Efter höftoperation.

[Thomas Larsson]

Tråkigt med olyckan men som sagt det kan ju bli bra igen. Jag har fortfarande inte fått tid ännu men det blir i vår. Jag har ont i mina bägge höfter men det är ingen skada utan typ slitage. Jag hoppas också kunna bli "idrottande" igen. Nu är det mest styrketräning och cykling. Men det gör ont det också.
Vore kul och se hur det går för dig också och tipsa om bra träning mm.

 

[Lena Jönsson]

Hej Thomas
Jag väntar på tid i Bergen där det blir en totalprotes i ocementerad version. Ska bli så otroligt skönt att bli av med dessa kryckor. Vacuumlikt att inte vet hur livet efteråt kommer att se ut med tanke på aktivtetslivet.
Det blir antagligen att finna alternativa aktiviteter men det kan ju också vara positivt att bli "tvingad" på annat spännande äventyr.
Läst en del och i samarbete med fysioterapeuten tagit fram tips på träning jag utför; de små musklerna runt bäckenet, iliopsoas, gluteus minimus/medius/maximus, mage, rygg, hela låret med in/utsida, fram/baksida. (Se på en muskelkarta!)
Jag använder gummiband med små rörelser och tränar också på gym då smärtan tillåter. Det finns bra övningar att göra som funkar även med trasig höft Mer övningar än jag trodde, faktiskt.
Det är nog viktigt att stärka upp muskelaturen innan operation för bättre rehablitering men det är lite svårt när det gör ont. Själv försöker jag strunta i smärtan och bita ihop. Jag har dock inte upplevt jag blivit sämre med den onda träningen så jag fortsätter.

Hoppas det går bra med dig också!
/Lena J

 

[Thomas Larsson]

Hej,
vore kul och se hur det går för dig. Jag blir troligtvis opererad någon gång i april. Jag har ju inte kryckor och så. Men har ju ont, men kan idrotta hjälpligt. Cyklade 3 mil idag men det känns ju hela tiden. Träning är ju något som hjälper även om man ibland vill bara sitta still för att det gör minst ont.
Tack för tips för träning.
Thomas

 

[Thomas Larsson]

Nyopererad

Hej,
intressant. Jag har ny opererats och är inne på min andra vecka. Känns bra men man är ganska klen. Gör min gymnastik och försöker gå lite grann. Det är svårast att sitta.
Uldis Kesteris opererade mig. Det var lustigt när jag kom hem så pratade jag med min granne. Hon är 53 och gjorde ytersättning för 9 år sedan. Samma läkare. Hon är helnöjd. Var tror jag Uldis 10 patient med denna teknik.

Pratade med en kille (irländare som bor i Belgien) som opererade sig hos dr De Smet. Han var mycket nöjd. Han var mycket aktiv också.

http://www.hip-clinic.com/en/

Jag har gått med i diskussionforumet på Yahoo.

 

[Spikbjörn]

Visst är en höftplastikoperation bra, den är fantastisk för den som behöver, men man skall komma ihåg flera saker som inte nämns i inläggen här. Det som ofta glöms är att det är smärta och värk som är indikation för operationen, inte att förbättra fysisk aktivitetsnivå. Detta gör att det kan vara "ur askan i elden" att operera unga och man måste diskutera det ordentligt så att man är införstådd med förväntningar och resultat.

Ytersättande ( 5-10 års resultat) är ännu inte bevisat bättre än den "vanliga" som har bra 20-årsresultat , och länge, på vissa typer.
Det finns fördelar och nackdelar med båda typerna, jag skulle inte säga att ytersättande säkert är att föredra framför vanlig:

Ytersättande: Trots mindre del som byts är det en "större" operation för att komma åt att utföra den. Metall mot metall rekommenderas inte till fertila kvinnor (högre halter av metalljoner i kroppen är en oklar faktor på sikt även för män). För aktiva finns en påtaglig risk för benbrott (utmattningsbrott) nedanför metallen. Det finns ingen erfarenhet på en verklig långtidsuppföljning, men Australiens (där man använt denna typ relativt flitigt) register visar att det finns endel problem på kort sikt, som för alla andra. Biomekaniskt/teoretiskt så är det mindre rörlighet i en ytersättande lösning än en vanlig (tar emot tidigare i kanterna) men mindre risk för instabilitet (större kula).

