Min dövhet
Hej,
själv är jag döv och teckenspråkig och har vandrat i flera år, både med hsk, döva och hörande kompisar, i svenska fjällen men har gått mestadels solo. Jag har även gått i grupp med hörande (dvs har full hörsel) och det har fungerat bra. I gruppvandring ber jag deltagare att ta med papper och penna så de kan kommunicera med mig. Själv tar jag ALLTID papper och penna. Det gör att de vågar ta initiativ med att själva plocka fram papper och penna och de skriver vad de tänker säga till mig....
Jag kan dock höra lite med hörapparater men ute i fjällen tar jag av dem och stoppar i en vattentät påse. Där njuter av jag åsynen av den vackra fjällnaturen och tittar på varenda rörelser därute. Om det blåser, så ser jag hur kvistarna i fjällbjörkar rör sig i vinden och hur mönstret ständigt ändras i dessa rörelser. Jag känner också hur vinden träffar mig och hur jag rör mig på marken...Varje steg känns något...
När jag ser en fågel flyga runt, betraktar jag dess färger, vingar och hur den flyger vackert i himmeln. Sätter jag upp tältet vid en bäck eller en jokk, tittar jag på hur vatten strömmar och stöter på stenar, och hur de valsar i s-formade bäckar eller jokkar. När jag är törstig står jag nära bäcken för att insupa olika intryck - lukt - från marken och vatten från bäcken...Jag tar fram kåsan och gräver in den i vatten, fyller upp och dricker...Tänker på hur det känns att dricka vatten direkt från bäck - jämfört med att dricka från kran i sitt hem.
Under vandringen i dalen brukar jag uppleva det hela visuella intrycket, hur berg och dess toppar formar och hur de smälter in i miljön. Hur stenar är placerade och allting har skett slumpvis - ingenting är planerat eller skapat av människan. När jag vandrar, då är jag helt fokuserad på synintrycket.....Tänk på alla färger i olika nyanser - tex grönfärg, det är aldrig detsamma i fjällen, ständigt olika nyanser vart man än går...
Mina erfarenheter med hörande är att de är väldigt fixerade vid hörseln. De glömmer ofta synintrycket - de kan se att något är vackert men förutsätter att de kan även höra det...I era inlägg har ni bara pratat om vad ni inte hör - inte om seendets natur och övriga sinnen. Ni har fem sinnen - en (hörseln) av dem fungerar inte så bra, då har ni 4 sinnen att uppleva med...
När man pratar med någon person, skall man tala om att man hör dåligt, är hörselskadad eller döv och samtidigt visar hur kommunikationen ska gå till. Tyvärr fungerar det inte på alla människor och beror inte på er - många gånger handlar det om bristande sunt förnuft hos människor trots man har gett dem information på hur kommunikationen ska fungera.
Flera gånger har det hänt att folk blir osäkert när de märker att jag är döv - då brukar jag le och ha ögonkontakt och kanske ibland - om jag känner för det - ta fram papper och penna. Det beror på situationen....
Det är oförskämt att ni ska anpassa efter hörande! De hör fullt och ska därför ta hänsyn till er... Inte tvärtom!! Ni blir snabbt trötta efter en stund avläsning eftersom det uppstår många tomma luckor i konversationen och hjärnan överanstränger för att kunna förstå den andra personen. Till slut blir hjärnan överbelastad även om man är duktig...
Att läsa på läppar är närmast en omöjlig uppgift - det finns tusentals läppar och varenda en är unik! Håller med er, det är oerhört irriterande att folk börjar överartikulera och då brukar jag säga till och ibland fortsätter de ändå trots påpekande - då ser jag till att avsluta konversationen försiktigt för att det slösar min tid och tröttnar ut mig snabbt när jag ska behöva stå ut med folk som inte tar hänsyn eller hjälper till i kommunikationen. Både mottagare och sändare har lika ansvar för att kommunikationen ska fungera.
En annan sak, många människor, pratar verkligen dåligt - de antingen mumlar, slutar mitt i meningen, eller avrunda meningen med att sänka rösten... Ja massa saker...Ibland är meningar som de pratar, osammanhängande eller otydliga. Eller pratar mycket men innehållöst. Jag har varit med om folk som pratar för sig själva!
Jag är social så jag träffar ändå folk och får möjlighet att prata med dem (papper och penna) men ibland fungerar det inte och det är bara att acceptera. Jag har varit med om många trevliga situationer trots min dövhet. Det finns också positiva med dövhet/hsk. Resan till och från fjällen tex på tåg brukar jag tala om för konduktören att jag är döv och om det skulle uppstå förseningar eller kris, då får denne komma till mig och tala om hur jag ska göra. Jag brukar ha lite koll på tidtabellen och se om tåget kommer fram i tid.
Jonas
