Jag fotar en hel del med en Holga (kinesisk plastskit) och med diverse mer eller mindre "antika" modeller från 50-60 talen och självklart är det ju så att det går att ta bra bilder med enkel utrustning. Det går ju t ex att ta fantastiska bilder med hålkameror som man snickrar ihop av det man har i källaren. För traditionellt gatufoto, konstfoto och liknande genrer så fungerar det alldeles utmärkt med ganska enkel analog utrustning; fokus ligger så att säga inte på de rent tekniska aspekterna av bilden utan mer på uttryck, komposition, känsloskapande etc. Andra typer av fotografi ställer dock andra krav på utrustningen och till de hör bland annat landskapsfoto men även konsertfoto (två genrer jag ägnar mig rätt mycket åt förutom gatufoto).
Holgafoto med sin karakteristiska vinjettering och centrala skärpa:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1289308&target=_blank
För vanligt landskapsfoto duger de bästa kompakterna rätt okej eftersom man ofta använder stativ och lägre iso-tal. De flesta kompakter brusar dock rätt rejält på högre iso-tal (eller smetar ut bilden vilket medför nedsatt upplösning). Huruvida detta har betydelse för en själv är upp till var och en. Det har dock betydelse för eventuella bildköpare (om man har sådana ambitioner) och bildbyråer ratar i ganska stor utsträckning bilder som inte riktigt når upp till de tekniska krav de ställer (ofta höga). När jag fotar landskapsfoto så vill jag ha främst tre saker och de är 1. upplösning 2. skärpa och 3. dynamiskt omfång och då är det antingen digital systemkamera eller analogt mellanformat eller större som gäller för min egen del.
Dessutom har man betydligt större flexibilitet på andra sätt med en systemkamera; objektiven har i regel bättre t ex motljusegenskaper och det är lättare att använda filter. Den här bilden hade t ex varit mycket svår att få till bra med en kompaktkamera (jag har använt ett objektiv med bra motljusegenskaper, polfilter och avtonat gråfilter):
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1289302&target=_blank
Och den här bilden med stort dynamiskt omfång hade varit mycket svår att ta med en digitalkompakt eller diafilm (analogt mellanformat och efke R25 som är en mycket finkornig film med stort omfång).
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=462548&target=_blank
Och så var det ju det där med skärpedjupet. Som Martin påpekar så börjar det komma kompakter som har möjlighet till kortare skärpedjup men än så länge så är det en bit kvar till så här kort skärpedjup (EOS 5D med 35 f/1,4 på största öppning):
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1136904&target=_blank
Konsertfoto ställer å andra sidan även krav på bra iso-egenskaper eftersom man i princip alltid ligger på över iso 1000 (5D, 135 f/2,0 iso 1250):
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=830529&target=_blank
Kompakter i all ära; de är smidiga att ha i fickan (jag har en samsung själv). Men för mig (och de som är lite mer seriöst fotointresserade) ersätter de inte en systemkamera; de är helt enkelt kompromisser med ganska stora tillkortakommanden i vissa situationer; situationer där den tekniska utrustningen kan avgöra om det blir en kanonbild eller om det blir misslyckat (hur väl utvecklat bildseende man än har).
I dag så får man en riktigt fin digital systemkamera för någon enstaka tusenlapp och det enda som egentligen talar till deras nackdel som jag ser det är storleken även om såväl Olympus som Panasonic har riktigt små och smidiga systemkameramodeller.
Allt beror ju dock på vad man har för ambitioner och vilken typ av foto man ägnar sig åt: Att Jens Assur kan dra in en miljon på att fota studenter i Umeå med väldigt enkel utrustning säger egentligen bara att det funkar för den typen av foto och eg just det projektet, inte att det är en särskilt lämplig utrustning för landskapsfoto, arkitektfoto, modellfoto eller vad det än månde vara.