Vanlig: Man vet hur den fungerar på 10-20 (-30?) års sikt. Plastslitage och annat förekommer, och ökar med aktivitetsnivå. Rörlighet och funktion är inte sämre än ytersättande (det finns veteranvärdsmästare i löpgrenar som exempel, men med tidigarelagd omoperation som följd).

För båda typerna gäller nog att om man har en högre aktivitetsnivå än vad som rekommenderas efter operationen så riskerar man att få den andra operationen tidigare. Resultatet efter operation nr 2 blir generellt inte bättre än den första. Om man opereras som ung (under 50-60 år) och är aktiv så är inte frågan om, utan när, operation nummer två blir aktuell. Men man kan ju då haft en 15-20 bra år eller mer om man sköter sin opererade höft, eller få opereras igen efter 4-5 år.

Så mitt råd är att lyssna på vad en erfaren operatör av höftplastiker berättar, fråga om för och nackdelar, berätta vad du tror att du vill göra med höften efter en operation, och tro inte att du får en "ny, frisk, normal höft" igen, det finns vissa råd att följa för att den skall fungera bra länge.

Tycker jag.

 

[Snahkire]

Ytersättning Mc Minn "Idrottsprotes"

Hej.
Jag har följt tråden ang olika höftproteser och vill bara informera om att det inte finns några garantier oavsett protesmodell...Vad läkarna än säger.
Jag som har varit väldigt aktiv opererades 2006 och fick idrottsprotesen från Mc Minn. "Med den kan man utöva karate, springa, hoppa etc. precis som förr och den släpper inte ut en mängd plastmaterial i kroppen heller".....Eller hur?
Från början kände jag att det var "dålig passform" med glappkänslor etc i leden och en allmän sjukdomskänsla för övrigt. men jag fick dålig respons på mina besvär eftersom "Det har vi aldrig stött på tidigare med den här protesen"
Efter 6 år (!) tog man ett blodprov som visade 6ggr max tillåten halt av kobolt och krom pga slitage "metall mot metall".
Nu är jag omopererad med "vanlig" protes och kirurgen såg tydlig påverkan av metalljoner både i mjukdelar och skelett. Jag har även fått veta att jag har några olycksbröder/systrar som har upptäckts i Sverige nu på senare tid iochmed att man har börjat kontrollera Mc Minnpatienter med det nya blodprovet.
Den här gången är jag luttrad och förväntar mig ingenting. Jag kommer att vara försiktig med överdriven träning och hård, ryckig belastning eftersom allt slitage är just.....slitage och protesen är just...en protes.

Det är som att köpa bil. Man vet inte hur många mil man kan köra med den utan problem oavsett prisklass eller fabrikat. Men en sak är säker...är man försiktig och servar bilen som man ska och är uppmärksam på små problem innan de blir stora problem så kan man nog köra bilen ganska länge utan stora bekymmer. (om det inte föreligger tillverkningsfel eller att man krockar etc. men HELT SÄKER kan man aldrig vara)

Var och en får naturligtvis göra en bedömning när det gäller protesval tillsammans med sin ortoped med utgångspunkt från aktivitetsnivå, ålder, förväntningar gällande rörlighet etc etc Men kom ihåg: -Inga reservdelar kan garanteras att fungera oklanderligt i evigheter och "vård föder ofta vård". Ni som har en ny protes oavsett typ eller modell...se till att skynda långsamt med uppbyggnadsträning och anpassa livet efter de nya förutsättningarna trots att det kan kännas tungt att inte kunna springa som förr eller att hoppa tresteg eller vad man nu har sysslat med.