Toffs; sa:
Full resrapport förväntas!! var det helt öde där? några björnspår!? enligt mina beräkningar är det nu iallafall 2st norr å öster om rogen.. iallafall var det så i våras.. en annan sköts vid vigeln.. så det är säkert (garanterat) nån däromkring också!
Full reserapport var det, ok
Vi startade sent från fjällstation vid Grövelsjön, och gick upp på Långfjället, slog läger och knoppade in. Jag har passerat Långfjället flera gånger tidigare, men det här var första gången som det inte blåste ett dugg. Var helt vindstilla och tyst, bortsett från en pipare då.
På morgonkvisten fullt med renar runt kåtan
Fortsatte bort över Hävlingen, där vi mötte två flugfiskare som hyrt en stuga. Gick upp över Olåsen, som visst betyder stenåsen
Och fortsatte fram till Slagusjön
Dagen efter lämnade vi leden och gick väster om Slagusjön, norrut och ner mot sydvästra Bredåsjön.
Terrängen präglades i allt högre utsträckning av sten, block, vitlav och gammeltallar. Slog läger på en av de utstickande uddarna när vi kommit en bit upp. Stannade här ett par dagar och fiskade, utforskade omgivningarna, kokade kaffe, badade och bara var.
Vid Bredåsjön fann vi en gammal eldplats bara några hundra meter från lägret. Passade bra att grilla fisken vid.
Nu kom etappen längs västra Bredåsjön upp till Bredåvålarna i norr, som jag utgått ifrån skulle bli mest besvärlig. Det var så mycket uddar och vikar längs sjön, och blockklädda stränder att vi tyckte det var bäst att söka lite höjd och då hamna ovanför de värsta blockmorasen
För det mesta gick det bra att successivt finna 30-meterslöpor framför en och snirkla sig fram. Blev bara då och då nödvändigt att traggla sig fram över stora block och gå från block till block. Här såg vi första björnspillningen. Några dygn gammal vad det verkade.
Framme vid norra Bredåsjön var det blåsigt och svårt att finna lägerplats i den stenklädda tuviga terrängen. Men vi fann en liten yta. Fick varsin stor tuva att ställa kängorna på inne i kåtan, en på var sida av dörren. Strax utanför dörren hade vi en sten med myrbo under, sak samma strax bakom kåtan, men vi lämnade dem och de oss ifred
Nästa dag fortsatte vi upp över Bredåvålarna, genom "passet" (lägsta nivån). Värst med branten och blocken i början, sten och block sedan också men det gick igen att finna bra löpor hela vägen upp. Fin vy från vålarna norr om Bredåsjön:
I passet hade blixten slagit ner i ett tiotal torrfuror som stått inom ett litet område. Det måste ha brunnnit som facklor däruppe. Här fann vi också andra björnspillningen. Björnen hade tagit samma pass.
Vi forsatte ner till norra sidan av Våndåhåån, nära Rogsvola, och slog läger. Fick en fantastisk stilla tyst natt. Bara lommen och andra läten från djurvärlden, men knappt några insekter. Annars hade bromsen hittills varit vår ständige följslagare i värmen. Ett trevligt fiske hade vi, fina omgivningar att utforska och bra badläge men lustigt nog klart kallare vatten än i Bredåsjön.
Och morgonen efter
Snipp snapp snut så var sagan slut, i alla fall bilddelen. Min nya digitalkamera hade vänligheten att meddela "battery empty". Jag trodde ett fulladdat Lihtiumbatteri skulle hålla i alla fall två veckor, men jag hade nog micklat för mycket med alla fantastiska funktioner och displayen. Snöpligt. Blir ett fulladdat batteri i veckan framöver, om jag inte återgår till min analoga..
Nästa etapp gick fram till söder om Storfisktjärnane i Femundsmarka nationalpark. Rutten var stenig men i motsats till rutten längs Bredåsjön inte så kuperad utan man såg långt in i Femundsmarka. Otrolig kontrast att från vår steniga blockrika omgivning långt borta se det närmast padjelantaliknande svepande lugna landskapet. Här fann vi också vår tredje blaffa björnspillning, strax sydväst om Rogsvola. Uppifrån Rogsvola fick vi förresten en storartad överblick över Rogenområdet.
Storfisktjärnena gav abborrar och gäddor, men ingen ädelfisk. På en mosse söder om Storfisktjärnane fann vi fjärde spåret efter björn. En tall med långa skåror efter björnens klor och tassavtryck.
Vi fortsatte västerut tills vi nådde en led som vi svängde in på och följde någon km, innan vi vek sydväst mot Store Svuku. Vadade lätt grötån. Tog lite höjd innan kosan styrdes sydöst och vi vandrade till vår tänkta lägerplats några km innan Grötådalsseitra. Lägerplatsen var som ytterligare ett parklandskap, öppet med bara sporadiska småbjörkar och tallar i torra lavmarker. Sandig jord som krävde stening av nästan varje markpinne till kåtan. Bara småöring fick vi i Grötån, och här mötte vi åter flugfiskare. De första människor vi stötte på sedan Hävlingen.
Näst sista etappen tog vi till strax innan Ryvang. Nu, äntligen, stötte vi på de första oranga mogna hjortronen. Av med packningen. Det mesta var fortfarande rött, men vi fick ihop några nävar fina hjortron där vi låg och glufsade i oss. Två-tre dagar senare var det nog mest orange färg på den mossen. Slog oss till slut ner vid Brundalsbäcken. Sista dagen ner till Ryvang och käkade våfflor med jordgubbssylt medan vi väntade in båten. Ordinarie båten hade pajat, så de hade hyrt in en mindre taxibåt. Välordnat ställe Ryvang. Skön resa över sjön.
Framme i Grövelsjön blev det en öl, bastu och middag, trodde vi. När vi kom in i matsalen fick vi beskedet att det var fullbokat. Inte antalet platser, men de gjorde bara rätter år de som anmält sig innan 11.00. De kunde inte ens krafsa fram en pytt i panna eller hamburgare ur frysen. En enda lyxrätt, röding mm, och inte ett alternativ. Bedrövligt tyckte vi och struntade i att slå upp kåtan där och åka hem på morgonkvisten, stack direkt och käkade middag i Mora istället, fast det blev körning halva natten. Första gången vi tagit bil upp. Brukar åka tåg och buss annars. Men nu var det skönt att komma iväg. Skrev ett mail till platschefen när jag kommit hem. Fick svaret att de borde ha kunnat göra iordning någonting åt oss och att de haft personalproblem den dagen. De skrev också att det inte längre var så vanligt att trötta hungriga vandrare dök upp på fjällstationen. Det mesta var förbokat. Och att de måste anpassa sin verksamhet till "verkligheten". Jag tycker en fjällstation alltid ska kunna serva vandrare med ett mål lagad mat, även om det "bara" är pytt i panna från frysen. Annars kan de sluta kalla sig fjällstation och beteckna sig som hotell eller pensionat istället.
Men plumpen från bemötandet på fjällstationens restaurang bleknade snart bort. Det var sammantaget en verkligt bra och fin vandring och fiskefärd. Jag gillar verkligen naturen i Rogen och Femundsmarka. Som gjort för mig som lever upp vid pärlor i otillgängliga områden. Jag har årsfiskekort för Femundsmarka söder om Roa, Engerdals område, och det tänker jag utnyttja för fler kombinerade vandringar och fiskefärder under sommaren:- )
Du ska ha tack för infon jag fick innan vandringen. Stämde bra med typ "gå hundra meter någorlunda normalt, men på 200 meter hinner det bli lite mars över landskapet"
Raskesven
