Drömmar/Planering/Genomförande

[Corax]

En blygsam hjälte

Vet inte om jag tycker att luften gått ur...
Du kastade ju in lite nytt färskt virke nu och det blev återigen intressant.

1991. Några år innan jag börjat cykla, träffade jag på en svensk i Korea. Han sa inte så mycket om sina resor, men en dag såg jag honom på en fullpackad långcykel. Eftersom det var en av mina första kontakter med långfärdare ställde jag massor av frågor. Fick enstaviga och blygsamma svar. Imponerad som jag var av de vilda äventyren jag till slut lyckats få ta del av, undrade jag om han skrivit till tidningar i Sverige om sin långa resa och fick svaret: "Varför skulle jag göra det?"

Några år senare träffade jag en tjej i Sverige som berättade att hon hade en cyklande morbror. Efter en kortare diskussion kom vi fram till att det var mannen jag träffat i Korea. Han hade just korsat Australien och tjejen hade fått ett vykort.
Tre meningar var allt.
Om jag minns rätt stod det:
"Korsade öknen från väst till öst. Varma men vackra månader. Flyger till Sydamerika snart."
Han hade enligt tjejen varit ute i "säkert tio år" 1998.
Jag har stött på henne igen och frågar alltid om morbrodern har kommit hem. Nej, det har han inte.

Om man slår ihop min totala cykeldistans och en viss kollegas från Dalarna, så räcker det ändå inte till på långa vägar enligt tjejen. Han berättar inte hur långt han cyklat för släktingar och vänner ("Varför skulle det vara intressant"?), men de har spenderat en hel del tid med världsatlasen och uppskattat ungefärligt hur långt det kan vara.

Hoppas på, att en dag få höra om hans upplevelser och äventyr. Det måste vara ganska många vid det här laget.

Jag har inga som helst förhoppningar om att denna man ska titta fram i någon form av media, men så fort jag fått ett svar från en chefsredaktör om copyright, hoppas jag att kunna bidra med en artikel om en annan långcyklist jag beundrar.

Älskar våfflor!
Vi får se vart det bär av framåt hösten.

jc

 

[mosare]

Re: Luften gick ur...

Ännu en trend i tiden: Enligt STF behöver man inte ha någon speciell kondition att gå i fjällen... Snart kommer man säga samma sak om
Vättern Runt... Jag har sett ett antal killar och tjejer som ger sig i kast med svåra cyklingar och vandringar, slitit blod och t.o.m. riskerat sig själv och andra, bara för att ha bockat av ännu en upplevelse. Det ligger i tiden att just göra turer utan att vara psykiskt och fysiskt förberedd. Det är mycket testoroner som ska slita asfalt i år. Det sätts en ära i att hitta det största äventyret till vilket pris som helst.

Hej,
Har följt det här inlägget ett tag och kan inte låta bli att undra, varför så upprör stämming? Visst, testosteronstinna oförberedda tjockskallar som utsätter sig själva och andra för fara är inget att försvara, men måste långfärdscykling vara förbehållet en viss typ av person? Om man vill cykla med familjen i Värmland en sommardag eller ensam och fullsponsrad mellan Kabul Almati spelar väl ingen roll, eller? Den anledning man sen själv har för att cykla är väl inte heller något som någon annan har att göra med. Att finna sig själv kan man ju göra på olika sätt, med eller utan blodsmak i munnen.

Har själv cyklat i alla tider men nyss börjat med långfärder. Jag planerar dem så att jag själv får största möjliga utbyte av turen, fort eller långsamt svårt eller lätt är ju en smaksak.

Till slut. Om du skall till nord Norge vill jag gärna tipsa om Senja, stor ö söder om Tromsö. Fantastiskt vacker!

Jag sticker också ut hakan och säger; vem som helst med normala medicinska värden kan cykla Vättern runt!

Magnus

 

[Klaus]

Långturer för livsnjutare

Hej Magnus. Tack för tipset om ön Senja. Alla tips är varmt välkomna. Jag förstod att du har planer att cykla från Tallin i år. Tips: en Dog Dazzer- en liten dosa som ger ifrån sig ett ljud som inte hunder gillar- är en bra försäkring mot dessa närgångna fyrbenta. Fungerar inte på döva jyckar och tränade vakthundar.
Jag har väl inte så mycket att tillägga i mina inlägg. Jag håller med om att vi ska få cykla som vi vill och önskar. Inlägget var mer ett försök att dra igång en debatt om tidstypiska fenomen. Och hur äventyr kan locka personer som inte har kunskapen eller möjligheten att klara uppgiften. Så nu sticker jag ut hakan än en gång: Då Skinnarmo och gänget seglade ner till Antarktic med Searcher, infann sig ett problem; de svåra stormarna som dom hoppats på uteblev. Liksom bilderna på dessa monster till vågor som skulle hota forskarbåten. Vid angörinen i vikarna bland isbergen infann sig ännu ett problem; hur få plats bland alla andra charterbåtar som låg ankrade? Och hur göra ett spännande och säljande repportage? Det är inte lätt att göra "Äventyr" när viken surrar av amerikanska turister, på jakt efter säl och pigviner... Dessa problem kan bottna i en önskan att försvåra "expeditionen", att få mer "aktion" och dramatik. Allt för att få sälja mer artiklar till kvällspressen, glädja sponsorer och få ekonomi att planer nya resor... En "olycka" passar alltid in i receptet, om än så välplanerat. Det är där- i slagvattnet efter dessa artiklar i alla tidningar- det kommer in äventyrare som inte kan eller förstår riskerna i vad dom gör.
Jag tycker givetvist att man ska ge sig ut på äventyr. Folk får göra hur tusan dom vill för mig. Turistbestigningarna av Everest ska jag inte ta upp nu...
Själv har jag fått hem min nya långfärdshoj idag och ska ta mig en tur i skogen imorgon. Jag låter alla vara som dom är och fördjupar mig i kartorna och vår planering av turen till Lofoten. Kanske är det så att vi alla någonstans vill ha den där kittlingen av "Äventyret"? Om det så gäller i fåtöljen med en spännande bok eller på en torr, dammig väg i Liberia, där jag också trampat runt.

Stå på er, planera, cykla och njut av livet!
Hälsningar från ett regnigt och stormigt västkust.
Jürg

 

[j_stellan]

Nordnorge

Man væljer cykeltur efter vad man vill uppleva. Vissa mænniskor føredrar att cykla Gotland runt och andra tycker det ær trevliga att førfrysa føtter på Tibets høgplatå. Så længe man sjælv ær nøjd med det man gør så ær det bra. Att cykla i Nordnorge vintertid ær kanske inte det mest avkopplande jag har gjort. Men med den respons jag har fått från lokalbefolkningen och det fina vinterlandskapet hær uppe ær det helt klart vært att gøra det.
Min erfarenhet av Nordnorge ær att allt ær stængt... Angående matpriserna i Norge så var det inte så farliga och inte så mycket dyrare æn Sverige. Jag rekomendera helt klart att cykla i Nordnorge.

/Stellan