När man pratar om löpträning, så verkar de flesta träningsprogram komma fram till att anaerob träning inte är önskvärt om man inte siktar på väldigt korta distanser, där förmågan att "uthärda mjölksyra" kan vara avgörande för resultatet. Ändå ser man ibland att intervallträning inför långlopp går ut på att "lära sig tåla mjölksyreansamling" och annat underligt. Min undran: finns det någon anledning att träna anaerobt som lång- och medeldistanslöpare? Jag har svårt att se hur det skulle vara meningsfullt att springa med syreskuld på tex Lidingöloppet; oavsett träning borde det ju bara gå att hålla det tempot en relativt kort stund? Eller pressar man upp mjölksyretröskeln genom att träna med mjölksyra i musklerna? Borde det inte vara vettigare att isf träna längre tider på tröskelpuls?
Jag vore tacksam om någon ville reda ut det här.
Jag vore tacksam om någon ville reda ut det här.