Dagens ungar

[päeng]

Nog finns det ungar som kan än idag, min 15-åring och hans cykelgäng lägger ner enorm möda på att bygga "dirtar", ibland lite väl mycket, en gång när jag kom till grusgropen dom håller till i hade dom börjat med skogsavverkning för att ha något att bygga av! Inga små träd var det heller, kreativt men farligt.
För att få igång skidsäsongen släpar dom snö i skottkärra från Jernvallens bandyplan och lägger upp en sträng i en pulkabacke här i närheten. Stjäl lastpallar gör dom också..... måste ju ha något att bygga av.
Ibland går dock kreativiten i spinn riktigt, en gång byggde dom en "kick" och ställde på bryggan vid badplatsen för att hoppa i vattnet med cyklarna, positivt var att dom knöt fast flytvästar på cykeln först
M in ungdom bestod mest av att hänga i gathörn och tjuvröka.

 

[Henrik.A]

Det är förldrarna som är födda på 60-talet och som första generation hade föräldrar som inte ville engagera sig i sina barn som bär ansvaret för denna tråkiga utveckling.Men man kan inte heller belasta 60-talisterna för att de hade föräldrar som hellre låg på gräsmattan och rökte allt annat än piptobak. Vem ska vi då beskylla för detta??

 

[mipert]

Den här gamla tråden får gärna hållas vid liv, mycket intressanta inlägg för en fyrbarnsfar som mig (äldsta dottern är sex år).

Mina barn leker hemskt gärna inne, de ritar helst, sexåringen gör egna böcker med bild och text.

Men de ser fram emot att få sova ute under presenning med mig snart, det skall bara bli lite mer värme på natten.
Förra sommaren (hösten egentligen) började vi sova i tält och de gillade det.
Vi har en regel att när de fyller fyra får de sitt första metspö (tremeters glasfiber med tävlingsflöte...) och jag tar med dem ut och lär dem konsten att inte få fisk.

De har börjat med mulle och knytte och de gillar det.

Stora tjejen har börjat med fotboll och hon gillar det.

Skogspromenader blir det inte mycket, två gånger i år, men när min frus knäleder blir OK skall vi ute varje helg ett par timmar, de minsta får bäras i varsin Ergo.

Föräldrar har ett stort ansvar för barn och hur de kommer bete sig i framtiden. Föräldrar behöver inte släpa ut dem i skogen och lära dem namn på fåglar och att åka skidor, men kanske tänka lite på hur de beter sig som vuxna.
Jag tänker på sådant som att när vi beger oss till simskolan, ibland via cykel, ibland via bil, så använder så gott som varenda förälder bilen för att ta sig dit, även de som kanske bara har en kilometer.
Och det kan vara OK (vi har en kilometer till simhallen) men varför måste de parkera precis utanför ingången?
Det är totalförbud att ställa bilen vid den lilla vägstump som leder till vändzonen (brandbilarna tar sig inte fram annars) men ändå står det 15 bilar på gräskanten. Trots att det finns kanske 40 fria parkeringsrutor 15-75 meter bort.

Vad barnen lär sig är att man alltid skall stå så nära som möjligt, även om det betyder att man skall köra några varv eller felparkera.
Samma vid ICA förresten, varför står det alltid 3-7 bilar vid fiskbilen (Löddeköpinge) precis vid ingången när man inte får parkera där? Jag har aldrig behövt gå längre än 50 meter... (Undantaget när Carola var på Center Syd, då fick man parkera i havet tre kilometer bort.)

Nästa gubbgnäll:
Jag noterar att det bland bekantas barn finns flera som varit i Thailand, men ingen som suttit i en eka.
Jag vet inte vad jag menar med det men jag låter det stå kvar...

