhet. Dessutom har jag lite frågor på slutet som jag jättegärna skulle vilja få hjälp med, för detta var så kul så det måste jag göra om!

Hade ett par Isvidda Trekking låg sedan några år tillbaka då jag köpte dem för att åka på lokala isar men har inte använt dem på ett par år och har aldrig åkt mer än någon kilometer på skridskor förrän dryga veckan innan Vikingarännet så jag bestämde mig för att delta; "för i år måste det ju vara fin is!"

Jag har hyfsat bra kondition och gör mest långdistansgrejer så jag såg inga problem i utmaningen på något sätt. Jag hann köra ungefär 40km totalt förberedande träning på halvknackiga lokala isar under 4 tillfällen men det kändes bra och jag kunde hålla mellan 4 och 3min/km utan någon direkt ansträngning och med den teknik som bara infann sig. Under mina förberedande åk så hade jag med mig en rejäl is-pik "Hansa Piken från Haglöfs" och det kändes som att den hjälpte till med balansen lite så jag tog även med den på tävlingen också.

Nu till min upplevelse av dagen:

Starten gick kanon och det kändes som att jag kunde ligga i lagom hastighet under 4min/km (jag ville inte gå ut hårdare heller eftersom jag var ovan och inte riktigt visste vad som komma skulle) ända fram tills den här "brutna yt-isen" (eller vad det nu heter) och modden dök upp. och ärligt talat så gick det knappt att ta sig fram för mig i det läget, jag var nästan tvungen att gå vissa bitar, eftersom skridskorna högg så hårt i isen att det var nära på fall hela tiden. Men jag är en jäkel på att bita ihop så jag köttade på och tog mig fram om så långsamt på detta underlag. Piken gjorde heller inte så stor skillnad (möjligen för balansen) eftersom den inte går att använda för stakning på något effektivt sätt i låga hastigheter. Hur som helst så var det som jag kommer ihåg det en majoritet av sträckningen som var med detta underlag och även om det här och där blev fint så var det tillräckligt kort emellan de dåliga områdena för att man inte skulle hinna få upp någon nämnvärd hastighet eller flyt innan det var dags att stanna igen.

Vattnet var ju jobbigt men jag blev inte sur om fötterna (rejäla kängor) förrän sista 2 milen ungefär och med målet i sikte så kändes det inte som ett problem.

Ja alltså min tid vart ju 07:31 som såklart är i en annan liga mot så många andra men jag tycker det var superkul och jag har redan bestämt mig för att göra om det eller något liknande men den här gången vill jag kolla vad jag kan påverka för parametrar för att bättra min tid en aning...

Skridskor
Min egna reflektion var att mina skridskor hög hårdare fast i iskanter än för andra, och jag jämförde längden på dem och mina var nästan decimetern kortare än hos några andra. Bindningen medger ju också en viss variation på hur foten står i förhållande till skenan och det kändes stundvis som att jag stod lite snett ovanpå skenan och det gjorde det svårt med att hålla foten rak och träffa skäret rätt så att säga.

Fråga: Vad är det för något man skall tänka på när det gäller skridskor under dessa förhållanden? Jag kan ju själv tänka mig att det handlar om vinkel på spetsen, längden, bindningen samt kängornas stabilitet eller något sånt men you tell me? Bra exempel på skridskor man skulle kunna satsa på?

Piken
Efter några mil lärde jag mig använda piken genom en ensidig stakning som jag tyckte kändes bra men knappast effektivare än med två stavar och dessutom går man så konstigt sen med axel/rygg/mag-muskler som Schwarzenegger bara på ena sidan av kroppen

Fråga: Jag utesluter pikar i framtiden (såg nog ingen annan som körde med det heller) men frågan är ifall man skall skaffa sig stavar eller om det är bättre att försöka lära sig tekniken utan?

Hjälp mig att inte kunna skylla på utrustningen nästa år

/Tobbe

 

[olofh]

@tnilsson

Jo du verkar vara en som kan bita ihop. De flesta snarast tappar sugen efter en sådan upplevelse. Jag är imponerad.

Att skrinna under förhållanden som dessa är svårt men underlättas för en nybörjare av: lång skena, bred skena, lång uppslipning i förskeppet, bindning placerad bakåt, sköna pjäxor samt dubbelpik.

Jag tycker inte att du i första hand ska byta utrustning. Din skridskor är sannolikt kortare än optimalt men kommer att duga någon säsong. Ut och åk istället. Njut av de fina isarna vi har nu. Gå med i en klubb ansluten till skridskonätet. Se vad andra har och vad som kan passa dig inför nästa säsong. Utbudet är stort och det är svårt att ge generella råd.

lycka till!

 

[Benji]

Tobbe bra kämpat och kul att du vill fortsätta med skridskor trots året vikingaränn.

När det gäller dina frågor ser jag när det gäller första frågan ingen anledning att byta skridskor. Längden på skridskor brukar variera från 45-55cm och det brukar snarare vara så att många har för långa skridskor än för korta. Antar att dina ligger inom normalspannet. Det viktiga med skridskorna är hur du ställer in dem. T.ex. skall du i längsled stå mitt på skridskon (uppslipningen ej medräknat) och i sidled finns det lite olika varianter. Om sidledsinställning finns det massor med info på nätet det är bara att googla.

När det gäller din andra fråga så tycker jag absolut att du skall satsa på teknik och inte på stavar. Stavar hindrar rätt teknik. Det går fortare att åka utan stavar om man har rätt teknik. Har man inte tiden eller den fysiska förmågan att lära sig rätt teknik kan stavar vara ett alternativ.

För att lära sig rätt teknik kan det vara idé att gå med/ta hjälp av en klubb.

Lycka till med med skridskoåkningen.

/Benjamin

 

[tnilsson]

Tack för de glada tillropen

Jag gick in och tittade lite på Isviddas sida och inser att jag hittat förklaringen till svårigheten att få till inställningarna på skridskon. Jag har tydligen den minsta modellen av Trekking skridskon (45cm) och den är enligt Isvidda lämplig för skostorlekar runt 36-39... Jag har 44or och det jag upplevde var att det enda sättet att överhuvudtaget få fast skon var att maxa alla inställningar vilket gav väldigt lite spelrum för att finjustera placeringen av foten över skenan. Så även om modellen av skridsko kanske inte är helt fel så satsar jag nog ändå på ett par nya för storlekens skull

Nu har jag bokat in mig på en välkomstkurs i morgon hos Östhammars Skrinnare så här skall ut och åkas i vårsolen!

Tack igen!