Djurmöte?
- Trådstartare mnen
- Start datum
Kom hem från två veckor i Sarek för någon timme sedan.
Visst har det blivit en del kul djumöten!
Håller med om att det finns mycket lämmel. Många små gynnare som tittar fram, ler och visar hela garnityret samtidigt som de förmodligen säger något välkomnande. Min medvandrerska var bara någon decimeter från att ofrivilligt sätta staven på dem vid fyra tillfällen.
Vid ett tillfälle i Bielavallda satt vi och pratade om lämmlarna när jag upptäckte en svart nos och ett par morrhår under ett par stenar en halvmeter bakom oss. Trots att vi fotade vår gäst så satt den kvar en bra stund. Troligen en spanarlämmel?!
När vi tältade nere i Rapadalen nedanför Skårki stökade jag med lite saker inför middagen när jag fick se något rörde sig i ögonvrån. En ungräv som bara var ett par tre meter ifrån mig. Jag pratade med den och den verkade helt orädd. Den blev nyfiken på en av våra ryggsäckar och en plastkasse med ett par moose-boots. Sakta, sakta stäckte den ut kroppen och sköt fram nosen för att nå fram till kassen ... och blixtsnabbt snappade den åt sig kassen och sprang iväg in i skogen. Jag rusade efter i den oländiga terrängen, vilt vevande med armarena och utstötande de mest hiskeliga ljud jag kunde frambringa. Efter 30 - 40 meter släppte den kassen och våra vadarpåsar var räddade. Min medvandrerska som följt större delen av förloppet rent akustiskt inifrån tältet tittade ut efter min rävskrämmarrusning, utan tacksamhet för att jag näst intill med livet som insats räddat vår utrustning utan med en min som snarare funderade på om vi hade glömt tvångströjan hemma.
När vi tältade i Snavvavagge fick vi besök av en vessla som utförde de mest akrobatiska övningar mellan, över och troligen också under stenskravlet några meter ifrån oss en god stund.
Ett par meter åt andra sidan hukade en fjällripa. Det är otroligt hur väl kamoflerade de är i sin gråspräckliga sommardräkt i stenskravel. Det var bara den röda färgen kring ögat som syntes.
Nere i Rapadalen såg vi ett par av de riktigt stora vita härkarna (kastrerad rentjur). Imponerande djur om man jämför med de "vanliga" renarna på fjället.
Nu ska jag försöka aklimatisera mig ... phu.
Visst har det blivit en del kul djumöten!
Håller med om att det finns mycket lämmel. Många små gynnare som tittar fram, ler och visar hela garnityret samtidigt som de förmodligen säger något välkomnande. Min medvandrerska var bara någon decimeter från att ofrivilligt sätta staven på dem vid fyra tillfällen.
Vid ett tillfälle i Bielavallda satt vi och pratade om lämmlarna när jag upptäckte en svart nos och ett par morrhår under ett par stenar en halvmeter bakom oss. Trots att vi fotade vår gäst så satt den kvar en bra stund. Troligen en spanarlämmel?!
När vi tältade nere i Rapadalen nedanför Skårki stökade jag med lite saker inför middagen när jag fick se något rörde sig i ögonvrån. En ungräv som bara var ett par tre meter ifrån mig. Jag pratade med den och den verkade helt orädd. Den blev nyfiken på en av våra ryggsäckar och en plastkasse med ett par moose-boots. Sakta, sakta stäckte den ut kroppen och sköt fram nosen för att nå fram till kassen ... och blixtsnabbt snappade den åt sig kassen och sprang iväg in i skogen. Jag rusade efter i den oländiga terrängen, vilt vevande med armarena och utstötande de mest hiskeliga ljud jag kunde frambringa. Efter 30 - 40 meter släppte den kassen och våra vadarpåsar var räddade. Min medvandrerska som följt större delen av förloppet rent akustiskt inifrån tältet tittade ut efter min rävskrämmarrusning, utan tacksamhet för att jag näst intill med livet som insats räddat vår utrustning utan med en min som snarare funderade på om vi hade glömt tvångströjan hemma.
När vi tältade i Snavvavagge fick vi besök av en vessla som utförde de mest akrobatiska övningar mellan, över och troligen också under stenskravlet några meter ifrån oss en god stund.
Ett par meter åt andra sidan hukade en fjällripa. Det är otroligt hur väl kamoflerade de är i sin gråspräckliga sommardräkt i stenskravel. Det var bara den röda färgen kring ögat som syntes.
Nere i Rapadalen såg vi ett par av de riktigt stora vita härkarna (kastrerad rentjur). Imponerande djur om man jämför med de "vanliga" renarna på fjället.
Nu ska jag försöka aklimatisera mig ... phu.
Småvesslor är som sagt skojiga krabater. Jag stötte på en uppe vid Pårtetjåkkå observatorium och sedan även nere vid tältet i dalen (sannolikt samma individ):
Har även klippt ihop en film av det senare mötet. Jag satt länge och kollade på kurragömmaleken innan jag gick och hämtade kameran -- och vesslan var snäll nog att dröja sig kvar.
Har även klippt ihop en film av det senare mötet. Jag satt länge och kollade på kurragömmaleken innan jag gick och hämtade kameran -- och vesslan var snäll nog att dröja sig kvar.
Har lagt upp lite film på järven från i somras:
http://youtu.be/qWC-hOvfrSQ?t=3m28s
Hittade också den här som inte är filmad av mig men rätt så underhållande:
http://youtu.be/ukyWzZooEAo
http://youtu.be/qWC-hOvfrSQ?t=3m28s
Hittade också den här som inte är filmad av mig men rätt så underhållande:
http://youtu.be/ukyWzZooEAo
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg