Nutidens anda är att flåsa sig förbi i livet. Sitta stilla och betrakta gör bara ””gamla stofiler och knäppgökar””.
Det är själva formen som är viktig. Inte innehållet. Prylarna, kläderna och aktivitetens relation till den moderna formen av något slags status.
Att njuta av själva naturen är nedprioriterad till förmån för prestationen. Prestationen är en form av njutning men till priset av att naturen själv är reducerad till den kuliss som det hela utspelar sig.
Var och en lever sina liv som man vill, inga problem. Men varifrån kommer ”tidsandan”?
Mja. Prestationen var nog minst lika drivande för många redan innan dagens gamla stofiler satt och betraktade tidsandan. T ex så var ju prestationen en av de viktigaste fundamenten för de Lappländska fjällkarlarnas klubb, kretsarna runt Emmerich Rossipal, Gillis Billing m.fl., Svenska fjällklubben osv.