SEnt om sider; så här gick det
Jorå så att... Så här gick det med projektet sy egna damasker/vadarpåsar:
Satt och sydde till sista minuten innan avfärd. Hittat ok material på Olsson tyger och stuvar, men inget specialtyg, utan endast en slitstark väv.
Vad blev aktuellt redan första dagen och vilket jäkla meck med påsarna! Att stå i sumpmark, helst inte lägga ner ryggsäcken (absolut inte sätta sig) och få på sig dom där påsarna var ju sjukt svårt. Inte värt det tycker jag. Dom höll vatten helt ok, men det var inte snustorrt (vilket nog berodde på tillverkaren) Vi hade inga fortsatta vad, inte så pass att det var värt att skyffla fram påsarna igen. Så nej för mig var vadarpåsarna ingen större hit.
Så här skulle jag gjort idag om jag går till fjälls igen (om inte Foppatofflorna åker med)
- Ta ett hållbart tyg lägg ut det på golvet.
- Måtta och klipp ut en kvadratiskt bit som räcker dig upp till knäna+5-10 cm sömsmån när du viker upp dom 4 hörnen
- Sy "öglor" i hörnen där du kan dra igenom en gummisnodd med ett stopp på. Se till att gummisnodden hamnar i knä-veckshöjd.
- Förstärk ev fotsulan + 10cm med slitstarkt tyg/gummi/kevlar/järnskrot...
När du ska vada. lägg ner tygbiten på backen, sätt foten i mitten.
Vik upp mot knäna och fäst med gummisnodd med stopp runt knäna.
"Täta" runt benet med ytterligare gummisnoddar eller typ strips så slipper man allt för mycket fladder.
För mig är det här samma princip som vadarpåsarna men med mindre meck med konstruktion och när man ska ta på sig dom. Visst blir det fler gram i vikt, men så värt det att slippa meck. Tänk även på att köpa bra/stora gummisnoddsstoppar så att det är lätt att använda dom även när du har isbitar istället för fingrar. Det går säkert att få ner mängden tyg om man tänkter till lite.
I övrigt så var vandringen helvetet på jorden. Den härliga sportfånen deklarerade på väg upp för fjället att "vi ska köra oledat" och sen sprang vi omkring på fjället i ca. 4,5km/h i oledad terräng resten av turen. Första natten var ok men jag frös så det räckte och blev över.
Andra dagens joggande fortsatte och på e.m. sa mitt ledband i foten hej-då i en slänt. Drog upp djävulsskapet men kunde fortsätta gå, men i ett (HALLELUJA!) lugnare tempo. (Och då var det riktigt fint på fjället. Trivsamt och mysigt och vackert också...) andra natten var kall och jag frös trots mössa, dubbal fleecetröjjor, vantar, långkalsonger.
Tredje dagen gick vi långsamt (för jag kunde skylla på min fot - HALLELUJA!) och natt 3 var det närmsta döden jag någonsin varit. Tältade nedanför Helags vid Helagssjön i full storm (minst! snarare orkan) och jag och maken hade tältduken slåendes/piskandes 1dm från ansiktet hela natten. Svinkallt. Vidrigt. Snöblandat regn. Nästan ingen sömn. Rädsla. Tack gode Gud för att vi har ett riktigt bra tält. (Efter resan konstaterade vi att tältbågarna böjt sig av blåsten.)
Dag 4 var det dags för topptur till Helags. Skyllde på foten och fick en kanondag med vila i solen i nya lägret där det var lä. Renar och lämlar så det räckte och blev över. Sov i motlut hela natten och frös som fan.
Dag 5. Börjar gå hemåt. Går på leden. (HALLELUJA!) Vi hinner inte hela vägen ner så vi smäller upp tälten vid en räddningsstuga. På natten fryser vattnet i vattenflaskan. Snälla maken försöker värma mig och sen går dragkedjan till hans sovsäck sönder. Jag har på mig alla mina kläder.
Dag 6. Går ner för fjället. Trött och less. Hatar världen men framförallt mina medvandrare.
Väl hemma igen så konstaterar vi att min sovsäck troligtvis hade en komforttemp. på ca. 8 grader. Ny sovsäck är införskaffad.
För mig är vandring en skönhetsupplevelse, rekreation, minnen som sparas till dom dagar man behöver känns sig styrkt och den här vandringen var inte något av det. Jag är inte ett dugg sugen på svenska fjällen någon fler gång (även om jag i princip är uppvuxen vid kanten av dom) Det jag har lärt mig är mitt vidriga humör och den fruktansvärt vidriga person jag blev vid det här tillfället. Jag har även lärt mig att jag måste våga säga ifrån och säga vad jag tycker, och inte bara vara så jävla hård och att man ska härda ut hela tiden. (norrländsk uppväxt) Men det var också ett självpåtaget ledarskap av en alfahanne som inte tog hänsyn och anpassades till gruppen. (Jag var inte den enda som inte uppskattade joggning över fjället)
Vi är fortfarande vänner och umgås men jag kommer nog aldrig att gå på tur med dom igen. Hoppas att någon blev hjälp av mitt långa inlägg.
Dom kan dock vara djupare om det har regnat mycket, 30-35cm.
