Igår, sömndrucken efter nästan en hel natt utan sömn, samlade jag mig till en timmes styrketräning, förpassad som man är till sin lägenhet. Vadade förstås runt i sörjan med min hund också, lyssnade på Strindberg. Idag är demonerna tillbaka, på temat "Poeten Olsson".
---------
Ode till Umeå
Oh! Ve! Hur skönt det är att vakna
till fåglarnes tystnad
och automobilernas larm
i gatans plör
Se, hur gnistrar nu soln på regnvåta fasader
Hör isens klingande i silverklockor!
Dess kinder såsom pärlemor
Dess panna tyfusfläckad utav sand och grus
och vägsalt
Natten är över! Morgonen gryr! Bilarnar gnyr!
Is blånad såsom en klingas stål
Snö vit som en fläckad mö
Slasket brunt som, öh, brunt slask
Skåda ögonen
hos de dödsföraktande bilistarne
hos de dödslängtande velocipedistarne
hos de dödsangste pensionistarne
hos de dödströtte ortopedaerne!
Umeå, som dina kala björkar sökt fånga vinterns regn
din snöpta röst har gällt upphävt sitt kall
till Tröstlöshetsbygden
aldrig jag dig glömmer
och aldrig jag dig sakna skall.