Annars är det rätt bra fart på ungarna i området, de cyklar runt, klättrar i träd (tills kommunenhelvitit kapade deras favoritklätterträd för att göra en rak vägstump till de nybyggda husen.
Lite kul är att ungarna (mina och andras) hela tiden får höra mig tjata om att det är fel att använda spik när man fäster kojan i träden och de fullt logiskt säger att ”alla andra gör det.
Då satte jag sju ungar i soffan, tog fram en av Ray Mears filmer från TV (mina barn älskar att se på Ray Mears) när han bygger ett skydd i djungeln. Och bara använder vidjor och växtfibrer för att bygga ”kojan”.
De satt storögda när de förstod att ”djungelJim” gjorde det Stinas och Klaras pappa (det är jag det) alltid tjatat om.

Dags att sova...
[Ändrat av mipert 2007-05-23 kl 00:05]

 

[alven]

Såg i din profil att du klättrat... Kjuge (www.kjuge.nu) är ett utmärkt sätt att komma ut i skogen med sina barn, de får göra det de brukar göra i alla fall, dvs klättra omkring, o så kan man sjäv göra en insats på nåt problem emellanåt...

 

[mipert]

När min stora dotter var fem fick hon prova min sele (med lite slingor som extra säkerhet runt axlar) och några karbiner och grejer i selen.

Sedan tog jag mig upp till toppen på vårt kastanjeträd (nio meter) och lade en slinga med topprep i en karbin.

Sedan fick hon ta sig upp till toppen, dunka i stammen och sedan fira ned igen. Toppsäkrat alltså...

I år måste jag göra det med ett gäng ungar från dagis...

Vi försöker komma ut, skogen blir det dåligt med men vi har lite dungar runt huset. På andra sidan vägen -vid golfbanan- finns det ett snårigt skogsområde och där har vi varit och plockat kottar och byggt små kojor med en filt.

I går pratade jag med mina barn att nästa gång vi flyger drake -vid Barsebäcks badplats- skall vi plocka brännässlor och svinmållor för att göra lite sallad och ”örtsalt”.

Man får hela tiden ha det lilla roliga i huvudet för att få barnen friluftsmedvetna. Leka indian, vara tiger och jaga björnungar, träna jujutsu på ängen och så vidare...

 

[Bulldozer]

När jag var liten så var det så att man gick Mulle. Det var 15 år sedan. Detta gjorde att jag fick up ögonen för skog och natur. När jag gick i lågstadiet så gick jag med i scouterna, det ångrar jag aldrig. Än i dag så är jag med i scouterna. Det felet som flera redan konstaterat är att dagens ungdomar sitter alldeles för mycket framför datan och tvn. Det märker jag när mina små scouter åker på hajk eller läger och den första frågan man får är: Vart är tvn.

 

[risskentanen]

Barn är inget problem

Dagens barn är lika nyfikna idag som igår och som i förrgår. Skillnaden är att föräldrarna inte går ut (prioriterar annat?), alltså du och jag. När min äldsta tjej fyllde åtta eller nio var vi ute å grilla korv i November. Halva klassen var med och hade skitkul. Visserligen skar sig en tjej på en kniv, men vadå högläge och plåster så fixa det sig.
Samma dag kl.15:00 var det nästa kalas med video och 100 dalamatiner eller nått sånt!!!

Tycker du att ungarna på gården är slappa bjud ut föräldrarna på picknick några gånger typ varje lördag morgon. Några rundstycken och bregott räcker. Resten fixar sig. Skriv ut ett diplom till alla som var med. /K

 

[Isini]

Dagens föräldrar lata o vill helst inte umgås med sina barn?
-Hmm... Undra om det kan ha att göra med detta "curling" fenomen man hör talas om? En rädsla för att göra fel? Lättare då att anmäla barnet till en simskola, dans eller vad det nu kan vara med en lärare som pedagogiskt kan lära ut vad som läras skall?

Läste i GP en gång om MENSA, det visade sig att en ung tjej knappt 20, jobbade på MC donalds o hade halvtaskiga betyg, hon var medlem där? Hon hade under hela sin uppväxt bara suttit vid datorn o spelat... Artikeln tog upp detta med barn framför datorn om det var "skadligt" eller inte? -Så vem vet sätta barnen framför datorn är kanske precis vad vi skall göra?

Kan bara säga att min tös är med mig, o hon får gärna en dos av allt. Inget tvång hon måste själv tycka att det är kul.... Drömmen är självklart att hon hänger med mig när hon blir större, men att tvinga in ett intresse har jag svårt att tro på.

