Så var det dags igen, en ny knivdiskussion (som om det inte räckte med de tidigare).
Nja, med tanke på nivån på de senaste inläggen så verkar det tyvärr inte så. Ungefär så här har det låtit i de tidigare knivdiskussionerna (tillspetsat):
1. Jag tycker att min kniv är bra eftersom det är den jag har köpt… 2. Min kniv är bäst eftersom jag läst vad andra har tyckt och köpt kniven därefter…3. Min kniv är bäst eftersom den är tillverkad av det här speciella stålet och märket…4. Min kniv är bäst eftersom den är handgjord av en tillverkare som bor i de norra delarna av Sverige (läs; handgjord lappkniv). 5. Min kniv är bäst eftersom den är tillverkad av Fällkniven (inget ont om dem!). 6. Min kniv är bäst eftersom det är en Morakniv som inte har kostat mig någonting (och ändå kan den skära i saker!).
Känns det här igen?
Ok, låt oss gå vidare. Vad är det egentligen vi förväntar oss av en kniv ”därute”? Jag antar att de flesta svarar att den skall kunna skära i saker på ett tillfredsställande sätt, förbli vass under en lång tid, inte vara för tung och otymplig, inte gå sönder allt för lätt, inte rosta sönder framför ögonen på oss, ha en bra slida med olika sätt att fästa och inte vara för svår att vässa upp.
Finns det en sådan kniv? Självklart inte. Det finns inte en kniv som klarar alla dessa krav, därför måste vi kompromissa. Vi måste först och främst bestämma oss vad knivens primära syfte skall vara. Dvs; överlevnad, täljning, matlagning, fiskrensning eller byggnad av bivack? Eller kanske lite av varje??
Jag antar att de flesta av oss vill ha just den senaste typen av kniv, dvs en allroundkniv. Det betyder genast att vi har begränsat oss ganska radikalt. De flesta har sett Ray Mears’ överlevnadsserie på TV. Han har valt en kniv som passar hans speciella behov. Betyder det att en sådan kniv skulle passa också för dina och mina behov här hemmavid? Hm, tveksamt. Det är det här jag menar, det finns inte en kniv som klarar allt.
Visst är Ray’s kniv bra (exklusivt stål – modifierat kolstål) bra bladgeometri, även om jag inte är så förtjust i sabelslipning, bra ergonomi för hans händer, bra materialval osv (kniven finns att köpa men du får ha den tjocka plånboken framme, priserna börjar runt 2500 kronor och sedan är det bara uppåt). Men tonvikten ligger i överlevnad. Det är antagligen inte vad de flesta av oss använder kniven till.
Vad behöver man i så fall därute? Jag vet inte om du håller med mig men min kniv får arbeta mest i samband med matlagning, späntning av pinnar och rensning av fisk och småvilt. Resten har jag yxan till (Gränsfors om ni måste veta, även om Hultafors ger mer för pengarna, för att inte snacka om de otaliga småsmedjorna i Småland som kan förse dig med det allra bästa i yxväg för en bråkdel av de tidigare nämnda yxornas pris).
OK, då kommer vi till själva slutklämmen, vilken kniv tycker jag passar bäst till ett vanligt ”svenskt” frilufts-, campingliv, det vill säga vilken kniv är den bästa kompromissen?
Jag har sysslat med knivar i ca 20 år, samlat, tillverkat och förbättrat befintliga exemplar. Min favoritkniv är en……………………………..Morakniv.
Lite förvånande kanske men låt mig förklara. För det första; det är inte den vanliga Morakniven som de flesta tänker på. Modellen heter 205P. Bladet är tillverkat i Sandviks 12C27 stål, härdat till RC 58 och kniven är designad för slaktare (?!?). Helt klart är att KJ Eriksson, som tillverkar kniven, har tittat en hel del på den klassiska ”Loveless-designen”, som så många amerikanska jaktknivar besitter.
Handtaget är formgjutet i svart hårdplast med diagonalräfflor (tyvärr inget hål för snöre), som passar stora likväl som mindre händer och som inte är halkigt. Handtaget har ett rejält parerskydd. Bladet är 150 mm långt, 30 mm brett, 2 mm tjockt, väger ca 130 och är fullt flatslipat (!!!). Med andra ord; inte den klassiska nordiska slipningen. Och det bästa av allt är priset: ca 130.- kronor. Nackdelen är att det inte finns någon slida och att du måste beställa den genom en lokal jaktaffär eller dylikt eftersom modellen är så pass ovanlig, men skynda dig innan KJ Eriksson höjer priset eller tar modellen ur listan!!
Slutligen alltså, ur alla dessa oändliga rader av överlevnads-, frilufts-, camping-, jaktknivar så har jag fått en ny favorit – en förbaskad Morakniv. Och jag skäms inte ens…….
~Paul~
Nja, med tanke på nivån på de senaste inläggen så verkar det tyvärr inte så. Ungefär så här har det låtit i de tidigare knivdiskussionerna (tillspetsat):
1. Jag tycker att min kniv är bra eftersom det är den jag har köpt… 2. Min kniv är bäst eftersom jag läst vad andra har tyckt och köpt kniven därefter…3. Min kniv är bäst eftersom den är tillverkad av det här speciella stålet och märket…4. Min kniv är bäst eftersom den är handgjord av en tillverkare som bor i de norra delarna av Sverige (läs; handgjord lappkniv). 5. Min kniv är bäst eftersom den är tillverkad av Fällkniven (inget ont om dem!). 6. Min kniv är bäst eftersom det är en Morakniv som inte har kostat mig någonting (och ändå kan den skära i saker!).
Känns det här igen?
Ok, låt oss gå vidare. Vad är det egentligen vi förväntar oss av en kniv ”därute”? Jag antar att de flesta svarar att den skall kunna skära i saker på ett tillfredsställande sätt, förbli vass under en lång tid, inte vara för tung och otymplig, inte gå sönder allt för lätt, inte rosta sönder framför ögonen på oss, ha en bra slida med olika sätt att fästa och inte vara för svår att vässa upp.
Finns det en sådan kniv? Självklart inte. Det finns inte en kniv som klarar alla dessa krav, därför måste vi kompromissa. Vi måste först och främst bestämma oss vad knivens primära syfte skall vara. Dvs; överlevnad, täljning, matlagning, fiskrensning eller byggnad av bivack? Eller kanske lite av varje??
Jag antar att de flesta av oss vill ha just den senaste typen av kniv, dvs en allroundkniv. Det betyder genast att vi har begränsat oss ganska radikalt. De flesta har sett Ray Mears’ överlevnadsserie på TV. Han har valt en kniv som passar hans speciella behov. Betyder det att en sådan kniv skulle passa också för dina och mina behov här hemmavid? Hm, tveksamt. Det är det här jag menar, det finns inte en kniv som klarar allt.
Visst är Ray’s kniv bra (exklusivt stål – modifierat kolstål) bra bladgeometri, även om jag inte är så förtjust i sabelslipning, bra ergonomi för hans händer, bra materialval osv (kniven finns att köpa men du får ha den tjocka plånboken framme, priserna börjar runt 2500 kronor och sedan är det bara uppåt). Men tonvikten ligger i överlevnad. Det är antagligen inte vad de flesta av oss använder kniven till.
Vad behöver man i så fall därute? Jag vet inte om du håller med mig men min kniv får arbeta mest i samband med matlagning, späntning av pinnar och rensning av fisk och småvilt. Resten har jag yxan till (Gränsfors om ni måste veta, även om Hultafors ger mer för pengarna, för att inte snacka om de otaliga småsmedjorna i Småland som kan förse dig med det allra bästa i yxväg för en bråkdel av de tidigare nämnda yxornas pris).
OK, då kommer vi till själva slutklämmen, vilken kniv tycker jag passar bäst till ett vanligt ”svenskt” frilufts-, campingliv, det vill säga vilken kniv är den bästa kompromissen?
Jag har sysslat med knivar i ca 20 år, samlat, tillverkat och förbättrat befintliga exemplar. Min favoritkniv är en……………………………..Morakniv.
Lite förvånande kanske men låt mig förklara. För det första; det är inte den vanliga Morakniven som de flesta tänker på. Modellen heter 205P. Bladet är tillverkat i Sandviks 12C27 stål, härdat till RC 58 och kniven är designad för slaktare (?!?). Helt klart är att KJ Eriksson, som tillverkar kniven, har tittat en hel del på den klassiska ”Loveless-designen”, som så många amerikanska jaktknivar besitter.
Handtaget är formgjutet i svart hårdplast med diagonalräfflor (tyvärr inget hål för snöre), som passar stora likväl som mindre händer och som inte är halkigt. Handtaget har ett rejält parerskydd. Bladet är 150 mm långt, 30 mm brett, 2 mm tjockt, väger ca 130 och är fullt flatslipat (!!!). Med andra ord; inte den klassiska nordiska slipningen. Och det bästa av allt är priset: ca 130.- kronor. Nackdelen är att det inte finns någon slida och att du måste beställa den genom en lokal jaktaffär eller dylikt eftersom modellen är så pass ovanlig, men skynda dig innan KJ Eriksson höjer priset eller tar modellen ur listan!!
Slutligen alltså, ur alla dessa oändliga rader av överlevnads-, frilufts-, camping-, jaktknivar så har jag fått en ny favorit – en förbaskad Morakniv. Och jag skäms inte ens…….
~Paul~