 

[-Patric-]

folk pratar om kvalitets tid med barnen, snacka om BS i högsta ligan.. det handlar om tid inget annat, tid, tid, tid och åter tid.. man kan inte snurra runt i 300 knutar för att sedan lägga 15minuters "kvalitets tid" med barnen och tro att det räcker, nä.. asa me ungarna överallt.. jag hör kompisar överallt, "har man barn så tar dom all tid.. " bla, bla, bla.. hur kunde våra föräldrar jobba som idioter och hinna med barn?

 

[millimeter]

Läste i GP en gång om MENSA, det visade sig att en ung tjej knappt 20, jobbade på MC donalds o hade halvtaskiga betyg, hon var medlem där? Hon hade under hela sin uppväxt bara suttit vid datorn o spelat... Artikeln tog upp detta med barn framför datorn om det var "skadligt" eller inte? -Så vem vet sätta barnen framför datorn är kanske precis vad vi skall göra?

Jag vill påstå att vissa slags datorspel tveklöst ökar spelares chanser att klara Mensas inträdesprov. Pussellösande osv.

Men om tjejen hade halvtaskiga betyg så verkar ju dataspelandet inte vara någon höjdare.

Eller hon kanske skulle ha haft helt värdelösa betyg om hon inte spelat hela livet iofs

 

[Skipper_]

Felaktigt InlÄgg

 

[Skipper_]

Jag är i skogen i princip varje helg med min femårige son. Det erkänns, öser det ner så går vi inte ut. Men om det börjar regna när vi är ute så tar vi på oss regnkläderna och fortsätter. Dock är det ruskigt viktigt att inte tro att han tycker det är kul att vandra. Vi har gått upp till 15km en dag utan att han tyckte det var jobbigt en enda gång, men 400 meter till affären kan kännas som en evighet.

Jag hittar inte på så mycket roliga saker, det sköter han själv jag behöver bara försöka sluta tjata 'kom nu då' utan hjälpa till att 'flytta' leken längs med stigen. Ibland mutar jag med kaka, då säger jag att vi skall gå en kilometer till sen äter vi kaka, det fungerar utmärkt. Många och korta raster är hemligheten. Sedan får han alltid vara med och se var vi är på kartan. Jag vet än idag inte om han förstår vad han ser, men han är väldigt interesserad iaf så det släpper väl så småningom. Vi bor i Enskede och har orienteringskarta för skogen fem minuter från bostaden. Med en sådan karta är verkligen allting på plats, varje meter i princip gör avtryck i kartan och det blir mindre abstrakt inbillar jag mig.

Sen brukar vi gå och leta skatter när tillfälle ges, det tycker han är fantastiskt roligt och där har vi en gemensam lek. (http://www.geocaching.com).

För några år sedan fick jag en insikt, jag skyndade på honom när han stannat för att undersöka något. Saken var att vi skulle till lekplatsen och jag insåg att vägen dit var lika mycket lek som lekplatsen själv. Mycket lärorikt för mig!

Ibland tar vi med kompisar till honom ut, men det brukar funka rätt dåligt, barnen 'orkar' inte och föräldrarna vill ha med barnvagn.

Vi slutade med vagn när han lärde sig gå och han har gått sedan dess. En gång bar jag honom 2km då han vrickade foten och ibland när vi har någon kilometer kvar hem och kroppsbehoven tränger på kan han få sitta på mina axlar, annars går han själv.

I början tog det tid och en del gråt och gnäll, men när han sedan inser att han faktiskt gick hem själv och får massvis med beröm för det så var det ett stolt barn som efter 8km i skogen satt med en varm choklad och mös i höstrusket.

Det skall tilläggas att jag inte håller på med så himla mycket egna aktiviteter utanför arbetet så jag har mycket tid att lägga på honom. Likaså är vi inte så himla klockorienterade, kommer man inte hem till middag klockan fem så tar man en bit choklad och kommer hem klockan sju istället. Svårare än så behöver det inte vara.